Extremt otrevlig 6-åring, vad ska jag göra??

Du verkar arg på mig, kan du berätta varför?
Har du frågat henne det?
Är det bara dig hon är otrevlig mot eller är hon likadan mot alla? Om hon inte verkar må bra, oavsett anledning, så är det ju viktigt att du får reda på vad som händer med henne så att du kan hjälpa.. Psykologhjälp kanske kan vara något annars? (Man måste ju faktiskt inte vara psykiskt sjuk för att ha behov utav psykolog..och ibland kan det vara skönt att prata med en utomstående även för ett barn)

Läs Jesper Juul och gör ett nytt försök! Straff hjälper inte. Prova med "Ditt kompetenta barn".

Låter som typiskt "6-års"

Min dotter är precis likadan och när hon svarar som din ang. maten (för hon svarar exakt på samma sätt!) säger jag bara "nä ok, men klaga då inte om det blir samma sak hemma".

Det är en fas de ska igenom vid 6-år och bara de är "förbi" blir de underbara

Och ja, Jesper Juul är jättebra! Jag läste hans böcker när min son var 6-år och de fick mig att se situationerna på ett helt nytt sätt.

Min sambos syster var likadan, nu börjar hon väl komma ur det ltie smått, men shit vad asjobbig hon var! . Hon var världens sötaste och alltid kramit och en dag dök det upp ett litet argmonster istället, haha! Jag tyckte rätt synd om hans mamma som hade allt annat än trevliga morgnar när alla barn skulle till dagis och skola (ja det är stort åödersglapp mellan honom och syskon) och då får den här damen ettfrispel för tröjan sitter fel eller liknande och går och låser in sig på toa och vägrar komma ut. I övrigt var hon bara väldigt gapig och skrikig, vanliga fraser man hörde var "men ÅÅÅÅÅHHH!" eller " men Hallååååå!" med skrikröst.

Jag vet att min svärmor överlevde den här fasen men kan tyvärr inte komma med några knep, men det verkar ju vara något vanligt för åldern då även den äldre systern var sån i den åldern, idag är hon den jag litar på mest, och det är hon som alltid vill leka med våran son och gosa när vi kommer, hon är nio nu, så det finns hopp .

men herrejösses hur jag stavat,sorry...

Haha, typiskt 6-års trots... undrar om man kan fastna i det flera år... Det har varit så länge, väldigt länge...

Men ska läsa Jesper Juul, är beredd att ta till vad som helst! Böckerna kanske man låna på bibblan?

Kan ju vara 7 års trotsen! Min dotter fyllde nyss 7 år & är precis likadan! Alltid nästan otrevlig & surig! Hon har vart i sin trots i 6 mån

Fast min tjej fyllde 6 för 1 vecka sedan....
Hon har iof varit tidig in i alla trotsperioder. Det spelar ju ingen större roll "vilken" trotsperiod hon "tillhör"...

Det tar knäcken på mig ändå...

Jag förstår att det är jobbigt, för det är det! Men straff hjälper garanterat inte i vilket fall.

Hur reagerar din dotter på ansvar? För mina barn har det hjälpt med mer ansvar. Vi har låtit de få göra nya "svåra" saker som de ändå klarat av vilket har gjort barnen stolta och på bättre humör. Och så försöker jag hålla mig lugn och säger dottern något spydigt brukar jag ändå svara i vänlig ton för det hjälper inte att gapa och skrika tillbaka.

Ja de är klart, är samma här! Tror den ena trotsen avlöses av den andra. Här smälls de i dörrar, skriks & fula ord hoppar ur munnen så fort hon inte får som hon vill! Det är skit jobbigt när dom är så trotsiga!

Ja, vad kan man säga om sexåringar? Jag har en kaxig liten fialotta som vet allt, är coolast i plugget och som inte behöver följa regler eller vara normalartig. Morr. Som tur är har ju storasyster tagit sig levande ut på andra sidan trotset så vi vet ju att det går över. Men hua, vissa dagar ångrar jag att jag skyndat mig hem för att hämta från skolan. För där väntar en sur, vresig och rent ut sagt förbannad liten argbigga som inte alls vill gå hem med supertrista morsan. Men men, nu när hon sover är hon vackrast i världen .

Jag skakar liv i den här tråden lite för jag tänkte precis skapa en egen...om samma sak.

Min son fyller 7 år om en månad. Han vet ALLT, argumenterar med alla. Ingen rädsla där inte. Kan käfta emot med fröken i skolan också och liksom vilja veta bäst och bestämma vad han ska göra och inte...
Hemma kan han låta som en liten besserwisser ibland och ganska kaxig. Försöker gärna bossa runt. Viljestark till tusen.
När man konfronterar honom med det eller frågar varför han låter som han gör så är det alltid "vet inte".
Påminner man honom om att man inte ska låta så är det alltid "glömde det"...och det där med att "glömma" använder han till det mesta just nu...JAG BLIR GALEN.

HJÄLP.

Tänkte också skapa en tråd för just detta ämne.
Min dotter är likadan och ärligt talat så skäms jag när vi är bortbjudna och liknade. Hon sa häromdagen ? tyst med dig? åt sin farmor som ställde en vänlig fråga. Pratade med henne dagen efter matt man får inte säga så och undrade varför. Då sa hon bara att hon inte kände för att prata med henne!
Vi har iaf börjat gå och pratat med en rådgIvars på familjeservice och hoppas vindla få hjälp hur man ska hantera det. Har även funderat på om hon har någon diagnos