• Princess1982

    Hur många känner som jag?

    Hejsan alla där ute som har fått ta sig igenom den tunga tiden på neo!

    Min flicka föddes i mars i år och föddes i v. 28+3 hon vägde då 850 g och var 36,5 lång!
    Jag älskar min dotter och det bästa på hela dagen är att vakna upp och få se ett underbart leende (även om kl är 6)
    Men jag kan fortfarande inte riktigt njuta!
    Alla är och flåsar mig i nacken. Detta är mitt fösta barn och jag vet inte alltid vad som är rätt eller fel att göra. Vet inte om det hade varit lättare om jag hade haft barn innan detta hände.

    Vet inte hur jag ska förklara, men okej. När Nora var 4 månader ville jag prova att ge henne lite smakisar för jag tyckte inte att flaskan hjälpte till alla gånger. Så fort jag pratade om detta så skrek nästan min familj rkt ut. Meeennn ååå hon är ju såå liten.
    Eller nu när hon är 6 månader så säger alltid min svärfar att jag måste hålla hennes nacke för hon är ju såååå liten. Fast hon har klarat hålla den själv i snart 3 månader.
    Eller när vi pratade om utveckling att hon snart antagligen kommer att vända sig själv tycker de att jag inte ska stressa så för hon är ju såå liten! Detta går på mina nerver.
    ÄR JAG LÖJLIG?

  • Svar på tråden Hur många känner som jag?
  • pulmones

    Du ska göra som du vill! , du är hennes mamma och du känner henne bäst. Du är bäst

    Är släkten jobbig så gör som jag, låtsas lyssna och nicka intressant och sen gör som DU vill haha
    Eller så säger du rakt ut att att du minsann vet vad du gör och inte vill ha tips och råd.

  • Emeeeelie

    kunde inte sagt det bättre själv pulmones

  • Alisa

    Blä!!! Nej du är inte löjlig! Vissa föräldrar kan nog vara sådan om man inte säger till. De har säkert varit lika orolig för henne som dig, men hon är din dotter!
    Har en mamma som gärna vill komma med, vad hon tycker, goda råd. Men jag får säga ifrån om och om igen. Jag väntar mitt tredje barn (har endast tagit hand om mitt första då mitt andra dog i livmoden sent i graviditeten), och mamma ger gärna råd redan nu om hur man kan hantera farliga saker. Saker som jag redan gått igenom med ett barn före.

    Hmm, vad jag kommer att göra är att säga till. Så får man väl hoppas att det ska hjälpa.
    I värsta fall får man väl säga till att det måste bli en umgängespaus, någon vecka eller så (beroende på hur långt man bor ifrån varandra) för att de verkligen ska förstå att klampa in där har de inga rättigheter att göra.
    Lycka till!!!

  • Hemliga 72an

    Jag hade 4 barn innan lillebror kom. Han är bara född 2 månader för tidigt och vägde 1712 gram när han föddes. ingen syrgas eller cpap.
    Vi åkte hem efter 12 dagar på neo. Sa till läkaren att jag kunde ta hand om honom bättre hemma och i och med att jag hade barn sen innan så fick jag åka hem. Det är lättare när man har barn sen innan men du känner ditt barn bäst! Glöm aldrig det!

  • Gravidgrodan

    Du är absolut inte löjlig! Har inte själv varit med om det du har, men känner ett par på nära håll vars dotter föddes alldeles för tidigt. Du och ingen annan är din dotters mamma och känner henne bäst. Störande att folk alltid ska lägga sig i och veta bättre! Kram på dig

  • MsBeauty

    Jag tror att andra kanske tror att det är lättare om man har andra barn innan, men en prematur är ju en hel annan grej.
    Vi kunde inte sköta om sonen som en normalstor bebis, inte ens när vi skulle t.ex byta blöja. Då var det skönt att inte ha några vanor att bryta, utan vi kunde lära oss det som var rätt för sonen direkt.

  • Proletariatet

    Åh, sådär var min mamma, skulle visa mig hur jag skulle göra hela tiden och förklarade att hon hade haft två barn- och därmed var hennes metoder bäst.
    Att jag berättade för henne att sjuksköterskorna på neo lärt oss annorlunda vägrade hon ta till sig. Jag anser ändå att de har mer erfarenhet, de tar ju hand om ett antal barn varje år och får höra de senaste rekommendationerna.
    Jag struntade i vad hon sa, blev arg, så åkte hon hem
    Hon har blivit lite bättre nu faktiskt, för nu har jag också två barn och med andra ord vet jag (i hennes ögon) också bäst.

    Lyssna på dig själv och försök strunta i omgivningens tankar (som säkert är välmenade, även om det är svårt att uppfatta det så). Vågar du, så säg ifrån.
    Lycka till!

Svar på tråden Hur många känner som jag?