Mammaledighet blev inte som jag trodde!

Jag kände likadant som du. Trodde att jag skulle bli en sån som var hemma jättelänge, men jag ville tillbaks och jobba ganska omgående. Till viss del blir det bättre i takt med att barnet blir större och utvecklas och ger lite mer respons och att man göra lite annat än att bara amma och bära barnet. Men det var ändå inte tillräckligt för mig, jag ville jobba. För mig räckte det inte med öppna förskolor och liknande, jag kände mig väldigt understimulerad och uttråkad av tillvaron.

Vår lösning var att min man och jag delade på ledigheten, tog några dagar i veckan var och jobbade resten. Det var kanon! Plötsligt blev dagarna hemma något att verkligen längta till och se fram emot. Alla tre var mycket nöjda med upplägget.

Du kanske ska prata med din man om han kan ta över föräldraledigheten ett tag, sen kanske du kan gå tillbaks till det lite senare igen?

Hej, hur gick det? Var du på fikat? Jag var med en så kort stund och det var så många som jag inte hade träffat inne så jag hängde inte med om du var med.

Hoppas att det känns bättre nu!

Kram i

Oooooooh ja, känner verkligen igen mig!

Och det är fotfarande tråkigt fast dottern är 7mån nu.... Öppna förskolan är sådär - halvtråkigt - ibland trevligt. Det kommer o går så olika folk där så man lär aldrig riktigt känna nån och sen är det inte många på vår ÖF i samma sits som jag = mammaledig med sitt första barn. Det verkar mer vara till för större barn som vill åka dit o leka! Med farmor eller morfar dessutom ibland. Eller för de föräldrar som har flera barn och de mammorna är flera år äldre än mig och känns inte så intressanta att lära känna (inte samma intressen).

Ifrån föräldrakursen är det inte många intresserade heller och vi tre som ÄR intresserade blir det träffar väldigt sällan... De andra två verkar så upptagna.

Och föräldragruppen på BVC är det mest föräldrar som är något äldre och/eller har flera barn. Jag tycker det är kul när vi träffas på bvc allihopa o diskuterar o sådär men vet inte om det är så många där jag skulle vilja umgås med privat...

Bor i Jönköping och känner också igen mig. Det blir såna "klickar" på ÖF. Har aldrig kommit in riktigt. Har verkligen försökt, men har ibland mått bättre av att vara själv med barnet och försökt att göra något jag tycker om i stället, som att ta en promenad i naturen.
Känns lite konstigt när man har roliga och stimulerande jobb med mycket sociala kontakter, och så känns det såå trögt i dessa sammanhang. Jag är ingen snobb, men hur kul samtal blir det egentligen på ÖF? Senaste barnvagnsmodellen?
Det var underbart att börja jobba deltid igen. Håller med övriga i tråden, man längtar till de dagarna och de känns långa (i positiv mening).

känner med er..
sälv har jag heller ingen runt mig här men jag trivs bra endå
känner att det är fullt upp med städning barn osv
det jag kan tycka är lite jobbigt är att barnen måste komma ut på lite fler aktiviteter vilket kan vara jobbigt utan bil.

men jag kan helt hålla med dig.. men jag tror problemet är att man inte vet vad man ska ta sig an på dagarna.. men några tips som jag hört ska va bra men inte testat själv...
1. gympa på kungsporten
2. fika med babysång i sofiagården.. torsdagar kl 10-11.30
3. bRNVAGSBIO VARANNAN ONSDAG...

Du är inte ensam , jag kände precis likadant och känner av och till fortfarande så. Känner så igen det där med att sitta och dum titta på tv och bara räkna timmarna tills sambon kommer hem. Och sen dras med dåligt samvete för att man inte tycker det är så härligt att vara ledig. Men jag upplever att det blir bättre och bättre ju äldre sonen blir. Jag tror knepet är att ta sig ut ur hemmet, att inte se hinder i allt, vilket är lätt att man gör.
Kankse är hemskt att säga men ju äldre barnen blir desto roligare blir det ju, en tre månaders har ju inte så mycket utbyte av att gå till lekparken tex=) har du provat Babysinm? där kan du ju även träffa andra mammor och pappor som du kan umgås med.

du e verkligen inte ensam om det , ja har det samma som du , o det känns som att ja går in i väggen snart . sonen e 8mån nu o han har blivit lite gnällig o typ inget duger o dagarna blir jobbigare så här o som du säger man gör inget annat än o byter blöjor o matar ungen.

Det blir bättre när barnet blir äldre och du växer i din roll

Alla kan inte trivas med att gå hemma med sina barn... Men, att din drömbild har raserat tror jag beror på att du inte hittat det rätta för DIG & DIN bebis!

Men man måste komma ihåg att det inte blir bättre utav att sitta framför tv:n och datan... Man får helt enkelt leta med ljus och lykta efter saker att sysselsätta sig med!

Det tar dessutom lite tid att komma in i en grupp precis som på en arbetsplats... Ge dom aktiviteter och människor som du träffar mer än bara en chans. Dom är säkert precis som du nya och känner sig obekväma!

Och kom ihåg att det finns MÅNGA sätt att sysselsätta sig på:

*Babycafe (annordnas av kyrkan, öppna förskolan, badhus, bibliotek, lokala cafeer osv)
*Babysim (Kolla på närmasta simhall)
*Babyrytmik/Babysång/Babymusik (Kolla i kyrkan, närmsta bibliotek eller kulturskola)
*Babymassage (Finns ofta lappar om på BVC ihop med massa annan bra info)
*Barnvagnsgympa (Kan sitta Lappar på närmsta gym, BVC, kyrkan eller ÖF)
*Mammabarn gympa (Kolla närmsta gym eller "friskis och svettis")

Ett annat tips kan vara att bara ta spontan kontakt med mammor i affären, gymmet, lunchrestaurangen eller dagis(om man har syskon)...

Det finns mängder med aktiviterer och massa mammor som du kan umgås med, du måste bara leta och lägga lite tid och energi på det!

känner samma.. kramis på er

jag tror problemet ligger i att ALLT handlar om "baby" aktiviteter.

Skulle nog vara skönt för många (ink mig!) att komma hemifrån och göra något som INTE har med bebisar att göra!

Man behöver liksom få känna att man "finns kvar" någonstans. Att den kvinnan man var före förlossningen fortfarande existerar.

Kanske gå en kvällskurs, eller gå och fika med en vän (och INTE prata om barn!) Käka på restaurang (bara för att få klä upp sig) lägga sig i solariet, sporta, gymma, bio, konserter, shoppa mm...

många behöver få arbeta. För mig var det härligt att jobba halvtid. 20 timmar i v var perfekt! Jag blev en bättre mamma då.

Skönt att höra att det finns fler som jag. Lätt att få dåligt samvete för att man inte vill vara hemma..

känner samma! synd att vi inte bor närmre. kram

Känner lite likadant vissa dagar, innan lillen kom hade jag en massa ideer om vad jag ville göra, men nu sitter man här, gör inget särskilt på dagarna,, känner ingen som är hemma och är mest uttråkad...jag längtar nästan till jobbet...

ts... jag bor me utanför jönköping.... vad bor du??

Känner igen mig något otroligt. Det är svårt när livet förändras och som TS säger att man på något sätt hade en romantisk bild som gick upp i rök. Ensamheten tränger sig lätt på. Vart tog mitt liv vägen?
Men det tar tid, tid att orka ta nya kontakter, tid att hitta människor som man vill och kan umgås med under sina nya omständigheter.
Har personligen aldrig gillat varesig öppna förskolor eller mammagrupper eller annat som är till för föräldrar. Det har känts så krystat. Som en tävling i vem som har den dyraste vagnen eller gör den nyttigaste hemlagade barnmaten.
Tänk på att man inte alltid behöver dela livet med människor i samma situation. Personligen har jag löst detta genom att umgås med människor jag tycker om snarare än människor som har barn i samma ålder.
Men det tog tid att tillåta mig själv detta eftersom man som du säger har en färdig bild om hur saker och ting ska vara.
Kram