Hemma med barn, hur länge?

En 1½-åring behöver inte mer stimulans än vad du redan ger henne. Inte förens vid 2½-årsåldern brukar barn "behöva" leka med andra barn. Inte ens då behöver de gå på förskola. Det beror helt på vad ni hittar på om dagarna.

Jag känner starkt att jag inte vill lämna bort ett litet barn. Men, nu när stora tjejen är 3 år skulle jag inte ha jätteångest om det skulle bli tvunget med förskola. (Dock räknar vi med att hon ska vara hemma ett tag till). Tycker det är bra om barnet inte har blöja längre och också kan prata lite innan de börjar på förskola. Men, jag vet ju såklart att det inte är alla förunnat att ha barnen hemma så länge man vill.

Om det funkar att hon är hemma ett tag till så gör så! Dom är små så kort tid, synd att stressa bort den tiden, tycker jag. Lycka till!

Instämmer - de är små så kort tid...

Våra äldsta har börjat på dagis när de var ca 4 år. De har inte riktigt trivts så där jättebra, har egentligen hellre velat vara hemma och träffa kompisar/gå på öppna förskolan. Men när de blir så stora är det inte så många jämnåriga hemma... Äldsta tjejen började trivas jättebra när hon var ca 5år, och hon trivs jättebra i skolan nu också, hon verkar inte ha "lidit" av att vara hemma länge :) Hoppas det snart blir bättre för mellan-tjejen också, det är ju skönt när de längtar till dagis.

Jag tror förstås att man klarar av att aktivera en 1-åring hemma, ni verkar ju ha det mysigt på dagarna! Njut...

Inkka: Jag håller helt med dig när det gäller det att barnen helst ska vara blöjfria och kunna prata någorlunda. Det är lite så jag tänkt också. :) Jag känner också att dom är så himla småååååå vid runt 1års åldern men alla mina vänner har sina barn på dagis (sedan de precis fyllt 1) och hävdar att de verkligen BEHÖVER dagis för stimulansen men det kan ju vara så man ser på det om man själv inte har möjliheten att vara hemma längre.... Det tycker jag är jättekonstig som vill vara hemma med mitt barn så länge.. Skönt att höra att det finns fler som känner/tycker som jag!!

Älsklingsbarn: tack och hoppas att det blir bra för "mellantjejen" på dagis snart.

Jag tror verkligen inte alls det är bra för en ettåring att vara från sin mamma och pappa långa stunder. Så är min känsla och om jag skulle gå emot den skulle både jag och barnet må väldigt dåligt. Är man helt trygg med att lämna sitt lilla barn så får man väl göra det.

De flesta lämnar sina barn vid 1-1½ års ålder. Samhället är uppbyggt så. Det behöver inte betyda att det är rätt. Iallafall inte för alla. Det med stimulansen tror iallafall inte jag på. Visst, om barnet annars bara får sitta och titta på tv om dagarna så kanske. Argument som att man vill ha de extra pengar det ger om bägge kan arbeta eller att båda helt enkelt vill arbeta är bättre. Eller att man inte orkar med att aktivera ett krävande barn. Barnet har inte behovet av förskola, även om man vill att det ska vara för dens skull.

Det är många som tyckt att vi är rätt konstiga med. Men, ju äldre barnen blir ju mer säker är jag på att vi gjort helt rätt i att ta hand om våra barn själva. Är också väldigt glad att vi inte delat på syskonen. De har så mycket glädje av varandra. Tycker bara synd om våra vänner som missar så mycket av sina barn.

Min dotter börja på förskola när hon var 2 år tyckte det var lagom.

Jag hade tänkt att sonen ska börja när han är antingen lite drygt två år eller drygt två och ett halvt år. Vissa av de jag pratat med tycker detta är alltför länge medan andra tycker att det är perfekt. i längden får man helt enkelt gå på vad man själv tycker passar en själv och ens barn.

Jag har en 3,5årig son som går på ÖF med mig dagligen för 2-3 timmar. Jag hoppas att alltid vara hemmamamma. Så underbart! Vill ej att andra kvinnor/män ska uppfostra min son (på dagis).

Jag har pratat med bvc samt barnläkare om just detta för jag själv är skeptisk till dagis.
De har sagt att kan man så är det bästa att vara hemma med barnet så länge man kan. Men då även gå på öppna förskolan o sånt ibland. De sa att barn under 3 år har oftast inget behov av dagis.
Helst vill jag vara hemma med min son flera år till. Jag o mina 4 syskon har alltid varit hemma med mamma och pappa har jobbat o vi har inga "men " av att inte ha fått gå på dagis

När vi får barn så blir jag nog hemma 3 år med det förutsatt att man då har vårdnadsbidraget eller helt enkelt har råd. Men 3 år hemma med barnet låter vettigt tycker jag.

Jag vill absolut vara hemma i minst 2 år. Bryr mig inte om vad andra tycker, tror själv att många förespråkar dagis för att de helt enkelt inte har råd att vara hemma.

jag tror inte barnet missar någon social stimulans av allt det du hittar på med henne! det låter ju jätteroligt!

jag ska göra precis som du, fast ska vara hemma ännu längre. jag hoppar på en distansutbildning nu när min dotter är strax över året och jag är klar om 3½ år! så hon hinner bli 4½ år innan jag kanske funderar på att lämna henne på dagis. och det är ett väldigt KANSKE. troligtvis kommer mormor vara med henne istället för mig, och dom kommer hitta på samma saker som vi gjort, typ öppna förskolan och allt sånt.

Min dotter började förskola vid 2 år och 2 månaders ålder förra hösten och det fungerade jättebra. Nu efter sommaren har hon dock inte trivts så bra utan vi har haft henne hemma istället. Hon kommer att börja igen efter nyår, då är hon 3 år och 4 månader ungefär.

Lillebror kommer att vara lite drygt 2 år och 3 månader när han börjar efter sommaren, jag har inte tänkt tanken att det skulle vara "för sent".

Vi hoppas att kunna ha trean (som kommer i vår) hemma till lite drygt 2 i alla fall, vi får se.

De flesta barn har inget behov att vara med andra längre stunder när de är under 3 år. Men det kan ju vara kul att träffas i en mamma-barn-grupp eller lämna barnen ett par timmar i veckan i en grupp bara för att vänja dem så långsamt inför förskolan. Det finns ju ofta gymnastik- och simgrupper också. Min dotter gillade förskolan (hon var 4 då och utåtriktad), min son var lite äldre och tyckte att det var urjobbigt. Även på lågstadiet kom han hem fullständigt utmattad. Så det är ju fint om man inte måste skicka barn på dagis, som inte klarar det. Jag är född innan barnomsorgen var utbyggd och kom inte in på lekis förrän jag var 6,5 år och då bara på halvtid. Tror att det hade varit roligare att börja tidigare, för jag hade kunnat läsa över ett år när jag kom in på lekis och kände att det var ganska meningslöst. (Min man vägrade som barn att gå på lekis. Han vägrade t o m att börja skolan, men det gick förstås inte. Sen gick det hur bra som helst, säger svärmor.)

Vår pojke började på förskolan när han var 1 år och 9 månader. Då hade jag varit hemma med honom i 11 månader och min sambo i 10 månader. Vi kände att det var alldeles lagom tid att börja. Han gillar sitt dagis väldigt mycket och han fullständigt bubblar varje dag om allt roligt som hänt. Dessutom så är det så roligt när vi märker så många nya saker som han lär sig där. Vi är jättenöjda, men så har vi säkert Sveriges bästa dagis också!

Jag har tänkt vara hemma med min dotter tills hon är ca 1½ år. Då ska pappa skola in henne på dagis och sen ska han vara föräldraledig 2-3 dagar i veckan så hon inte behöver vara heltid på dagis förrän hon är runt 2 år.

Barn blir sociala genom att träffa människor i ALLA ÅLDRAR och i olika sociala sammanhang. De behöver en ständigt närvarande vuxen när de är små, för att förstå de sociala koderna och för att få grepp om omvärlden och hur det sociala samspelet går till.

Att låta dem vistas i stora barngrupper med lite personal med barn i samma ålder varje dag är nog inte så utvecklande för den sociala kompetensen. Främst för att bristen på vuxenkontakt gör att barnen skapar sina egna regler och sin egen hierarki. Fanns det ett sådant samband mellan social kompetens och dagis så borde det synas när barnen blir större i skolan.

Men icke. Besök vilken skola som helst och bilden blir ganska klar. Barnen är allt annat än socialt kompetenta och mobbingen (som ofta börjar redan på dagis) är ofta utbredd.

Var sak har sin tid. Lita på din magkänsla och på att det är du som är den viktigaste personen för att ditt barn ska bli socialt kompetent. :)