adopterad! nu vuxen.
Hej alla adopterade! som nu nått en vuxen ålder.
Här skulle jag gärna diskutera känslor om adoption-att vara adopterad och vad den kan ha medfört för negativa/positiva erfarenheter i livet.
* Någon (som adoperats från annat land) som sökt/sökt&upphittat sina biologiska föräldrar?
Hur var det??
* Hur tror ni(som är adopterade och nu har egna barn) att det påverkar ens förmåga att själv vara förälder?
* Någon som har funderingar på att resa tillbaka till de land där ens rötter finns? Kanske någon som gjort det?
* Psykiska men, någon som fått något?
Själv är jag sexmissbrukare, jag har gått i terapi för detta och lever nu med detta under kontroll-lever idag i ett lyckligt förhållande.
Orsaken för sexmissbruket tycks vara ett sätt att söka bekräftelse(den som jag som liten aldrig fick när jag blev bortlämnad).
Alla adopreade, jag ser fram emot att läsa om era erfarenheter och känslor mm.
.
