en tråd för oss som försökt i 2 år el mer..dela med er av tankar tc...

Nu i december har jag och min sambo försökt i två år... Jag är så trött på detta, vissa dagar orkar jag inte kliva ur sängen!

Jag har nu trott ett tag att det beror på min övervikt är 163cm och väger 93kg, men jag har alltid regelbunden mens och dom månader jag har kollat med älstickor har de visat utslag på ungefär samma tidpunkt..

Men jag har ALDRIG fått uppleva ett plus, ibland önskar jag att jag hade fått ett missfall då hade jag i alla fall fått se att jag kan bli med barn.. (nu menar jag verkligen inte att jag vill uppleva ett missfall, men ni kanske förstår hur jag känner)

När är det vi: jag förstår vad du menar. Jag har faktiskt tänkt samma sak, men då självklart även att jag inte vill uppleva det. Så tokigt man kan tänka egentligen!

*När är det vi* Har ni påbörjat en utredning??
Förstår vad du menar!

Idag ringde jag, men de hade telefonröst som svarade att ingen svarade pga sjukdom. Jag får se till att ligga på luren på måndag igen.

Nej vi har inte gjort det, jag är livrädd för svaren, men vi har bestämmt att har det inte blivit något plus innan Januari så ska vi påbörja det nya året med hjälp!

Hej på er alla tappra kämpare!

Jag vet hur det känns, jag har varit i er sitts..

Vi körde oskyddat länge utan tankar på barn, sedan började vi försöka räkna ut äl, som sedan blev äl tester.. Som tillslut blev utredning..

Vänta inte med utredningen, även om man får svaret "oförklarligt" så blir man sur över att man lät så lång tid gå utan att man gjorde något. Här är det nästan två års kö till IVF, då tappar man humöret ännu mer..

Iväntan på vår IVF funderade vi på insemination. Tänkte att det är så lite pengar i sammanhanget att det kan vara värt att prova.. Och för oss fungerade det, på första försöket!
Hade vi inte testat utan väntat på IVF hade vi nog bara varit i början på behandligen nu..

Önskar er lycka till och hoppas att ni fått lite hopp i mörkret som jag vet att ni sitter i, jag har själv suttit där nere på botten i gropen..

ush så ledsen man blir när man läser här inne..
jag har jättelätt att bli gravid och önskar att ni alla skulle ha det lika lätt, jag hoppas att allt går vägen för er här inne och har er med i mina böner.

lycka till och kram på er alla

Det är inte utan att samma tanke slagit mig med vid ett fler tal tillfällen. Vi har försökt sen aug - 06 så det är inte utan att man blir "lite" frustrerad mellan varven. Tankarna har snurrat många gånger på frågan varför inget händer? Vi har gjort 2 ivf:er. Det andra var dock ett ostimulerat FET där RMC gjorde bort sig rejält. Man ska ju få tillbaka det upptinade embryot på andra dagen efter stegring på äl-stickan, jag fick inte tillbaka det förren på dag 7. Det tog mig ett halvår att inse att nåt blev fel innan jag ringde och kollade med dom. Nu får jag visserligen tillbaka vårt sista landstings försök och det är ju bra det, vi har ju ett embryo kvar i frysen.
Men efter andra försöket som misslyckades så mådde jag ju såå mycket sämre, tappade allt hopp. Som det visade sig helt i onödan.
Om inget hänt spontant, så har vi bestämt oss för att utnyttja vårt sista försök efter nyår.

Det är som någon tidigare skrev, vissa dagar mår man bättre andra vill man bara dra något gammalt över sig. Och inte blir det lättare när de flästa omkring en plussar stup i ett.

Vi har "försökt" eller vad man ska kalla det i 4,5 år. Eller i alla fall haft oskyddat sex, så det får man väl anse som att försöka. Vi har i alla fall bestämt oss nu för att försöka med ett IVF. Sen får vi se om det fungerar eller ej. Vem vet, kanske vi är föräldrar inom 1-2 år, kanske vi aldrig lyckas.

Själv gråter jag varje månad kärringen kommer. Men till vilken nytta? Känner att jag helt enkelt får inse att det inte går och ta det en annan väg helt enkelt. Känns som att sambon insett faktum han också, så nu kör vi.

:Angels: Lycka till m IVF! hoppas 20009 blir ert år ;)
:Majimaj: Hoppas att ert försök lyckas nu 2009:)

Som sagt nu är det ett nytt år(igen) nya utmaningar..nytt hopp,nya tårar men samma tankar :(....detta eviga ekorr hjul..
Hoppas att IVF ska vara DET för oss, men om inte det heller funkar..orkar inte ens tänka på det...men gör det ialla fall..Ett liv utan barn??? går det?

Hej!

Jag å min smabo är inne på 6:e året nu.. Så tro mig, har inte vi tröttnat än så gör ingen annan det heller.
Alltså man går igenom ett helvete.
Vi är äntligen på utredning nu. Min sambo har gjort en sådan med sin förra tjej som han försökte med i också 6 år innan det tog slut.
Och nu är det vi som är där. Man skulle kunna säga att han försökt i 12 år och jag sex..
Det som är "roligt är att jag har ett barn sedan tidigare hon är 9år snart å när jag fick henne sa min barnmorska åt mig att jag hade lätt att bli gravid konstigt att jag inte blir det då..?? Men vissa par matchar inte med varann, säger "dom"..

Ja ja.. Tänkte bara vetilera mig lite.. GE INTE UPP!!!