Jag och min sambo har en 3,5 månaders dotter och även om jag tycker det är tomt när vi lämnat lillkillen på dagis på fredagen så tycker jag nånstans att det är skönt att bara vara vi 3 hemma....Är jag hemsk...?
Nej
nej. jag tycker det är skönt när våra barn är borta hos mormor/morfar/farmor osv. Så skönt så. Inget fel i det :)
Nej.
Jag tycker det är skönt när vår store är hos dagmamman.
Nej det tycker jag inte.. det hemska i mina ögon börjar när man har problem med att ha barnet hos sig och får det att känna sig ovälkommet. Att du tycker det är skönt med lite lugnt och ro med en bebis i huset är nog mest bara mänskligt 
ok så det är inte bara jag...va bra...
Som biomamma tycker jag....
Att det är skönt när mina egna älgbrorsor åker iväg till pappa ngn gång ibland och lämar mig ensam med Knyttet så vi är tre hemma. Klart att jag saknar dem men det blir ju ett helt annat tempo utan dem och för dig som då är förstagångs förälder(?) måste det ju vara mysigt att få uppleva hur det är att bara ha lillbäbis. JAg tror att det dessutom kan vara bra för alla parter att längta lite efter varandra. Jag kan knappt stå ut med mina egna älskingar vissa dagar så jag hyser största respekt för er som lever ihop med någon annans barn. Njut av din tid när ni är 3 med gott samvete !
knyttepytt
Jo jag är förstagångsmamma. Tack för din förståelse!!! Det är jag inte van vid att få faktiskt.
Nej, det är klart att du inte är hemsk! Jag kan tycka att det är skönt när mina föräldrar tar med min 2-åring på äventyr en helg och lämnar mig och maken ensamma hemma, och då är det ändå min alldeles egna älskade lille kille det handlar om...
Klart du inte är! Jag känner också ett stort behov av att umgås med bara mina barn och min man, alltså våra gemensamma.
Min man har inte det behovet på samma sätt som jag, då alla barn i familjen är hans biologiska.
Fast visst tycker han att det är rätt bra att kunna ha båda typerna av liv eller hur jag skall säga. Ena veckan är det mycket fokus på hans (snart) tonåriga dotter och ett sånt liv, med skjuts hit och dit, läxhjälp, tjat och gnat på ett annat sätt. Sånt som hör till ett liv med tonårsbarn...
Andra veckan är det han och jag och våra två små gemensamma tjejer. De lägger sig tidigt, vi får mycket tid på kvällarna tillsammans själva, man kan passa på att hänga ute eller i parken lite mer, vi kan vänta med middagen och äta själva på kvällen på ett annat sätt o.s.v.
Som sagt för min man skulle det nog inte göra något om varje vecka innebar tonårsliv, det är ju hans barn. Men för mig är det otroligt skönt att få vila från det varannan vecka. Särskilt som hans dotter söker mig mycket, och tar mycket av min tid den vecka hon är hos oss, tid som jag gärna skulle lägga på mina småtjejer men som jag då kan lägga ALL tid på den vecka hon är hos sin mamma.
Nej, absolut inte!