Det börjar närma sig :-(
Jag fick mitt förtsa son i Juni- 06, efter en otroligt jobbig förlossning.
Jag åkte in för att jag fick en liten blödning i saband med att slempropnne gick hemma. Väl inne på förlossningen säger de att vattnet hade gått, (vilket
det inte hade) samt att de såg på ul att han låg i vidöppet ansiksbjudning. Fick lägga mig på bb med min man över natten, var då öppen 1 cm och hade mycket värkar.
på morgonen var jag fortfarand ebara öppen 1 cm och de satte dropp. Öppnade mig knappt 2 cm under hela förmiddagen och vid 15-tiden sa de att det skulle bli snitt inom den närmsta timmen, läkarn kom åter efter en stund och sa att de istället skulle höja droppet. Kl 23, eftgre många timmar men mycket smärta, 4 olika smärtstillanden samt bäckensmärtor så begärde jag kejsarsnitt.
Efter fick jag inte träffa min son på 6 timmar samt att jag inte fick vara med när min man fick brickan.
Nu när jag blev gravid, så frågade alla hur jag skulle göra nu, var då säker på atta jag ville föda vaginalt och att det inte skulle bli några problem men nu mår jag uselt för att det börjar närma sig. Vill på ett sätt inte be om planerat snitt men är ändå livrädd för att föda vaginalt. Jag har fått en tid för aura samtal med en bm på förlossningen. Ville bara prata av mig....
I vilken vecka brukar de göra planerade snitt?