Min bästa väns son dog i förrgår - frågor till er som förlorat ett barn.

Måste bara fråga förlåt om jag är helt korkad... men det brev jag skriver nu är det ok att fråga om barnet redan i det eller ska man ta det längre fram???

Beklagar så din väninnas förlust.
Även om hon inte orkar prata just nu, är det viktigt att du visar att du finns där. Bättre att höra av sig på något sätt än inte alls.
Alla är olika, första tiden orkade jag inte prata alls, men efter ett tag när JAG orkade, var det många som tyckte att jag borde gått vidare redan. Jag kan efter nästan 7 år, fortfarande prata med mina bästa vänner om Robin, för jag vet att de orkar lyssna och att de förstår att bara för att åren går så blir inte saknaden efter min ängel mindre, bara lite annorlunda.
Dikter, brev osv är bra, för då behöver hon inte läsa förrän då hon orkar. Jobbigare med ett telefonsamtal eller besök, då måste hon ju konfronteras med dig fastän hon inte orkar.

Glöm bara inte att fastän tiden går, så glöm inte bort hennes barn. Det kommer alltid att finnas med henne, även om omgivningen glömmer.

fråga om barnet på en gång. jag ville att mina vänner skulle fråga mig om alla dessa saker som dom andra redan har skrivit. det är skönt att få prata om det pricis som en mamma med ett levande barn vill berätta om sitt. beklagar att din vän inte fick behålla sin son.

Hej.

Beklagar att din väninna inte fick behålla sin son. Vi förlorade vår dotter i augusti. Jag tyckte att det var så jobbigt att ringa till familj och vänner, vilket jag fortfarande känner. Jag berättade för min bästa väninna och sedan förmedlade hon vidare vad som hade hänt. Vi fick otroligt mycket blommor, vilket till slut blev lite jobbigt. Vi fick kort, brev och sms hälsningar. Jag uppskattade verkligen alla fina brev och kort som mina vänner skickade. Jag sade också att de som ville fick gärna ringa mig för jag orkade inte. Jag var också väldigt tydlig med att säga ifrån om jag inte orkade prata när någon ringde. Jag lovade aldrig att jag skulle ringa upp utan de fick prova igen. Det var flera i våra familjer och vänner som frågade hur vi ville att de skulle agera. Jag tyckte att det var väldigt bra att vi kunde prata om det för då kunde jag och min sambo berätta hur vi kände.

Jag tycker absolut att du ska ringa din väninna, bara att få ett telefonsamtal betyder så mycket. Jag tycker också att du ska fråga henne hur hon vill ha det i kontakten med dig. Fråga om hennes son, be henne berätta om förlossningen.

Var inte rädd för att fråga. Kramar från änglen Signes mamma.

fråga om barnet och gratulera framför allt - i synnerhet om detta var hennes första barn så har hon ju blivit mamma, och det är ju alltid värt att gratulera, även då barnet inte längre lever. jag blev så otroligt glad för den lilla blombukett min syster hade med sig till förlossningen när jag fött min döda dotter: jag fick blommor precis som andra mammor! för mitt i sorgen finns konstigt nog små gryn av glädje över att man fått barn, även om allt är kantat av de mörkaste sorgeband.

vi blev överväldigade över att så många blivit så berörda av vår dotters död, det var så fint att läsa breven vänner och bekanta skickade till oss där de berättade hur ledsna de var. så länge man inte försöker säga att man förstår eller att man är lika ledsen som föräldrarna tror jag inte det kan skada att berätta hur ledsen man är.

superbra att du hör av dig och visar omtanke om din vän, det är så viktigt! vi har precis fått ett levande barn efter vår döda dotter och alla vill gratulera - men det känns väldigt skeheligt när vi får kort som säger grattis till detta barn från de som aldrig ens beklagade vår dotters död det minsta lilla...

kramar till er och lycka till med din egen graviditet!

Så oerhört tragiskt med din vän. Tyvärr är vi alltför många här inne som vet vad det innebär...

Jag fick en liten Ängel sänd från Canada (en liten brosch) och den har betytt och betyder så mycket för mig. Har den på mig varje dag.
Bara ett litet tips på en mer varaktig "tanke".
www.calas.se har fina änglasmycken.

På spadbarnsfonden.se kan du också läsa lite om hur man gärna vill att omgivningen ska agera/inte agera. Många fina tips, för du har rätt...
Det är inte lätt att veta hur man ska agera.
Tipsa henne också om Änglarum. det är det bästa forumet på nätet för tröst.
Kram

Njorun,

tycker definitivt du ska fråga om hennes barn nu med en gång. Hade barnet levt hade du ju inte väntat att fråga om förlossningen, etc. eller hur.
Tycker dina idéer verkar genomtänkta och omtänksamma, men tror att ett smycke är mer uppskattat än en skiva.
När jag förlorade min dotter fick jag panik inför att berätta för personer som inte visste vad som hade hänt, det fick istället min sambo göra. Sedan var det helt OK att prata om det, även om jag grät större delen av tiden. Jag orkade själv inte ringa till någon den första tiden. Därför tycker jag att du ska ringa din vän. Om hon inte orkar prata så kommer hon inte att svara i telefonen. Kanske kan du då istället framföra en hälsning genom hennes man ifall han orkar svara.

Kram från Sveas mamma

Hejsan "!

så hemsk jag mår dåligt varje gång jag läser att någon har förlorat sitt barn, vi förlorade vår son den 20 November förra året. Jag kan bara prata om hur jag ville bli bemött, 2 av mina nära vänner var gravida tillsammans och följdes åt det var 3 veckors mellan oss...... klart att det var jobbigt att se och träffa dem men jag ville inte ta ifrån dem deras glädje, var bara så avundsjuk och ledsen över deras magar. Mina nära och kära stöttade oss, vi fick fina kort och fina blommor och nallar, vi har sparat allt från den tiden, jag blev jätteglad för allt stöd vi fick så skriv till henne vad du känner, hon kommer att höra av sig till dig när hon är mogen för det. Bara att veta att ens vänner familj , arbetskamrater osv finns där betyder mycket, att bara någon tänker på en........du behöver inte säga något till henne...man förstår .......

En kram till alla som har ett litet änglabarn och till alla er som finns där för dem nära och kära....

Jag vill verkligen säga tack till alla er som delat med er av era liv och råd i denna tråd!

Jag har suttit och läst i olika trådar här i änglarummet hela dagen, och inser att det finns så mycket olika reaktioner på detta att förlora ett barn. Liksom det finns så många olika sätt att visa sin omtanke på.

Jag har bestämt mig för att gå efter mitt hjärta. När min man kommer hem idag runt 17:00 ska jag gå till köpcentret och leta efter ett kort och sen skriva ett brev till att börja med. Jag berättar med tiden för er hur det går och vad som händer.

*kram på er alla*

Fråga och prata om barnet. De är stolta föräldrar och vill säkert berätta om detaljer såsom vikt och hårfärg. Låt inte din kompis få ta första steget till kontakt. Det blir sällan av. Man lovar att man ska ringa när man orkar, men det gör man aldrig. Ring, och är det inte lämpligt så ring en annan gång - men ring. Eller skriv om det känns bättre i början. Inga frågor är dumma. Bara alla de kommentarer tex om att det eller det hade varit värre. Vad kan vara värre!?

/Karin

Hej.

Följ ditt hjärta, gör du rätt i. skriv ett brev. Tycker du kan skriva rakt ut hur du känner. Att du vill finnas där men att du inte vill va påträngande... Det kan betyda mycket för henne. Att det finns nån där...

En bra början tycker ja.. Bara att man visar att man bryr sig...
Att man finns.

Nu är det fruktansvärt kaotiskt för dem. Dem har mist sitt barn... Olika för alla men, jag har haft/har det jobbigt att prata och möten med andra. men jag uppskattar dem som försökt ringa. Visat att dem bryr sig...

rekommendea spädbarnsfonden till henne i ditt brev. Att du hört talas om det. Att hon kan få mycket stöd därigenom också...

Måste va jätte jobbigt för er runt omkring... Just vad kan jag säga o så...

Men säg inte sen med tiden: Hoppas du blir dig själv snart igen, så jobbigt o se dig ledsen...
Stöttande ord, Det får ta sin tid...

Du ska inte känna dig dum, må dåligt över att eran lille får stanna och mår bra... Men kan tänka mig det lätt blir såna tankar... Nu kanske det kommer bli svårt för henne och träffa er det första hon gör men kontakt via tel eller brev kanske hon orkar pö om pö... För o sen senare ses. Men det får ta sin TID... Ge henne TID.

Appropå vad man kan/inte kan säga: Jag brukar tänka att man bör undvika allt som är "tröstande", och i stället rikta in sig på att "fråga". Det finns inget som tröstar, sådana ord blir bara tomma/fåniga/sårande. Däremot är alla frågor som öppnar upp för att man får berätta så sköna, de tyder på omtanke och en vilja att förstå.

Jag ville berätta för ALLA om allt som hänt, hela tiden och var jag än var. Det var liksom det som fanns högst upp i huvudet, allt annat var ointressant. Men det verkar ju vara lite olika.

Min kompis väntade barn, och jag bad henne ringa och förvarna innan de åkte in till BB. Så jag skulle slippa bli överrumplad av det där "vi-har-fått-barn-samtalet" då man helst ska säga grattis osv.

Fint att du vill finnas där för henne!

Förlåt, nu har jag inte riktigt läst allt jättenoga men när vi förlorade vår son så var det guld värt att kompisar ringde och hörde av sig. Det är jättefint av dej att skriva ett brev men ring sen gärna också för man orkar inte riktigt ta det där första steget själv men man uppskattar så när vänner hör av sig via telefonen också!
Det är olika hur man reagerar men man uppskattar verkligen de vänner som vill finnas där i en svår stund!

Min bästa vän förlorade sin son i magen, i april detta år, och jag har skickat blommor, ringt henne, lyssnat, tröstat, gråtit tillsammans med henne. Finns bara där i bakgrunden, eller förgrunden.