Känns som många unga tjejer som skaffat barn är ensamstående,stämmer detta?

inte mer än vad äldre skaffar barn och blir ensamstående. alla jag känner är ihop med pappan till deras barn, men som sagt det händer säkert bland en del unga, men blnad äldre med

Blir man tillsammans vid 15 år så är det nog större chans att man kommer separera än om man blir tillsammans vid 25 år oavsett om man har barn eller inte.. Vid 15 år så har man väldigt mycket kvar av livet och det är större chans att man växer isär helt enkelt..

Jag är då inte samma person jag är idag vid 22 år som jag var när jag var 15 år! Killen jag var tillsammans med i 5 år (från 13 år till 18 år) skulle jag aldrig vara tillsammans med idag för vi växte ifrån varandra helt men när vi var tillsammans trodde jag verkligen vi skulle vara tillsammans i resten av vårt liv.. Som tur var skaffade vi aldrig nått barn! Fast vem vet, hade vi haft barn så kanske vi fortfarande varit tillsammans? =P

jag var 16 när jag träffade min sambo. Nu är jag snart 22 och vi väntar tvåan, så jag har inget att klaga på iaf. :o)

Det där du säger om att man blir tvungen att mogna snabbare som ung förälder å att det kan vara därför det spricker kan nog vara ganska sant. Min sons pappa är nu iofs snart 32 år å jag 22,5.

Han gjorde slut med mig i augusti, å ett av själen var *ja...du har förändrats* ungefär som att man INTE skulle förändras när man blir mamma, å andrasidan tror jag inte det spelar nån roll vilken ålder man är, nu när jag tänker efter, man förändras väl ändå på ett visst plan när man blir mamma, oavsett ålder....

Jag inbillar mig att det är enklare att hålla ihop om man skaffar barn lite senare i livet. Nu utvecklas vi ju hela livet, men som ung gör man det desto mer. Sen är det klart att man som nybliven förälder blir annorlunda - det är ju en ny roll att axla. Men som sagt, jag tror att det är enklare att hålla ihop om man tillsammans byggt upp någon form av trygghet och stabil grund tillsammans. Där med inte sagt att man inte kan ha det som ung.

Jag är ensamstående. Jag växte ifrån min dotters biologiska far som jag var tillsammans med i 3år.

Idag lever jag tillsammans med en underbar kille som är min dotters fadersgestalt eftersom hennes biologiska är en skitstövel.

Jag är 21 och sambon är snart 23, vi har varit ett par i 4 år nu. Har en liten i magen som SKA komma ut om 30 dagar! Hihi.
Vi har två hundar, en volvo, ett hus och ett liv med en massa kärlek! Som det känns nu ska vi leva tillsammans till vi dör!

Nej jag är inte en av dom iaf. Håller fortfarande ihop och har inga planer på att gå isär

Jag är 19 sambon/fästmannen är 22 och vi har precis fått en son som är 16 dagar idag. Vi har verkligen inga planer på att gå isär. Lever tillsammans hur bra som helst, till och med börjat diskutera ev. syskon i framtiden :)

var 21 när ja fick första 22 när ja fick andra.. Är nu 23 å är fortfarande ihop me deras pappa... Och tänker forstätta att vara

Jag tror inte att man tänker så mycket framåt om man är fööör ung, då tänker man väl "åh, en söt bebis" osv osv.
Det är ju ett ansvar för livet och man ska dela med sig sin kunskap och lära den gå, prata, gå på toaletten, tonåren osv.
Vi hade inga planer på att skaffa barn men då jag blev gravid och nu när sonen är här har vi kommit ännu närmare varandra.
Sen så när vi ska byta blöja eller amma eller så, då är vi båda där och är delaktiga. Jag vill definitivt att pappan ska ha lika mycket ansvar för det är hans barn lika mycket som mitt.
Självklart är ju sonen lite mer beroende av mig eftersom jag har maten men jag pumpar ut och låter min sambo mata honom så att han också får göra det.

Min mamma och pappa träffades när mamma var sexton. Vid 17 års ålder födde hon min syster, vid 19 födde hon mig och vid 24 min bror.

De levde ihop fram till pappa gick bort för snart fem år sedan. Alla mina vänner säger fortfarande att alltid sett mina föräldrar som det ultimata förhållandet. De var som tonåringar.. hela livet.

Så visst kan man hålla ihop om man blir tidig mamma..

vi var 17 när vi träffades:) nu är vi 20 och fyller 21 i år. Har en underbar son tillsammans som vi fick i November. Vi känner båda att allting är helrätt och det har det vart från start. Min sambo är verkligen för att man inte separerar i förstaget har samma åsikt där. Men fungerar det inte så gör det inte. Men för oss så är det inte som inte går att lösa/reda ut.

Jag beundrar verkligen er ensamstående. Ni gör det suuper.
Själv skulle jag nog inte klara det så bra utan sambon. Han är guld!

kan tilläga att Liam var jätte planerad med:D

Jag ärr 22 o ch pappan till min son är snart 27år. Vi gick isär när jag var i början av graviditeten för han tyckte att jag förändrades för mycket. Hormoner och en nervositet gör ju att man förändras. Han har barn innan så han borde ju veta att man förändras.

Men jag tror inte att de är så stor skilldnad mellan att vara ung eller medelålders. När de gäller att man separerar eller inte. Man förändras lika mycket oavsett. Sen hoppas man ju alltid att det skall fungera iaf men då måste båda 2 vara flexiba och ändra på sig lite för att de skall fungera.

Det är nog rätt olika det där, som med allt annat. :)

Jag träffade min sambo när jag var 16, han 17. Efter ett år flyttade vi ihop i en lägenhet och efter ytterligare ett år flyttade vi till hus på landet. Nu är vi 22 och 23, förlovade och har en son tillsammans (planerad). Jag tror det funkat bra för oss eftersom vi mognat tillsammans från det vi var tonåringar och eftersom vi haft samma mål i livet. Ingen kan ju säga om det kommer hålla för alltid eller ej, men just nu känns det så.

Jag tror det beror mycket på om man vill åt samma håll eller ej. Vill båda skaffa hus och barn? Vill båda resa? Eller vill man olika saker, den ena skaffa familj och den andra resa? När man träffas ung är det ju stor risk att man drar åt olika håll medans man växer upp och då säger det sig själv att det inte kommer hålla särskillt länge. :)

vet inte om jag räknas som ung. är gift min mitt barns pappa

inte ensamstående, väntar nr 2 med samma pappa som till första

jag är inte ensamstående iaf.
Är tillsammans med sonens pappa sedan snart 4 år tillbaka och sonen är 3 månader nu.