Hejsan!
Min första graviditet. Är i vecka 36 och sen en vecka tillbaka kan jag nästan inte tänka på något annat än förlossningen. HUr jag ska klara det, hantera smärtan osv. Mest rädsla för smärtan. Är detta normalt?!
Skulle vara skönt om någon känner som jag. Skönt o dela lite tankar. Någon?
Hej!
Det är min andra graviditet nu och jag bara längtar efter förlossningen redan och kan knappt tänka på annat..Jag vill prata om förlossning hela tiden..
När jag väntade min son så va jag jätte jätte nervös och kunde inte tänka på annat, va så rädd för allt som kan gå fel, smärtan.. ja allt..men det va blandade känslor med längtan.
//Sanna
åh gud ja!! jag är likadan. har 8 dagar kvar till BF o känner efter varje sekund!!!! kram sanna
Ja det är fullt normalt. Det är nytt och sen är det oundvikligt.
Jag gick på samtal hos en Aurora barnmorska.. Det var en bra hjälp. Ska sägas att jag var jätte rädd!!
Personalen är där ju oxå för att hjälpa dig!! Dom är där för dig! Och dom kan ge dig smärtlindring!
Det var inte så farligt. Visst gjorde det ont, men man glömmer det verkligen när bebisen kommer upp på magen..
Känns det jätte jobbigt, så prata med din bm!!
Det kommer att gå bra!!! Lycka till!!
Du är verkligen inte ensam.
Detta är visseligen vår tvåa, men jag har varit fullständigt besatt av förlossningstankar sedan typ v20... Är nu i 28 och ska på samtal med förlossningsläkaren i veckan.
Och jag är, om inte livrädd, så mer eller mindre skräckslagen inför detta. Vill inte föda normalt, vill inte planera snitt (även fast jag får). Och tror enda anledningen till att jag inte vill planera snitt (blev akut förra gången) är att jag inte vill ha ett fastställt datum då bebisen ska komma! (Och så spelar det in att vi måste till grannstaden om det planeras...) Men är rädd för smärtan, är rädd för att spricka, är rädd för att inte orka, och är rädd för att ite kunna ta till mig bebisen om den tillfogar mig för mycket smärta, utan bara önska att pappan ska ta hand om kletet och jobbet.
Att vara rädd för smärtan är hur normalt som helst. Klart man inet vill ha ont, liksom. Menpersonalen finns där för att hjälpa dig, och du har all rätt i världen att kräva annan personal om ni inet komemr helt och fullt överens. Det var de sååå tydliga med att poängtera förra gången!
Vill inte ha upp en kletig unge på bröstet, vill absolut inte tvingas amma, - och framför allt är det nog tanken på att tvingas vara föräldraledig som skrämmer sk*ten ur mig. Vill verkligen inte vara hemma med en fyraåring och en bebis. Ser inte fram mot detta ett dyft... och det skrämmer mig också.
Här en till tänker på förlossningen varje dag och jag är i v 28 bara (mitt första barn). är skit rädd för smärtan som kommer och tänker på alla hämska saker som kan hända ussh =(
det slog till idag.. är på bf +5 dagar nu.. och helt plötsligt blev jag skiträdd. väntar en stooor bebis enligt ul i v 36, och det hjälper inte att jag passerat bf med nästan en vecka nu. hur 17 ska lilla jag klara av att föda ut en unge på närmare 4,5 kg?!
jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till nu, förlossningen kan ju sätta igång när som helst, det finns helt enkelt inte tid kvar att prata med någon längre.
har i alla fall läst på en del om kejsarsnitt nu, för det är nog lite risk för ett akutsnitt med tanke på barnets storlek... jag vet inte vad mer jag kan göra..
Väntar barn nr5 och funderar oxå dagligen på hur förlossningen kommer att bli, kommer den att gå fortare eller längre tid, kommer jag att blöda lika mycke denna gång, det är jag mest rädd för, funderade på snitt när jag blev gravid, men det vill jag inte om jag inte behöver.
Tänker oxå på att ska jag utsätta mig för den smärtan igen, för det är ju trots allt inte smärtfritt att föda barn, hur man än bär sig åt, vare sig vaginalt eller snitt, men här är man och ska föda ytterligare ett barn till, nr5 dessutom...
Men jag tror att det är som andra skrivit, helt naturligt att fundera/tänka på kommande förlossning, det är ett sätt för kroppen tror jag att förbereda sig på det som komma skall.
Lycka till allihopa och det bästa med det onda är ju bebisen som kommer, jag har 65dgr kvar idag.
Jag är också jätterädd för min förlossning. Har precis gått in i vecka 30 och ju mer jag tänker på att veckorna minskar blir jag räddare. Alla säger att visst det gör superont och det är jobbigt men allt försvinner så fort man får se sitt barn. Och tänk på allt underbart som kommer efter... bara det att jag kan inte ta till mig det.. för jag tror att jag kommer dö under förlossningen.. Det är säkert ovanligt men jag kan ändå inte få bort den tanken från min hjärna..
Jag tänkte mycket på förlossningen FÖRUT. Nu har jag gått på förlossningsplanering hos en förlossningsläkare och nu känns allt toppen. Jag vet att jag är fri att "bryta" när jag vill under förlossningen och få kejsarsnitt och det är en ENORM trygghet för mig.
Hej.
Jsg väntar andra barnet, bf 21/12. Är livrädd för förlossningen men samtidigt tycker jag att det ska bli spännande.... vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Jag födde sonen med akut snitt p.g.a otillräcligt värkarbete för han låg i vidöppet ansiktsbjudning. Jag har gjort allt utan att krysta och det är också detjag är rädd för + att det ska gå som sist. Har varit på aurora samtal, var givande. Är mest rädd för att spricka mycket och självklart för smärtan....
Här är en till som är nervös och senaste veckorna börjat fundera på hur det ska gå. Kommer jag att fixa att föda vaginalt? Hur ont gör det egentligen? Det är nog mest det där att ingen kan berätta hur det känns som gör mig osäker. Kommer det att bli överjävligt eller överkomligt? Är rädd för att jag ska få panik. Har valt att avstå profylax, men funderar på att köpa någon avslappnings-CD och öva långsam andning… men jag vet inte? Är mitt första barn och jag är i vecka 31 (30+5) 
Låter som en jättebra ide att öva långsam andning och avslappning! Jag hade jättenytta av det under min förlossning, blev mycket hjälpt av att tänka på ej stressande saker och andas långsamt och att försöka slappna av i kroppen och bara hänga med. Jag tror att det är bra om man bara kan acceptera att det gör ont och vänta ut värken. Jag menar de flesta värkar varar ju bara en viss tid och sen får man paus innan nästa värk kommer.
Tips till dig:
Läs på om förlossningar (om det gör dig tryggare)
Läs om odramatiska okomplicerade förlossningar (för att peppa dig)
Tänk på att det kommer en bebis! (om det inte gör dig panikslagen)
Öva på att slappna av!
Jag var också väldigt rädd att få panik och att kräkas och tappa kontrollen, sen när jag väl var där var jag så trött på att vara gravid och det gick finfint! Hade ingen panik utan allt kändes bra och jag kan helt klart göra det igen!
Lycka till!
Förlossningsberättelse finns i min blogg om du vill läsa.