Ledsen, besviken och rädd pga klipp + bemötande kring detta (synsätt inom vården/förlossning)
Under min förra förlossning (1,5 år sedan) blev jag klippt. I efterhand sa BM att klippet berodde på en stram kant som inte ville ge vika. Hon sa även att det säkert hade gått även utan att klippa, något som gjorde mig mycket ledsen eftersom jag tydligt uttryckte vid ankomsten till förlossningen att just klipp var något jag var mycket rädd för.
I efterhand har jag fått förklarat för mig att man idag endast klipper vid två tillfällen. Antingen att barnet verkar må dåligt eller att mamman ser ut att spricka mycket. INGEN av dessa anledningar har min BM uppgett, jag har frågat henne om något av dessa alternativ är orsak till klippet men nej, det är det inte enligt henne. Jag uppfattar det därmed att jag är omotiverat klippt.
Idag var vi på rutin-UL eftersom jag är klippt igen. Det var en förlossningsläkare som utförde UL. Hon frågade om min förra förlossning och jag svarade att jag var mycket nöjd förutom det klipp som gjordes eftersom jag inte fått något motivering till klippet i efterhand trots TVÅ samtal med den BM som klippte. Jag sa även att jag har frågat om klippet gjordes för att barnet mådde dåligt eller för att jag såg ut att riskera brista mycket men att BM bestämt svarat nej på dessa två frågor vid båda dessa samtal.
Vet ni vad denna förlossningsläkare då säger? Att ett klipp är en bagatell, att man förr i tiden klippte alla förstföderskor och att jag med hänvisning till detta inte ska lägga energi på detta klipp. Hon upprepade flera gånger att ett klipp är en bagatell och inget att bry sig om.
Jag blev alldeles stum. Sa ingenting. I efterhand har jag blivit asförbannad och ångrar djupt att jag inte frågade henne "Menar du att du tycker det är en bagatell att barnmorskor klipper födande mammor utan egentlig orsak och motivering"? Men såklart så fann jag mig inte i stunden och frågade.
Så nu sitter jag här med noll förtroende för personalen på mitt sjukhus. Uppenbarligen så finns det både barnmorskor samt förlossningsläkare som menar att omotiverade klipp är en bagatell och inget att bry sig i. Jag vill inte föda barn på detta sjukhus igen men nästa närmsta ligger nästan 30 mil från oss så det finns inte som alternativ.
Hur ska jag göra nu? Som jag uppfattar det så kan de ju klippa bäst de vill eftersom det tydligen är en "bagatell" som inte kräver motivering.
Maken var närvarande vid samtalet så jag har inte hört fel.
Vid andra förlossningen fick jag självspricka och det var verkligen hell.....Vid tredje förlossningen klippte de inte heller och jag sprack inte, så då blev det ju till att börja knipa....Klippet är det bästa som hänt mig och mitt sexliv och jag hoppas verkligen att det händer igen....Men jag tycker verkligen synd om dig ts om du upplevde det så negativt och inte har fått ngn riktig förklaring till varför det blev så. 