• WilleViking

    Är det någon som har någon fin dikt till en barnbegravning?

    Hej!

    Jag förlorade min son för 4 veckor sedan. Nu ska vi snart ha begravning. Skulle gärna läsa något för honom, men jag vet inte vad. Är det någon som har något fin dikt? Eller några tankfulla ord?

    Tack på förhand *ängeln Wilhelms* mamma

  • Svar på tråden Är det någon som har någon fin dikt till en barnbegravning?
  • SIN74

    I en djup oändlig skog... du vet den som Pippi sjunger. Jag var på barnbegravning och prästen sjöng den. Det var så himla fint!

  • mamlan

    Kanske den sången som pippis vänner sjunger för henne när hon ska åka till sin pappa i söderhavet..den som gå något i stil med "till fjärran land ska du resa långt bort till en söderhavsö, men vi går kvar här och sörjer, adjö lilla pippi adjö"

  • Carina67

    Hej

    Först och främst vill jag beklaga er stora förslust, livet är verkligen orättvisst. Dessa två dikter lästes upp vid min sons begravning. Hoppas att de kan ge inspiration.
    Många styrkande kramar Carina



    Du kan Du kan gråta varje dag över att han är borta.
    Eller du kan le för att han har levt.
    Du kan stänga dina ögon och be att han kommer tillbaks.
    Eller du kan öppna dina ögon och gråta över att han lämnade dig.
    Ditt hjärta kan vara tomt för att du inte kan se honom
    Eller det kan vara fullt av den kärlek du kände och glädjen över att du har känt honom.
    Du kan vända dig från morgondagen och sörja gårdagen
    Eller du kan vara lycklig imorgon för att han var en del av ditt liv igår.
    Du kan komma ihåg honom med ledsamhet att han är borta.
    Eller du kan bära hans minne och låta det leva vidare
    Du kan gråta, stänga din själ, vara tom och vända ryggen mot livet.
    Eller du kan göra det han ville
    - Le, öppna dina ögon, älska och gå vidare.

    2.


    Ta hand om honom så länge...

    Jag vill för en stund låna er ett av mina barn, sade han.
    Det kan vara för fem eller sju år eller tjugotvå eller tre.
    Men vill ni tills jag kallar honom tillbaka, ta hand om honom åt mig?
    Han för med sig behag för att glädja er, och skulle hans vistelse bli
    kort så skall ni ha de vackra minnena av honom som tröst i er sorg.
    Jag kan inte lova att han skall stanna kvar eftersom alla från
    jorden återvänder.
    Men det finns lärdomar där nere jag vill att detta barn skall lära sig
    Jag har letat över vida världen i mitt sökande efter sanna lärare,
    och ifrån det myller som trängs på livets smala väg
    har jag utvalt er.
    Vill ni då ge honom all er kärlek och inte tycka att mödan
    är förgäves, inte heller hata mig när jag kommer och kallar
    för att ta honom tillbaka igen.
    Jag tyckte att jag hörde dem säga "Herre, ske din vilja,
    för all den glädje ditt barn skall föra med sig
    skall vi löpa sorgens risk."
    Vi skall skydda honom med ömhet,
    vi skall älska honom medan vi kan
    och för evigt vara tacksamma för den lycka vi känt.
    Men skulle änglarna kalla tillbaka honom
    mycket tidigare än vi planerat, så skall vi
    tappert möta den bittra sorg som kommer
    och försöka förstå.


  • Farfalla

    Vid himlens grind
    Vid himlens grind
    där blåser en vind
    från närmaste stjärna
    så sval mot din kind.

    Vid himlens port
    står tofflor på rad
    när barfota änglar
    går molnpromenad.

    I himlens sal
    är väggarna blå.
    Där leker Vår Herre
    tittut med de små.

    (denna hade vi i Rasmus annons..)

    och en annan fin..:

    Var inte så ledsna,
    jag sover inte
    Jag är tusen vindar som blåser,
    jag är diamantglittret på snön,
    jag är solsken på mognat vete,
    jag är det milda höstregnet mot din hud.
    När du vaknar i gryningsdunklet
    är jag det lätta suset av fåglars flykt
    och sången om ett annat liv.
    Jag är de milda stjärnorna
    som lyser dig hem i natten.
    Var inte så ledsna,
    jag är hos er,
    jag är i ljuset,
    jag är fri!

    Beklagar sorgen! Kram!

  • tan73
    Den här bad jag prästen läsa upp på Sebastians begravning... den är så oändligt fin och sorglig...

    D
    et var en gång en gammal, gammal själ som hade levt många, många människoliv på jorden och nu var nästan färdig med sin tillvaro som själ också. Ja, snart skulle den smälta samman med och bli en del av den Stora Andligheten som uppfyller Evigheten.För tillfället kände sig den gamla själen lite ensam där den satt i tomrummet mellan det senaste människolivet och den kommande Sammansmältningen.De äldsta vännerna hade redan gett sig av. Den gamla själen kunde se dem där nere på jorden, hur de uppfyllde varsin människa med iver, förundran och tankar av alla de slag. Jag vill dit, sa den gamla själen. Jag har fortfarande en god portion glädje kvar. Jag vill dit och ge dem den.Men din tid till Sammansmältningen är så kort, varnade Vakten. Visst kan du ge dem glädje, men om du bara är där så kort tid, ger du dem också en väldig sorg när du lämnar dem.Jag vet, sa den gamla själen. Men jag vill ändå. Jag vill ge dem så mycket glädje att den hjälper dem över sorgen sedan.Så låt det bli som du vill, sade Vakten och släppte iväg den gamla, gamla själen.Då fick ett människopar på Jorden ett barn som de så länge önskat.Det var den allra raraste unge som strödde glädje över dem från den dag han föddes, den ogrumlade glädje som människorna känner när deras själar träffas och med förtjusning känner igen varandra från evigheten.– Men har inte du väldigt kort tid kvar? viskade mammans själ till den gamla själen i den lilla pojken.– Tiden är kort, men glädjen är stor, svarade den gamla, gamla själen.Och fast mamman inte hörde deras samtal, väckte viskningarna en anande oro hos henne, en fläkt av kunskapen att vi inte äger något på jorden, inte varandra, inte oss själva ens. Allt kommer till slut att tas ifrån oss, allt vi bär på, alla kära omkring oss, slutligen även vårt liv och vår kropp.Men pojken växte och fick med sin glädje mamman att glömma sådana tankar.Ja, den gamla, gamla själen fick leva sin sista tid precis så som den hade önskat.Men tiden var kort, även med människors mått mätt var den kort, och stunden kom då Sammansmältningen skulle ske.Den gamla, gamla själen fick kallelse att utan dröjsmål infinna sig till ceremonin, och måste lyda. För människorna såg det ut som pojken fick en plötslig död.Deras sorg var oerhörd, just som Vakten hade förutsagt. Men eftersom allt de kunde minnas av sitt barn var glädje och endast glädje, kunde de uthärda sin sorg, just så som den gamla, gamla själen hade förutsagt.Och därför, istället för att låta de gamla, gamla själarna bara sitta av sin sista skvätt tid i tomrummet, blev det i fortsättningen sed i Evigheten att skicka dem att skänka sin sista stora glädje till människor som behöver den.Sorgen, sedan, ja den oundvikliga sorgen, den har människorna genom glädjen fått kraft att uthärda och så småningom vända till något gott.
    ~*~ saknar min Sebastian~*~
  • Katamari

    Hej! På min sons begravning bad vi dem läsa dessa dikter:

    Du finns i vinden

    som smeker vår kind

    Du finns i solen

    som värmer vårt skinn

    Du finns i regnet

    som faller som tårar

    Du finns alltid hos oss

    Vi fick aldrig bära dig i våra armar

    men vi ska alltid bära dig i våra hjärtan

    och en dag ska vi minnas dig med glädje

    istället för tårar

    ______________________________________________

    Var inte arg lilla mamma
    jag var tvungen att gå.
    Den dagen hände det och då
    orkade inte mitt hjärta slå.

    Älskade pappa
    mitt liv blev så kort,
    Ta hand om varandra
    när jag flyger bort.

    Jag vet att ni gråter
    och det finns ingen tröst.
    Men lyssna till era hjärtan
    och ni kommer att höra min röst.

    Jag finns inte bland er
    men jag finns ändå.
    Jag hör era röster
    och jag älskar er så

    ___________________

    Märkligt att man kan sakna någon
    så ofantligt mycket.

    Någon som egentligen aldrig tidigare existerat.
    En gång var det bara du och jag,
    samma som nu.

    Men något hände däremellan,
    du blev far och jag blev mor.
    Nu är det bara du och jag
    och ett osynligt barn.

    Om någon ser oss
    komma gående, sida vid sida,
    ser de inte det skrattande barnet
    vi håller i handen mellan oss.

    Vi är föräldrar
    som bär vårt barn inom oss,
    osynligt för världen

    ___________________________________

    Det vi saknar
    mister vi aldrig

    Den vi älskat
    saknar vi alltid

    Vi mister aldrig
    den vi älskat

    Den vi älskat
    älskar vi alltid

  • WilleViking

    Tack så jätte mycket allesammans. De var jätte fina dikter. Är säker på att någon av dem passar.
    Stor kram *ängeln Wilhelms* mamma

Svar på tråden Är det någon som har någon fin dikt till en barnbegravning?