barn med autism, om ni ser i backspegeln-fanns tecken redan när de var små?

Tack Zelia!

Våra söner är alltså jämngamla.
Min sons fördel är att han pratar ganska bra även om lite otydligt, men flerordsmeningar, kallar på oss, vill att vi ska vara med, följa med. Just nu jättemammig.
Jag ska ta nya kontakter med bla ny barnneurolog efter helgerna och sikta på att det blir en utredning under våren.

Jag har några frågor till dig:
Jag har läst att ni börjat med IBT-hur går det?
Hur tänker ni om framtiden- eller rättare vad siktar ni på? Att han ska kunna gå i vanlig skola?
Är båda föräldrarna lika delaktiga i träningen?
Går han på dagis? Hur går det i så fall? Har er son assistent eller specpedagog eller inget extrastöd?
Jättetack om du vill svara!

Hej mam2!

Vill bara skicka en stor KRAM till dig och din familj.

Jag tror absolut att du har rätt i att något är "fel" med din son. Man känner ofta på sig det som förälder, dvs har man väl börjat märka något så stämmer det oftast. Problemet brukar ju vara (som med din man) att man inte märker något förrän det gått väldigt lång tid för man har helt enkelt inte något att jämföra med.

Jag tror inte du behöver oroa dig att din son blivit för gammal för tex IBT. Han verkar ju klara av andra saker väldigt bra, så då behöver han inte koncentrera sig på dessa utan bara på att träna på det som han har svårigheter med.

Lycka till!

Hej alla!
Vår son ska till bup snart, vet inte riktigt vad som kommer hända, det är mest fsk och elevhälsan som har hållt i remissen till bup, men klart är att fsk och elevhälsan misstänker någon form av npf. När jag själv läser om de olika diagnoserna tycker jag att det lutar åt Asperger och Tourettes.
När vi var på ett möte med fsk nämdes tågång, jag tänkte inte på det just då men nu när jag ser att ni nämner det också blir jag lite nyfiken, vad är det med just tågång? (hoppas ni fattar vad jag menar med min fråga)

Jag vet inte exakt varför, om det har med viss hjärnfunktion att göra eller ej, men tågång förekommer ibland vid neuropsykiatriska funktionshinder. Kanske av samma anledning som stereotypier i övrigt.
Men det kan också finnas som fas i en normal utveckling, då ofta i samband med att man tex lär sig gå och en tid efter men ofta inte så långvarig.
Det finns dessutom tågång utan andra bekymmer i utvecklingen som tex kan bero på kort hälsena, men då är det ju normal psykomotorisk utveckling i övrigt.

På vår bvc fick vi vara med i en studie där man går efter någon lista samt gör olika tester för att se i ett tidigt stadium om det finns "risk" för autism. Det här var nog när vår son var runt 1.5-2år.

Tack för ditt svar! Det var mest en fsk personal som berättade att han hade tågång, jag har aldrig direkt tänkt på det. Kanske någon gång då och då men det finns ju massor av saker en 6-åring kan få för sig att göra .
Sonen är född 10 v. för tidigt och ända sen han började gå (normal kryp och gå utveckling för övrigt) har han gått lite på sidan med underkroppen. Syns ännu mer när han springer. Överkroppen är rakt fram men han har ena höften längre fram och ser nästan ut som om han kollar över axlen hela tiden när han springer. Vi påpekade det för bvc men det vara bara "att sånt brukar komma sig sen, inget du behöver vara orolig för... sånt brukar växa bort, du vet, de är inte färdigutvecklade bara för att de kan gå"
Sonen kunde gå när vi var på sista kollen på Neo och nämde det för läkaren och han sa att det kan ju vara något neurologiskt men att det inte skulle visa sig förr än senare. Gjorde ul på hjärnan på honom när han var på Neo men inget som kunde påvisa att han hade haft någon hjärnblödning under fösta levnadstiden.
Det här med tågången kan ju hänga ihop med hur han går annars också.

Det kan säkert vara som du säger-att det kanske är något kompensatoriskt i och med att det finns något fysiskt med i bilden.
Du nämner ultraljud, det är ett grovt instrument som inte säger något om själva hjärnfunktionen i sig, utesluter däremot tex större skador såsom stora områden med syrebrist, stora synliga tumörer och blödningar.

mam2: Det är jättepositivt att din son har en bra språkutveckling, oavsett om han får en autismdiagnos eller inte. Vi har ännu inte kommit igång med IBTn på allvar då vi hade problem med att få rektorerna på vår förskola att ställa upp på att ge Max möjlighet till träning där. Nu har allting löst sig, men vårt problem har varit uppe både bland politiker och tjänstemän på kommunen och det har varit en plåga för oss att vänta på besked. Nu är det iaf bestämt att det ska nyanställas två personal på förskolan som ska jobba halvtid med Max träning vardera (blir totalt 30 timmars träning för Max på förskolan så småningom, det trappas upp succesivt, då han fortfarande är så liten). Jag och min sambo delar på hemmaträningen så vi ska ta 5 timmar var i veckan. Totalt ska han alltså komma upp i 40 timmar per vecka är det tänkt. Vår förhoppning är att Max ska kunna gå i vanlig skola i framtiden. Max har dock en utvecklingsförsening som skulle kunna tyda på en mental retardation och i såfall kanske det blir aktuellt med särskola. Men förhoppningsvis är han normalintelligent och då tror jag absolut att det är möjligt med vanlig skola, eventuellt med resurs. De ska göra om utvecklingstestet på honom efter två års IBT för att se om han kommit ikapp i utvecklingen.

Det ul som gjordes på honom var när vi ff vara på Neo, tror de brukar göra på alla som föds för tidigt. Om det visat något hade de givetvis gjort mer ingående undersökningar. Det kan ju hända att det inte var just ul som gjordes, var så många undersökningar och ett liv i ett grått töcken, just den tiden på neo. Jag kommer knappt ihåg hälften. Men det var på röntgen och dom körde runt med något på huvudet, sonen sov obesvärat.
Vi hade tid till bup strax innan jul men dottern blev dålig så vi kunde inte lämna henne till barnvakt och bara åka en förälder för ett inledande möte på bup ville vi inte göra så vi fick skjuta på det, fick en ny tid i mitten på januari, hade det inte varit en massa helger hade vi nog fått ny tid väldigt snart. Vi ser fram emot en utredning, vill verkligen ha reda på vad vi kan göra för att hjälpa honom. Ska ta upp det här med att han går snett, om inte de nämner det. Tycker det borde gå att hämta journaler från Neotiden, hoppas läkaren skrev upp det att även han noterade snedgång.

Oj! Den här tråden berör mig. Just för att det fanns så många tecken men jag blev avfärdad under många år. Ingen såg det jag såg, inte skolan, inte släkten osv. Pappan såg ju men förstod inte. Och jag precis som du drog ett väldigt tungt lass, alldeles ensam.

Det som gör mig mest frustrerad så här i efterhand är att det ändå var så tydligt. Som spädis ville hen inte har ögonkontakt, ständigt missnöjd, stora problem med maten, jobbigt med även små förändringar osv.

Vårt barn var tonåring innan "alla" såg det vi såg men då var det uppenbart för alla som hade en närmare kontakt med barnet. 

Ja, vi hade nog haft det ganska annorlunda om barnet fått en diagnos tidigare. Men tror mer det hade varit bättre för familjen än för barnet, för hen tror jag inte det spelat någon stor roll.  

Tillägg: Jag hade också en förlossningsdepression men så här i efterhand funderar jag på om det inte kan ha varit barnets funktionshinder som var grunden till det. Att ta hand om ett ständigt missnöjt barn (där vi inte kunde se någon orsak som magont eller annat) som inte sökte ögonkontakt och där amningen inte heller fungerade är ju onekligen väldigt tufft.