Oförskämda tanter och gubbar!

hannizen skrev 2008-12-30 16:04:22 följande:

Jag får innerligt hoppas att jag inte får fler barn, den tiden är förbi *ler*. Jodå, jag VET vad skrikande barn innebär. Vår dotter skrek så att vi inte kunde ha med henne i en affär under väldigt lång tid. Varje gång man steg in i affären så öppnade hon lilla rosenknoppen och stängde den inte förenn man steg ut igen. Lösningen var självklart att hon aldrig följde med och handlade, just av hänsyn till omgivningen.

Under min sons småbarnsår så kunde jag inte fika eller äta ute av den enkla anledningen att han inte kunde sitta still, utan gjorde sitt bästa för att demontera allt som gick att demontera, bl.a så har han slitit ner en vägglist på en restaurang. Lösningen var att vi fick stanna hemma eller skaffa barnvakt.
Än en gång av hänsyn till omgivningen. Nu är mina barn vuxna och väldigt trevliga och sociala människor som vet att föra sig i sällskap, så någonstans så lyckades vi ganska bra trots en skakig början med 2 kravallungar, den ena värre än den andra. Jag är helt övertygad att det beror på att jag lärt dem vad hänsyn, empati och vanligt hyfs är.

hej alla! har inte orkat läsa tråden då jag inte är hemma. men jag har läst lite grann. och vad ni verkar tro nu, det är att jag valde att sitta kvar, och nästan som att jag bad amanda och sitta kvar med teddie. så var det inte. det var amanda som ville sitta kvar för att retas lite med paret.

visst jag tycker det är brist på respekt. men däremot så tycker jag att det är lågt att hålla får öronen när en 5 månaders bebis ligger och skriker pga missnöje.

en bebis är ju liksom en bebis, den kan inte prata och berätta vad som är fel. men det hade ju det äldre paret kunnat gjort. dem hade kunnat be amanda om att gå ut med teddie tills teddie lugnade ner sig. men i stället så satt dem och slet sig i håret och höll för öronen. (som enligt mig är ett väldigt omoget och arrogant sätt)

och eftersom att dem kom in till resturangen under den tiden då teddie skrek som värst så kunde dem ju ha gått om dem tyckte att det lät så fruktansvärt illa. men dem valde att betala och sätta sig ner och käka. (just därför gjorde det mig irriterad då dem efter det satt och slet sig i håret och höll för öronen)

Det är vanligt med baby skrik i resturanger idag. och jag tycker att det inte gör någon skada om ungen får vädra lungorna ett tag. MEN.. det är ju beroeende på hur högt bebisen skriker, och hur mamman försöker trösta.

hade det varit jag och liam som hade varit amanda (just den där gången) så hade jag antingen ställt barnvagnen framför dem. eller också så hade jag nog faktiskt sagt till dem att dem betedde sig väldigt omoget (tror mer på att jag hade gjort svar 2). MEN .. jag hade samtidigt tagit ut liam en stund för att lugna ner honom och sedan så hade jag gått in igen så fort han lugnat ner sig.

i alla fall. har inte tid och skriva mer nu. ska iväg och handla. kollar det ni skriver ikväll eller imorgon. Gott nytt år på er allesammans!

haha virriga vera. jag har hört talas om att ju mer lyhörda och trotsiga dem är när dem är små desstu mindre blir det när dem blir äldre. kan det stämma tro ?

Och nu för tiden får man inte ens hålla för öronen? Om något ljud stör mig så gör jag det, sen får väl folk tycka att jag är oförskämd om de vill.
Hade min dotter skrikit eller stört andra på något sätt hade jag gått därifrån.
Och jag tror nog inte att de irriterade sig för att ni var unga.

Visst, att verkligen göra det uppenbart att man håller för öronen och drar i håret och ger en elaka blickar så är det rätt oförskämt, men att Göra det är inte i sig oförskämt, i min åsikt.

Jag har många gånger hållt för öronen när barn skrikit på en allmän plats, eftersom att ljudet gör mig nervös, hjärtat brister och ibland är det rakt ut irriterande. På en restaurang vill jag ha någorlunda lugn och ro.

Jag tycker att ni sjönk till deras nivå när ni stannade kvar bara för att irritera dem lite till.

Med andra ord, ingen var bättre än den andra i slutänden, men man har rätten att hålla för öronen. Min åsikt.

Det tror jag nog inte, då skulle jag inte vara som jag är
Och sonen har det inte blivit enklare med heller.

Ja tanten och farbrodern kanske borde gjort lite mindre gester, men väldigt många äldre är känsliga. Om hon ex hade hörapparat så kan det ju tjuta till så in i nordens i den när det blir kraftigare ljudvolymer. Hade själv en sån vid örat när en tant skrek och frågade om jag fått igång den och det skar i öronen på mig.

Jag har fått många blickar, men jag tror inte att man som ung förälder bara ska se dom som negativa. Tanten i busskjulet (ett ex) kanske bara ser ut så och inte kan le Nej men du förstår väl vad jag menar. Jag tror många yngre tar åt sig blickar som inte ens är menade för dom eller menade som elaka.

Min son var sån på en pizzeria en gång när han bara var någon månad gammal och då gick vi istället. Jag tycker att de som satt där ska inte få sin matro förstörd för att min son inte vill sova, vara lugn, har ont i magen eller vad det nu kan vara.
När han var ca 1½ och fick ett skrikanfall på pizzerian så kom han som ägde stället och gav honom en klubba, "då blir han glad så slipper ni gå" (vi reste oss och var på väg innan maten ens hade kommit).

Och att stanna bara för att irritera tycker jag är onödigt.
Visa att ni är "mognare trots" att ni är unga

ja vissa människor e så jäkla oförskämda!! dem borde veta bättre som e så gamla dessutom.. ahhh arg jag hade blivit.. hade inte lämnat stället.. hade verkligen varit kvar!!!

Har inte läst alla inlägg här på tråden. Men har själv en historia om småaktiga människor som tydligen tycker om att irritera sig över allt möjligt.

Nyligen hade en smärre diskution med grannarna som irriterade sig över vår "högljuda" familj på en vuxen och ett barn. Jag jobbar heltid, barnet i skolomsorg. Vi är inte hemma förän på kvällarna då det bli snabb middag, saga och säng. Har aldrig fester, aldrig bjudningar (ju hade en i Julas då släktingar kom på julbesök), inga barnkalas, ingen hög musik (är ljudkännslig - antagligen arbetsskada). Barnet är pysslig av sig så vi har mängder av ritningar stampalde på högar för hon helst sitter still och ritar då hon är hemma. "Alltså - vår väldigt stora och stökiga familj störde de sig på och hade för vana att banka i väggen i tid och otid.

Slutligen konfronterade jag de och ringde på - frågade vad som står på för barnet bli ju rädd när det bankas så mycket i väggen. Ju - de hör "STEG" (inte mina ville de förtydliga men barnets!!!) Som är ju typ 40 kg lättare än mig. OCH - om nätterna hör de barnet SPELA KULOR.

Hmmm, ville höra det påstådda kul spelande så jag stannade uppe nån natt och judå - visst hördes nåt knarrande - då min dotter vände sig i sängen och sängen gnisslade till lite varje gång....hmm, man bli ju lite fundersam vad F*N det hela handlar om. Tog min pappa dit till slut för mig ville de inte lyssna på och då var det heeeelt andra toner. Slutligen skakades det till och med händer. Ville bara kräkas. Sura gubbar och sura kärringar....

på restaurangen har jag sällan haft problem och bara nåt år sedan var jag en riktigt restaurang och fika-människa. Speciellt vid mammaledighet. Vi var ute dagarna i ända. Tråkig att vara i hemmet, det räckte med halv skötväska fyllda med blöjor och ut i stan skulle vi. Ammade jag varsom helst när lillan visade hon var hungrig och skrek hon hade jag alltid nån knep som fungerade på just henne. Blickar, surtanter och gubbar brydde jag mig inte om. Bara gav tillbaka tydligt och avväpnande leende och en fast blick så var det den irriterade människa som slutligen oftast vek undan med blicken. Babysar och små spädisar är totalt beroende av oss och inte minst vi av dem (vår framtid) och det hjälper inte om människorna runtomkring oss är fientligt ställda. Så le nästa gång mot surgubben och till och med fräckt fråga om råd vad han skulle göra om det ena eller andra.... haha, inte alla klarar av att bli konfronterade jag lovar...

Jag är ung förälder och jag vill bara påpeka att alla människor är olika, inte kan man säga att alla unga föräldrar är arroganta och allt vad det sagts här. Men jag måste medge att många av dessa (nämner ingen) unga föräldrar här framstår som omogna med den där I dont give a fuck-attityden. Och varför provocera? Jag visar alltid respekt för min omgivning, när Grim var mindre och skrek på bussar och allt vad det var bad jag de omkring mig om ursäkt. Visst, det kanske var en ful gest att hålla för öronen men man ska fortfarande visa respekt till människor. Respekt är något vi människor har för lite av nu för tiden. Jag har sett alla slags mammor vara arroganta dock, unga som gamla. Det har inte med ålder att göra.

Men du ville inte att man skulle komma med åsikter utan med händelser.

Jag har inte varit med om händelser då människor betett sig dåligt mot mig faktiskt men jag har en lite rolig historia. Hade precis varit i stan, var på väg hem med tåget. Var sjukt stressad. Grim började såklart gnälla, jag satt i ett viktigt samtal samtidigt så jag började leta runt i väskan efter en napp med ena handen. Tappade ut en halstablettask på golvet och då kommer det en snäll dam och säger att jag tappat något. Tittar ner och säger jag "Tack! Vi kan säga att det är halstabletter". Hon tittade helt häpet på mig efter det. Jag var ju stressad och blandade ihop orden med det jag skulle säga i telefon. Undra vad hon trodde var i tablettasken? :S Knark?

Denna tråden är kanske död nu, men jag tycker man kan gå ut om ens barn skriker för högt på en resturang eller liknande. Klart att barn är barn, men för att förenkla situationen för alla så är det ju lättast att gå ut.