Jag håller på bli ihop med en tjej för första gången efter åratal av hetroförhållanden vilket resulterat i 3 barn. Det känns rätt men samtidigt känner jag mig helt förvirrad. Undrar vad alla kommer tycka och vad barnen kommer tycka och vad barnens pappa kommer tycka! Tänker på hur sexet kommer bli (har haft one nightstands med några tjejer men inget regelbundet) och ja, massa tankar strömmar i mitt huvud nu.
Bry dig inte om vad alla andra kommer tycka, det är du som ska leva i förhållandet inte dom andra 
Känns det rätt borde du låta det få kännas bra o inte tänka på andra.
Känns det inte ok så sakta ner för att känna efter.
Lycka till
Javisst
man blir kär i personen inte i könet......
Hur gammla e barnen?
Jo jag har alltid varit bi, men bara blivit kär i killar förut, eller kanske inte riktigt tillåtit mig att bli kär i en tjej. För normens skull.
Barnen är 2, 5, 7 år.
Någon som varit/är i samma sits? Typ..
Denna jävla rädsla!!! Jag förstår att man är rädd, jag är själv rädd så in i norden den här gången! Jag är dock själv gay men lyckas ALLTID kära ner i mig i sk heterokvinnor som är livrädda för sina känslor och jag blir tokig snart på att alltid behöva tvinga ur dem det (med en kyss eller liknande), fast den här gången vet jag inte själv om jag pallar det. Jag tycker jag försöker och försöker och så drar hon sig bara undan tills det passar henne att komma tillbaka. Hon är rädd att förlora kontrollen (vilken?) och jag är livrädd jag med, men känns även som jag skrämmer henne när jag försöker nå henne. Vet verkligen inte varken ut eller in längre!
jag är själv bi o vatt med ett par tjejer....
första tjejen jag blev kär i var sjukt läskit var
ju inte alls vad man trodde
som du säger mot normen.....
var ju jätte nervös för vad alla skulle säga
men om de går så långt att ni blir tillsammans är de bara att
förklara för barnen att mamma gillar en annan tjej... barn e ju öppna för de mesta :D
Där kan jag tyvärr inte svara dig uti från mig själv eftersom jag inte varit i liknande situation o är hetero.
Endast vad jag vet är att min syster har barn o är gay.
Tror inte att det blev såna konstiga reaktioner utifrån.
Om hon var glad o lycklig så var vi nog alla andra det också.
Men det beror kanske på vad man har för folk runt omkring sig, folket runt oss tycker nog inte att mkt är farligt o absolut inte en sån sak.
Huvudsaken är att man är lycklig o mår bra
Ja den resan har jag gjort...Åh jag ångrar det inte.
Du får gärna skriva i min inbox om du vill.
Lycka till
Kram Skutt
Varför kan ingen riktigt god bi/homotjej "tvinga" mig att inse....?
Jag vill ha en tjej, men fan!! NI är svåra att hitta girls! 
Sorry om jag blev lite OT och tyckte lite synd om mig själv TS... Grattis till kärleken! 
Känner mig inte så ensam när jag är in här och läser!
Jag är en tjej som hela mitt liv levt i hetro förhållanden, men fick känslor för en tjej för snart ett år sedan. Har inte gjort några försök att närma mig henne eftersom vi båda lever i förhållanden. Men nu har jag och min sambo bestämmt att vi ska flytta isär och på ett sätt är jag inte ett dugg ledsen eftersom det kan betyda början på något nytt kanske med en tjej!! men samtidigt mår jag skit eftersom vi har barn.
Vi har haft det skit dåligt länge och innerst inne vet jag att både jag och barnen kommer få det bättre när allt är löst.
behövde bara få skriva av mig lite eftersom jag inte har någon att prata med om detta.
Den här resan är vi många som gjort!
sara.kipara.se/2008/09/garderobens-sju-stadier.html
Var inte rädd! Jag har gjort samma sak.
Ingen har reagerat negativt på det, och jag har heller inte låtit någon göra det. Även om jag i början var lite osäker eller rädd så sköt jag de sidorna åt sidan och agerade utifrån min övertygelse: att det inte spelar någon som helst roll vilket kön den person har som man blir kär i.
Är ihop med min tjej nu och det är mitt bästa förhållande någonsin.
Mitt tips är att inte falla för sin egen rädsla och inte låta det bli ett problem, varken för dig eller någon annan!
jag är en två barns mamma och har träffat världens underbaraste tjej. vi har nu varit tillsamans i några månader och alla i min närhet, som t ex skolan, jobbet, dagis, vänner och familj har tagit det på ett posetivt sätt. var inte rädd för att visa vem du är, eller bry dig inte om andra människors åsikter och fördommar.
lycka till
Jag vill oxå ha en mysig flickvän!!
Håller med dej nr.14, Vill ha en mysik flickvän!!!!!
Men som sagt, ni är svåra att hitta :D,
Har aldrig vart med en tjej förut, men vill till 100 % testa, fantiserar jämt om det, dag som natt!!
Har nyligen skaffat mig en tjej, Jag har tre barn, hon har ett. Har inga problem med vad omgivningen ska säga för de struntar ja i. Men vad jag däremot är nervös över så är det sexet!
Kommer de falla sig naturligt väl på plats? Hur gör man???
Åhh, låter som helhetro här.. Men ja är förvirrad, har varit i ett 7 år långt förhållande med en karl. Känns som lättare då dom har en redan påsatt "stav" där nere.... Hur knäpp låter ja?
Hej..
Jag förlorade faktisk oskulden med en tjej, det var min bästa kompis och vi var då bara 13 år. Våran vänskap krashade efter det.
Efter det så träffade jag killar, men jag var samtidigt hela tiden förälskad i en tjejkompis. Vi blev ihop när jag var 15, men hon var samtidigt kär i en kille, och jag tror att hon mest ville vara ihop med mig för att det var "coolt" så vi gjorde slut.
Efter det träffade jag bara killar... och jag har haft tre längre förhållanden, med killar, om dock något feminina killar. Det längsta varade i 5 år.
Nu har jag precis gått igenom en "förnekelsefas" där jag dejtat och levt rövare i tre år. Det har känts helt hopplöst och jag har bara inte fattat varför jag aldrig blir kär i någon av killarna och varför det aldrig funkar...
Efter mycket tankar... så har det smugit sig på mig successivt nu att jag vill leva med en tjej - inte en kille.
Nu återstår bara att hitta en tjej.... och att våga berätta för vänner och familj, för det är ingen som vet att jag är bi.
Dessutom så jobbar jag som lärare på en högstadieskola... så jag känner att det är extra känsligt att "komma ut", och om jag ska göra det så vill jag verkligen ha träffat någon som är värd det först.
Jag tror inte att det är extra känsligt att komma ut för att man är högstadielärare - kanske nästan tvärtom? Ungar av idag är inte så trångsynta, tvärtom... :)
Du väljer ju själv hur mkt man vill berätta om sig själv som lärare. Du behöver ju inte gå ut i högtalarsystemet och berätta att du ska gå på din första dejt med en tjej ;) Jag har jobbat på samma högstadieskola i 8 år och varit ihop med min tjej lika länge. I början berättade jag inget om mig själv och det gick det lite rykten (felaktiga sådana, ungarna trodde att jag var ihop med en av mina kollegor.. detta trodde vår chef också visade det sig, haha) och efter hand så delade de med sig av det de visste och pusslade ihop informationsbitarna till något som jag antar liknade sanningen. Efterhand så har jag släppt garden men det det har ju tagit tag innan jag känt mig helt bekväm med att prata om min sambo "så där apropå" som "alla andra gör".
Har inte fått en enda dålig/jobbig reaktion so far.
Lycka till med att hitta en tjej - de finns där ute, tro mig!!