Orolig inför hemgång

Grattis till hemgången! Förstår att det är pirrigt men det kommer nog gå jättebra, passa på och NJUT av er lilla kille det är mitt bästa råd. Allt annat viktigt kommer de informera om men de berättar inte hur fort de växer =)

Ser att ingen har svarat dig... så då gör jag det =) Tuta och kör du bara. Jag har en kille som föddes i vecka 29, och visst var tiden låååång på sjukhuset men trygg. Jag längtade hur som helst hem efter ett vanligt liv med min första lilla kille. Allt har gått jättebra! Vi har gått på en hel del extra kontroller eftersom han föddes så tidigt, och det har väl i sig varit en trygghet för oss. Nä du, kör på och du... njuuuut. Lycka till, och massor med grattiskramar till er.

Tuta och kör så det ryker och GRATTIS!!! Härligt att få komma hem nu äntligen!

Tusen tack för era svar! Kändes mycket bättre tills en sur gammal sköterska va in och skrämmde upp mig med att informera om hur mycket vanligare det var med plötslig spädbarns död hos prematurer. Det hade jag inte ens tänkt på så nu lär jag ju ligga vaken och lyssna att han andas. Jäkla tant!! Dom borde ju förstå att man vill ha lite pepp inför hemresa inte skrämsel.

om ni är jätteoroliga för psd så hyr eller köp ett andningslarm. Det är tillräckligt att oroa sig för.
Det kommer nog gå galant att åka hem. man fortsätter i samma bubbla när man kommer hem och sen vidgar man vyerna sakta men säkert. Och Neo och Bvc finns alltid ett telefonsamtal bort om det skulle vara något.

och grattis till lillpyret

Våra små föddes i v.29, och när man skulle hem v.38, så var man ju helt livrädd för att inte ha sjukvårdspersonal i närheten.
Det som var skönt tyckte jag var att först åka hem på "permission". Man är fortfarande inskriven, så om det skulle va nåt så är det bara att ringa avdelningen där de har journalerna framme. Efter två veckor hemma blev vi utskrivna, peronalen sa att vi fortfarande kunde ringa om det var nåt - kändes jätteskönt. Det är nu fem månader sen och vi har fortfarande inte ringt dit om nåt, när man väl är hemma så längtar man inte tillbaks!