Jag funderar på att lämna mina barns pappa! *olycklig*
Vi har varit tillsammans i snart sex år och har två barn, knappt 1 och 4 år gamla.
I början var vi otroligt lyckliga, men ju längre tiden har gått, har vi hamnat i en ond spiral. Vi grälar hela, hela tiden och jag bara gråter och gråter. Det är absolut inte bara hans fel, jag kan också provocera fram saker, det är jag medveten om. Vi har fastnat i detta, båda två. Små saker blir löjligt stora och så kan vi vara osams i flera dagar! Det har t o m hänt att vi grälat så mycket att han åkt till en kompis och sovit över där.
Jag är så olycklig! Jag älskar honom och jag vill inget hellre än att leva hela mitt liv med honom och vår lilla familj. Men jag orkar inte med detta och jag vill inte att våra barn ska behöva se allt detta och växa upp i ett sådant här hem.
Vi har gått till en familjerådgivare för att försöka lösa våra problem, men det känns som om vi fastnat så enormt, så även om vi en gång lyckas ta oss framåt tre steg, halkar vi tillbaka två nästan direkt. Eller i värsta fall fyra. Vi har inte varit där på flera månader nu.
Jag är nu så utmattad i själen och lider av att barnen ibland fått höra dessa gräl, att jag funderar på att lämna honom. Jag vill egentligen inte, men jag förstår inte hur det här ska bli bra. Jag är så trött!
Vi, eller jag, har tagit upp det här med separation en gång, men han blev jättearg och sa att det inte kom på frågan. Jag frågade då om han tyckte det var rätt att låta barnen växa upp så här, men han gav mig inte något konkret svar, han vara bara arg över att jag ens tog upp det. Till slut sa han i ilskan att ja, men gör det då, jag bryr mig inte!
Och efter det sa han att men då ska jag veta att han kommer slåss för sina barn och att jag inte kommer få ett öre mer i underhåll än vad han tvingas ge, det ska jag ha klart för mig!
Jag pluggade när jag blev gravid med andra barnet och ska fortsätta med detta efter föräldraledigheten, och är därför av förklarliga skäl inte jätterik. Han har en väldigt bra lön. Det gör mig också förtvivlad och ledsen, jag vet inte hur jag ska få det att gå ihop om han vägrar detta, och jag orkar inte dra det inför domstol... Jag vill inte låta våra barn leva så. Absolut, vara det inte för evigt, en dag har ju jag pluggat klart och kommer förhoppningsvis också ha en bra lön, men det är ändå ganska långt dit...
Jag älskar honom. Jag vill leva med honom. Men jag orkar inte med detta mer. Jag vill inte att våra barn ska få behöva leva så här. Jag vill vara lycklig, ska det vara så svårt?!
Men jag är så rädd, att lämnar jag honom så kommer han dra mig inför rätta och ev försöka få ensam vårdnad, bara för att hämnas. Jag vet att han älskar sina barn, men jag skulle inte känna mig trygg med att lämna dem vecka vecka till honom. Det kanske är jag som är överbeskyddande, men han tar inte särskilt stor del i deras liv i övrigt. Hur ska han då klara av att ta hand om dem själv?
Åh det är så många frågor som snurrar i skallen. Det är så svårt! Hur gör man! Varför hamnade vi här, vi var ju så lyckliga!