Vad tycker ni, som kallar er AP-föräldrar, om waldorff och montessori?

Jag är förskollärare och kan inte mycket om Waldorf eller Montessori.

Har däremot jobbat (innan jag utbildade mig) i en Steiner-förskola (alltså Rudolph Steiner-pedagogiken) och nu är det jätteinne att jobba med Reggio Emilia-pedagogiken (alltså på "vanliga" kommunala förskolor). Och det finns otrooligt många sorterts pedagogiker och man tar oftast russinen ur kakan och som sagt går detta oerhört mycket i trender.

Ville bara säga det och understryka det som Vitsippa säger om att det bara finns tre olika sorters pedagogiker. (det finns f.ö ingen pedagogig som är "den vanliga" )

Skrattmås: Kul att vi för en gång skull tycker samma!

Vi har ev möjlighet att låta Meja börja på Montesoridagis nästa höst då hon är 1,5 år..

Men jag undrar: Vad skiljer ett Montesoridagis från ett traditionellt vanligt dagis?

Jag vet att skolundervisningen skiljer sig..
Men hur gör de skillnad på dagis? Leker de annorlunda eller?

Clara: Kolla på Montessoriförbundets sida, www.montessoriforbundet.a.se/
Barnen på en montessoriförskola är inte "annorlunda", de leker som barn alltid gär. Men fokus i pedagogiken, hur man pratar med barnen, hur man involverar barnen i aktiviteterna samt vad man använder för pedagogisk material kan skilja sig från en kommunal förskola... men det behöver inte vara någon skillnad/stor skillnad...

Clara: Om du ska ha sitt barn i montessoriförskola tycker jag att du ska ta reda på en del om verksamheten först. Det är säkert olika från fall till fall, men jag har sett en montessoriförskola ("dagis") där verksamheten var väldigt skolinriktad. Inomhus höll barnen enbart på med materielen och lärde sig räkna och läsa. De lekte bara utomhus.

Förhoppningsvis är det ett skräckexempel, men det finns trots allt åtminstone ett sådant ställe. Jag tror att fri lek är oerhört viktig för barns utveckling, och skulle inte vilja att mitt barn gick i en förskola som liknade en skola.

Blåklocka: Varför verkar du vara väldigt skeptisk mot Waldofsolor och den antroposofiska filosofin?

Jag arbetar på en Montessoriförskola och är utbildad Montessorilärare för barn mellan 0-6 år. Har jobbat med det i snart 5 år och trivs bra. Jag tycker att Montessoripedagogiken är bra . Många verkar tro att barnen inte får leka på en Montessoriförskola men så är det inte på mitt jobb iallafall. Visst har vi Montessorimaterial som barnen pysslar med men även andra "leksaker" som dockor och duplo och bilar och klossar och allt det som finns på "vanliga" förskolor. Det jag tycker är bra med Montessori är bla att möbler m.m är anpassade till barnens storlek. De kan själva ta fram det de vill leka med och sitter på små riktiga stolar vid lunch. Allt är i barnens nivå.

Många av Monessoriövningarna bygger ju på sånt som barn älskar så som att diska, sopa, pressa apelsiner, baka, mm. Det är en ganska häftig känsla att se hur stolt en liten ettåring är efter att ha tex hällt upp sin egen mjölk vid lunchen.

Ingen AP-förälder än, men snart... (bf i torsdags )

Jag är inte själv så insatt i den pedagogiska djungeln, men min mamma utbildar förskolelärare och vet desto mer... Hon menar att Maria Montessori (grundaren av Montessori pedagogiken) skulle vända sig i graven om hon visste vad man gjort med hennes idéer som utvecklades för barn med speciella behov- vilket nån redan kommenterade tidigare i tråden.

Min morbror är antroposof och jag tycker deras livsstil i mångt och mycket är väldigt sund. Så även waldorf skolan. Om det bara var möjligt skulle jag gärna sätta mina barn i waldorf skola hellre än 'vanlig' kommunal. Gillar deras fokus på annat än 'kunskaps'ämnen.

I sista hand är det ju ändå personalen som gör förskolan - bra och dåliga lärare finns överallt. Läs gärna 'Barnet den sista slaven' av hjärnforskare Matti Bergström! Han anklagar kommunala skolsystemet på att överösa barn med alldeles för mycket informationskunskap på bekostnad av konst, musik och rörelse.

Johanna S, jag är väldigt skeptisk mot antroposofin då jag tycker att det nästan är som en religion, även om de inte själva hävdar det. De beskriver männsikan som fyra kroppar, den fysiska, eterkroppen, astralkroppen och jaget. Och astralkroppen kan resa omkring på nätterna Och enl. Steiner kan en människas sjukdomar bero på hennes tidigare liv. Ex. kan malaria bero på självcentrering i ett tidigare liv, den höga förekomsten av tuberkulos hos arbetarklassen förr berodde på en hatkänsla i gruppen osv. Dessutom så är antroposoferna motståndare till vaccination av bla mässling. De anser att mässling är utvecklande för barnet såväl fysiskt som psykiskt. Dessutom använder man antroposofiska läkemedel (örtpreparat) och läkemedlet skall främst väljas efter sina andliga egenskaper. Detta är några av anledningarna till att jag inte gillar antroposofin, de stämmer inte alls överens med mina egna åsikter. Waldorfpedagogiken bygger på antroposofin, därför är jag skeptisk, mycket skeptisk!

Blåklocka:
Jag själv gick i en Waldorfskola och jag tycker att en del som antroposofin står för är lite konstigt, men inte som en religion och det har blivit mycket mer moderniserat nu. Waldofskolorna har väldigt mycket som är bra också, man har ett annat inlärningssätt som jag tycker fungerar mycket bättre än att bara sitta och läsa ut en bok. Man inriktar sig mycket lek och på skapande.
Det om vaccination tror jag att de inte vill ge sina barn eftersom det kan skada kroppen mer än det hjälper. Men jag förstår att det är många som är skeptiska, för att det är lite "flummigt", men som sagt så har det blivit mycket mer moderniserat.

Johanna S, jag tror säkert att en del av waldorfpedagogiken kan vara bra också, med lek och skapande osv. Men även om det är moderniserat, så är väl ändå antroposofin densamma. Och det är ju antroposofin som waldorfpedagogiken bygger på. Och det är de idéerna som jag inte kan ställa upp på, för att jag helt enkelt tycker att de är felaktiga Det är inte flummigheten jag vänder mig emot, utan de grundläggande värderingarna. Och som sagt, jag tror fortfarande inte att mässling är utvecklande fysiskt och psykiskt. Även om det inte är det som waldorfpedagogiken handlar om i huvudsak, jag vet (det är en läkare som heter jackie schwarts som påstår det, han jobbar på vidarkliniken, den antroposofiska kliniken, om du undrar varifrån jag har fått det )

Känner ungefär som Blåklocka. Har lite svårt att ställa upp på alla de idéer som finns inom antroposfin även om en del är intressant också. Sen verkar det vara väldigt olika på olika waldorfskolor. En del är mer nytänkande vad jag förstått. Men jag tror ändå att det är samma grund kvar.

Som förälder på en waldorfskola måste man nog känna sig rätt bekväm med pedagogiken eftersom det är väldigt mycket föräldraaktiviteter. Man förväntas ofta jobba väldigt mycket inför de årligt återkommande traditionerna som de ofta har. Det kan ju säkert vara kul också, men kräver kanske att man verkligen tror på den här pedagogiken om man ska ställa upp så pass mycket med egen tid.

Det här med föräldrasamverkan är också på gott och ont tycker jag. Bra att man är delaktig, men ibland kan jag känna hos vissa waldorfföräldrar att det blir lite för trångt. Jag har träffat föräldrar som nästan inte låter sina barn leka med andra barn än just waldorfbarn. Nästan så att vissa kan se ner på vanliga familjer och andra skolor. Den attityden skrämmer mig. Att waldorfbarnen lätt får en känsla av att vara annorlunda, lite speciella och så. Gruppen betonas mer än individen, som jag uppfattat det. Och då kan det kännas som ett outtalat krav att man måste passa in. Det kan nog funka bra för vissa men inte för andra. Det gamla vanliga svaret alltså ...

Jag tycker inget särskilt om de pedagogikerna.

Montessori känner jag inte till, är det då man låter barnets intresse styra? Det tycker jag är bra för snabb inlärning, men å andra sidan måste pedagogisk verksamhet ge barnen bred kompetens, så jag tycker det är fel att bara fokusera på intresse. Då skulle min dotter aldrig lärt sig något mer än prinsar och prinsessor ever.

Waldorf och antroposofin verkar väldigt ovetenskapligt, vadå gräva ner magiska tokens i jorden för att få det att växa bättre??

Själv föredrar jag gammal hederlig kommunal skola utan någon särskild inriktning alls. Tror de ger bäst balans.

Hur lyckas man hitta en nästan åtta år gammal tråd?

Jag hoppar också raskt in i den här tråden, för jag tycker ämnet är superintressant.
Jag är AP-nära och har fyra barn, som alla just nu går i kommunal (för)skola. Vi har tidigare haft dem på privat dagis och på en kommunal Reggio Emilia förskola.

Ett av barnen är väldigt känsligt och blygt och det barnet mådde i princip bara bra i Reggio Emiliaförskolan. Det har mycket med personkemi och gruppdynamik att göra också.
 Nu har vi bestämt oss för att det barnet ska få byta skola - och det verkar bli Waldorf. Själv hade jag hellre sett att det blev Montessoriskolan i närheten - men där var det kö och det stora negativa var att barnen ändå måste byta skola till högstadiet - och då hade det nog blivt den rätt förskräckliga kommunala skolan i vårt område. DET var ett viktigt argument för att ändå välja Waldorf där barnen går t o m nionde klass.

Nu är det inte bara barnets känslighet som har gjort att det inte funkar i den kommunala skolan - det är klassen och pedagogerna som inte mäktar med förändringsarbete. För det hade behövts för att få ihop gemenskapen och få tillbaka motivationen i en klass där ett mindre mobbinggäng fått söndra och härska en tid.

I klassen under går mitt andra barn - för det barnet funkar allt lysande. Men, klassen har en helt annan och positiv dynamik och lärarna är kanonbra. Med det barnet känner jag också att det kommer att funka bra på den lokala högstadieskolan, när den tiden kommer.
Det är alltstå inte faktum att skolan är kommunal som gör skillnad, egentligen.

När det gäller valet att sätta barnet i waldorfskola så spelar det in att rekryteringsbasen där är elever till föräldrar som ofta är litet alternativpretto, högutbildade, flummiga men fredsamma  (se, här talar mina fördomar..)  Bara det i sig gör att förutsättningarna blir bättre för vårt barn, tror vi.
Jag har varit skeptisk, mycket skeptisk till steiner-teorierna om eter och astralkroppar och what not. Men, på den här skolan tar man Steiners tankar med en nypa salt och ser dem som ett sätt att bildligt tala om barnens utveckling, och man har tagit fasta på att även waldorfpedagogiken faktiskt måste utvecklas över tid och moderniseras. Men visst, man får ta ideologin/livsåskådningen på köpet. Å andra sidan gick min man i en katolsk skola när han var ung, och det blev folk av honom också. Och han blev inte katolik.