Någon som ska föda/har fött utomlands?

Jag har fött fyra barn i tyskland och hade inga problem alls med det. Är minst lika modernt och bra som i Sverige. Efter förlossningen låg jag på "BB" i ett par dagar. Jag tror att i Sverige kör de lite mer med "hotell" där halva släkten kan sova... men det vet du ju bättre än jag. Kan ju inte jämföra med sverige. Vet bara att de inte kör med "skrattgas" här i Tyskland.

Jag väntar mitt andra barn i Luxemburg. Vår son är född i sverige och där fick jag verkligen en drömförlossning! Det är ju en del som är annorlunda när man ska föda barn här - både positivt och negativt. Det som är positivt är att man går till samma läkare som sen ska förlösa en under hela graviditeten. Det som jag än så länge tycker verkar mest negativt (och är mest orolig över...) är att här finns det inga alternativ på smärtlindring. Epidural eller inget. Och jag är väldigt negativ till epidural...

Här går man också till samma läkare hela graviditeten och som sen är med på förlossningen, det känns bra. Det jag tycker är lite jobbigt är att de helst gör kejsarsnitt här för att det är enklast för dem. Min läkare tycker att min dotter var JÄTTESTOR och säger att nästa nog kommer bli ännu större. Min dotter vägde 3950 g och var 54 cm vilket ju inte är så stort i Sverige. Han fattar inte hur jag kunde föda en så stor bebis naturligt (förlossningen var jobbig, men det gick ju..). Vi har inte diskuterat frågan om kejsarsnitt än och om bebisen är väldigt stor ska jag fundera på det. Fördelen jämfört med sverige är ju att man kan välja själv iaf...
Jag har faktiskt inte frågat om smärtlindring än, han sa en gång i början att man alltid ger epidural, kanske är bara det här också? När ska du ha, sofias bebbe?

Ska föda första barnet på Island i maj. I princip är det rätt likt Sverige, fast det finns möjlighet till vattenförlossning här som jag tänkte pröva. De har också ett annat barnmorskesystem så att man ska kunna få "sin" barnmorska vid förlossningen (om jag fattat allt rätt). Profylaxkurser finns inte heller. Tycker att det känns rätt bra inför förlossningen, bortsett från att det hade varit skönt att kunna tala sitt eget modersmål om man skulle komma att må riktigt dåligt.

Jag födde också på Island, fast det är nu 3,5 år sedan. Kan inte se att det är så annorlunda mot Sverige. Jag var i alla fall jätte nöjd med allt, fast så hade jag tur med en lätt och problemfri förlossning. Jag tror däremot att det kan vara en del skillnader på om man föder i Reykjavík eller på landsbyggden. Själv födde jag i Selfoss och det var nästan som att vara på ett hotell.
Förlossningsläkaren och en av barnmorskorna pratade till och med bra Svenska. Fast det irriterade mig mest eftersom jag inte pratar svenska till vardags och var helt inställd på islänskan.

Jag fodde nr 1 och nr 2 i Sverige, hade latta forlossningar, och darfor vagade jag mej pa att foda 3:an i Sofia. Fodde pa privat klinik, man betalar lite extra men far bra vard. Har vill de ocksa garna forlosa med kejsarsnitt. Jag fodde normalt och allt var ok, jag ar nojd med all vard och bemotande av personal. Lite skiljer ju fran Sverige, tex i Sverige finns ju mer alternativ att foda i badkar, akupunktur, lustgas, det beromda fikat efterat, mm, och har fick man inte upp barnet pa magen direkt, de torkade av honom lite forst, kom med flaska och ville mata innan mjolken kommit igang och aven mata med socker-vatten, men jag tackade artigt nej... Har ar det alltid med en lakare vid forlossningen, plus barnmorska...
Sen ar det ju lite pappersarbete ocksa, med ansokan om svenskt medborgarskap, pass, mm, men det loser ju sej genom ambassaden....
LYCKA TILL!!!!

Det är ett bra tag tills vår bebis kommer. Den är beräknad till början på aug men storebror kom tidigare så jag hoppas på¨en favorit i repris!! Här föds ju massor med svenska barn så det ska säkert gå bra men det har redan börjat krångla med språket. Jag pratar ingen franska och har nu varit på sjukhuset två gånger för att lämna ett blodprov utan att lyckas...engelska funkar inte alltid så bra. Nytt försök imorgon bitti och det här gången tänker jag inte ge mig. När ska du ha Boa?

Jag födde min dotter i Kina, på ett kinesisk-amerikanskt sjukhus. Kulturkrockarna berodde mest på att både kineser och amerikaner är så glada för snitt, och amerikaner älskar mediciner, sprutor, antibiotika osv så jag fick verkligen fäkta bort sköterskorna. Till slut fick jag min vilja igenom och födde helt utan medicinsk smärtlindring, igångsättning bla bla bla, men det var en jäkla kamp. I Sverige verkar det vara normen att köra "naturligt" men här betraktas man nästan som konstig. I övrigt var det helt otroligt bra. Fick hur mycket hjälp som helst med amning och, ja, allt. Dyrt är det men försäkringen betalade (runt 100.000 kronor). Skulle absolut välja Kina igen om jag hade möjlighet att föda här.

Så verkar det vara i Luxemburg också. Mkt snitt och ingångsättningar och maximalt med bedövning. Helt emot vad jag skulle önska...förbereder mig på en liten fight men jag ska nog lyckas!

Jag födde dottern i Skottland och upplevde mödravården här väldigt bra.

De verkar vara relativt likt Sverige i att det finns lite olika smärtlindring att välja på, de uppmuntrar att man föder i naturlig ställning istället för att ligga på en säng som man alltid ser i filmer, och uppmuntrar att man ammar fast trots det är det väldigt vanligt att folk ger ersättning.

Jag födde min dotter här i Italien bor i en liten stad som ligger på Sardinien, här finns ingen epidural (30 mil här ifrån finns det men då kostar det. Lustgas är inte tillåtet i Italien så, jag födde helt naturligt! Sjukhuset här är gammalt och det var verkligen som att föda 40 år tillbaka, hehe! Men jag hade en jätte fin förlossning och trots ingen medövning så klarade jag mig

Tack för era svar! Även om det är olika länder verkar flera vara väldigt olika Sverige.
Jag har BF 20 maj. Här är det också mer konstigt att vilja föda normalt och amma som är självklart för de flesta i Sverige. Vad jag har hört tvättar de bebisen innan man får den, helst ger de den nappflaska direkt och sen får man inte ha den i sitt rum, låter som för 20 år sen i Sverige när min lillasyster föddes. Men det gäller väl att vara tuff och säga emot.
Här kan heller inte de flesta engelska, men som tur är har jag hunnit lära mig tillräckligt med spanska för att klara mig i de flesta situationer. Men jag tycker att det är svårt att prata om graviditeten och förlossningen på engelska också, det är många ord man aldrig lärde sig i skolan.
Har också haft problem när jag ska ta blod- och urinprov. Man får själv gå till olika ställen och sen hämta resultaten och gå med dem till min läkare. Det är väl för att ingen vill ta ansvar om det försvinner.