Anonym donator el inte vid ÄD?

puff

Har inte barnet rätt att få veta vem som är donatorn då det är vuxet i vilket fall? Tror det är så här i Sverige... men ni som föräldrar kan inte kolla upp det...
Innan vi fick veta att vi hade chans att lyckas med IVF funderade vi över hur vi skulle agera om donation blev aktuellt och vi kände nog båda att vi isf hade föredragit en okänd. Jobbigt att tänka att ens barn biologiskt är någon annans, vilket jag tror jag skulle göra om den personen fanns i omgivninge och jag skulle nog alltid vara misstänksam att hon ville lägga sig i och ta över mammarollen...
Så går mina tankar....
Men det är en svår fråga och jag tror alla måste lyssna på sig själva och göra det som känns rätt!

Hej brumme lisa,

Om man gör ÄD vid en klinik så är donatorn alltid okänd och anonym men skillnaden är att i Finland så har barnet möjlighet att ta reda på vem donatorn är medan man i Spanien inte kan det då de inte ger ut sådana uppgifter. Svåra och stora frågor att ta ställning till... skulle vara intressant att höra hur andra som genomfört ÄD resonerat

I Sverige har barnet vid 18 års ålder rätt att få reda på vem donatorn är. I samband med donationen skriver donatorn dessutom ett brev om sig själv och varför han/hon valde att donera så även om donatorn hunnit dö innan barnet fyller 18 finns en del information att hämta. Orsaken till denna lag är att man utomlands (där ägg- och spermiedonation varit lahligt längre) sett att risken att barn som kommit till genom donation ska få psykiska problem då de blir större (jämför även med adoption) är större då donatorn är anonnym.

Jag är gravid efter ÄD i Sverige. Som Okara skriver har barnet i Sverige, vid mogen ålder, rätt att veta vem donatorn är. Vi som föräldrar vet inget och donatorn har ej rätt att få reda på något. Som förälder tar man beslutet när man anser barnet vara moget, det kan vara innan 18.

Jag tycker att det känns bra att vårt kommande (om allt går vägen) barn själv får ta det beslutet.

Fick jag veta att jag var resultatet av en ÄD skulle jag nog inte vilja ta reda på vem som donerat. Det är ju inte som att vara adopterad, ÄD är ju något helt annat. Enligt kuratorn vi pratade med på sjukhuset är det ovanligt att barn efter ÄD kommer och vill se journalerna. Men, vetskapen att man FÅR veta om man vill skulle kännas bra för mig.

Vad det handlar om är barnets rätt framför allt, föräldrarnas önskemål kommer i andra hand.

För oss känns det självklart att berätta för barnet (i tidig ålder) om att de kommit till genom ÄD. I Sverige är det också ett krav att man gör det, sen är det ju förstås ingen som kontrollerar att det efterföljs. Det finns ju andra i vår närhet som vet om detta, vår närmaste familj & vänner. Att då barnet inte ska få samma vetskap om något där han/ hon själv är huvudperson tycker jag känns hemskt. Tänk om barnet skulle få reda på det från någon annan- då skulle jag skämmas som förälder och aldrig förlåta mig själv för att jag hållt det hemligt.

Lycka Till!

Hur kan kurratorn säga att det är ovanligt att barn efter ÄD vill se journalerna. De äldsta barnen i Sverige är ju inte ens 10 år än och även utomlands är de äldsta ännu inte 18 år (det finns äldre men då har äggdonationen skett med anonym donator så att det inte finns några namnuppgifter i journalerna)

Okara, kuratorn som vi pratade med på Huddinge om ÄD sa att man inte vet än hur barn till ÄD kommer att ställa sig till att få se journalerna men att det var få barn till spermadonatorer som kontaktat sjukhuset för att få veta donatorns namn. Därför trodde man inte att det skulle bli ett så jättestort intresse från ÄD-barn heller.

Men jag själv tycker inte att det spelar så stor roll om många barn kommer att vilja veta eller inte. Finns bara risken att ett enda barn vill veta sitt genetiska ursprung så ska det barnet kunna få det också, alltså anser jag att det är superviktigt att den möjligheten finns. Jag tycker att det är en mänsklig rättighet som vi som föräldrar inte har någon som helst rätt att bestämma över.

Instämmer med Coulis. Jag ser en aspekt till på att inte ha anonym donator, och det har helt enkelt med eventuella genetiska arv att göra. OM barnet skulle bli i behov av donator eller något annat som ENBART en genetisk släkting kan ge så är det nog så viktigt att det finns möjlighet att hitta någon/några släktingar, fler syskon etc. Sedan vet man ju inte heller som donator vad framtiden har att ge. Säg att det upptäcks någon genetiskt överförbar sjukdom senare i livet som man inte varit medveten om tidigare i livet - då är det ju också av stor vikt att den informationen har möjlighet att nå fram så förebyggande av detta kan ske. Tänker snarast på vissa cancersorter o dyl som kan ärvas.
Men det är min åsikt. Psykologiskt tycker jag barnet ska kunna ha möjlighet OM det i framtiden vill, och medicinskt tycker jag det är jätteviktigt att kunna få fram donatorns ursprung!

Okara, jag hade glömt det faktum som Coulis utpekat- hon drog en pararell med intresset för barn efter spermadonation.
Det stämmer, nu när jag letar i minnesbanken. Sorry.

Håller med om detta med + till icke anonym donator gällande genetik. Donatorn är ju självklart inte skyldig att ställa upp & donera te.x benmärg, men det skulle självklart kännas bra att ha någon att fråga. Men, då antar jag att barnet ska ha nått mogen ålder och själv vilja ta reda på donatorns identitet. Har inte hört något om att sjukhusen ruckar på reglerna om barnet blir sjuk. Någon annan som vet?

Har inte heller hört om något fall, men jag ska in i morgon och starta upp - så jag kan fråga vad som gäller då! Det vore intressant att veta hur dom ställer sig till anonymiteten om det kanske gäller att rädda ett liv eller så. Jag frågar och återkommer.

Fick svaret att det är väl en av anledningarna till att man undersöker donatorn så pass grundligt med frågor om släkt och sånt - att dom försöker undvika att någon ska hamna i den situationen att dom behöver något från något syskon eller genetisk släkting. Donatorsköterskan hade inte hört om något fall ännu, men resonerade som så att sjukhuset säkert kommer att göra någon specialprövning gällande specialfall om någon sådan situation skulle uppstå - fast utan att röja identiteterna.
Men - hon kunde inte svara säkert då det som sagt aldrig inträffat vad hon vet.
Det var det det.

Hej alla och tack för era funderingar och synpunkter. Själv går jag fortfarande och "grubblar" över hur man ska göra- vad är mest rätt för barnet och hur känner man själv. Det är som sagt svårt att veta då det inte finns någon statistik över detta iom att det inte varit möjligt med ÄD förut. Kan också resonera och känna att det kanske är bra och rättvisst för barnet att iaf möjligheten finns att söka upp donatorn. Men måste lungt erkänna att för mig personligen så skulle det här med anonymiteten kännas bättre för då skulle det bara finnas "vår" lilla familja utan att ens behöva fundera på en eventuell donatorskontakt ef 18 år. Vill dock poängtera att jag funderar främst vad som kommer att vara viktigt för mitt lilla barn.

En annan sak jag funderar över dock vad gäller donatorer som ej är anonyma är att de flesta gör flera donationer dvs barnet kan komma att ha ett antal halvsyskon. Så mkt tankar just nu- framförallt för att de ringt och sagt att de har en donator redo för oss. Fantastiskt!! Och härligt att känna lite hopp igen Känner dock att jag skulle behöva ventilera mina tankar med en erfaren psykolog kring detta- har någon av er gjort det?

kram fr cicco

anemonasussegotta- Tack för ditt svar Intressant.

cicco- Grattis till donatorn! Vet inte riktigt hur du går till väga ang psykolog, men- kontakta närmaste sjukhus här hemma där man gör ÄD-behandlingar och fråga. De har ju kuratorer/ psykologer knutna till sig. Sen kanske de inte "delar med sig" med sina, men de kanske vet vart du kan vända dig. Ett annat alternativ är att fråga din husläkare om h*n kan remittera dig till psykolog/ kurator. Sedan kan det kanske vara svårt att hitta någon som har erfarenhet av ÄD? Jag önskar dig massor av Lycka Till!