vårt barn har fått hjärnblödning, prematur födsel.

Hej och stort grattis till er lilla kille!! Jag har varit i precis samma situation för snart ett år sedan då vår son föddes i v 28. Det konstaterades rätt snabbt en mindre blödning som först graderades till en grad 1 men som efter några dagar ändrades till en grad 2. Var superorolig och tyckte att det var svårt att få vettiga svar av läkarna. Vi var totalt 8 veckor på sjukhuset med mycket tårar och oro. Nu nästan ett år senare sitter vi här med världens gladaste piggaste kille som är en riktig glädjespridare. Det enda som märks av blödningen är att han har lite svårare att greppa med vänsterhanden, känns nu med lite perspektiv på det hela som ett litet problem...
Försök att få prata med en vettig läkare som kan förklara er situation för er, en hjärnblödning hos ett nyfött barn är inte alls samma sak som hos en vuxen. Lycka till!!

Hej Knasfia !
jag förstår att du är orolig, jag blev själv väldigt ledsen och orolig när jag fick reda på att min son hade en hjärnblödning, lite cystor och annat smått o gott i hjärnan. Men vi hade ett bra samtal med läkaren efteråt som förklarade hur allt hängde ihop, vad vi eventuellt kunde vänta oss av framtiden, risker/chanser osv. Sen när han började utvecklas som de flesta andra småbebisar med att kunna äta, svarsleenden osv så lade sig oron.

Prata med läkaren i lugn och ro. Se även till att få kuratorskontakt om du känner att du vill prata av dej mer om dina känslor och tankar för just den biten är kanske inte läkarnas bästa.

hej och tack för ditt svar. de har graderat vår till grad 2,3 vilket är lite värre och jag har sån ångest att det ska hända ännu en gång. det är tydligen de första 10 dagarna som är kritiska för blödningar.
läkaren har berättat en hel del coh ingående men det är just det tror jag som får oss att ha ångest för hur allt ska bli i framtiden, hur svårt skadad blir han? kanske det inte blir något alls?

Hej!
Min son föddes v 32+6, och han fick en blödning i en av hjärnhinnorna. Jag blev jättechockad ocgh fröstod nog inte först vad läkaren sa.. Jag tror inte det var så att det blev graderat, det var inget stort men jag blev jätterädd. Enligt honom var det vanligt med blödningar i hjärnan och hinnorna vid prematura födslar.
Min sons blödning var övergående, och han har inte fått några problem. Han är åtta nu.
Kanske är det skillnad i blödning osv, men ville ändå skriva ett hoppfullt inlägg. 
*kramar*

Det är ju det som är det jobbiga, att man faktiskt inte vet hur det blir förrens efteråt.
Även om läkarna kan säga vad de tror så är det inte säkert att det blir så för just ert barn. Det kan bli både bättre eller tyvärr, sämre. Och även om han får betydande bestående skador så är han ändå er son som ni kommer älska oavsett. Livet tar bara en annan vändning, man får kanske planera om och tänka om, men du blir många erfarenheter rikare på vägen.

Håller med knäppisen (som inte är så knäpp) om det där med kuratorskontakt. Har du och fadern bra stöd i varandra? Man får gå som par också..

som tur är så har vi väldigt stöd i varandra. Det är dessutom vårt andra prematurbarn men vårt första hade inte en enda komplikation så allt gick väldigt "lätt" om man nu jämför känslor.
knäppisen: ja du har rätt, livet tar en ny vändning, det har man nu förstått. tur att vi är en familj som aldrig planerar så mycket utan försöker leva här och nu!

lilla pyret, vi har precis varit där (bor tyvärr inte på sjukhuset med honom utan får åka fram och tillbaka) och just nu lugnt men att se den lilla kroppen ligga där och inte veta vad som just nu händer inuti hjärnan är så himla galet jobbigt!!!

Vår kille född i v 26+4 hade en hjärnblödning grad 2-3. Ett tag pratades det om shont för att ett koagel blockade ryggmärgsvätskan. Men det löste sig själv efter ett tag.

Oron finns där fortfarande, han är fyra år idag. Men allt är bra med honom. Han har utvecklats "normalt", han är sen i motoriken men pratade väldigt tidigt och kan alla bokstäver och siffror redan. Man kan aldrig ge eller få några garantier, det är det jobbigaste. Men. Glöm aldrig att det kan gå väldigt, väldigt bra. KRAM och GRATTIS och lycka till!

hej! usch förstår percis vad ni går igenom.. vår lille älskling föddes i v 32+4 å förlossningen gick jättesnabbt för mej oxå! jerry fick därför en blödning av grad 4.... han är nu ca 20månader och det enda som har märkts är att han inte har börjat gå heeelt än. eller rättare sagt det har han för ca 3veckor men han slutade efter en influensa+öroninflammation å har inte kommit igång efter det än! han går på tå och är spänd i benen å nu när vi va hos sjukgymnasten så såg hon att det beror på blödningen. han har en ökad spänning i beben som förhoppningsvis kan tränas bort:) kändes jättejobbit att höra pga att man vill det bästa för sina barn men samtidigt har vi haft en himla tur oxå eftersom det va en omfattande blödning!
hade aldrig hört innan att bebisar kunde få hjärnblödning men nu efteråt har jag förstått att det inte alls är så ovanligt-särskilt inte bland för tidigt födda! å de flesta klarar det jättebra! men fy fan rent ut sagt va fruktansvärt det är att se sin lille älskling ha så ont.......
lycka till-ni får snart åka hem å ha det gott istället för alla tårar å oroligheter!

å va konstigt jag skriver.. jättejobbigt att höra att skadan inte "försvann" utan gör sej påminnd ska det vara!

Hej
För 10 månader sedan födde jag min son i vecka 30. Det kändes som att allt gick så bra de första dagarna. När han var 5 dagar fick vi veta att han hade fått en hjärnblödning, grad 3. Då blev vi ledsna och oroliga. Jag fick bilden i huvudet av ett väldigt handikappat barn och ställde in mig på det värsta scenariot.

Huvudomfånget ökade snabbt pga att det blev obalans i ryggmärgsvätskan när den skulle bryta ner blodet. Han tappades på vätska 3 ggr i ryggraden. Det blev aldrig stopp, men pratades lite om shunt. Det var när han var runt 6 veckor han tappades på vätska och när han var 14 veckor minskade huvudomfånget för att det blev balans och kroppen började kunna ta hand om vätskan.

Lite senare oroade jag mig mest för framtiden, att han kanske skulle bli annorlunda och mobbad i skolan.

Det dröjde ända till 4 veckor efter beräknad förlossning innan han orkade amma tillräckligt, så jag fick komplettera med flaska när han slutat med sond. Sköterskorna tyckte att han var "stor" när han var i vecka 37 och att han skulle klara att amma själv, men han hade inte ork nog. Jag tror att det ev kan ha berott på blödningen.

Nu är han 10 månader och sitter stadigt själv, har precis börjat hasa sig framåt på mage. Drar sig upp till stående om han hittar något bra att hålla i. Han äter jättebra och allt känns bra.

Det troligaste menet om han skulle få något men är att han får en svagare sida, men vi har inte märkt något sådant än. Sist vi var hos sjukgymnast sa hon att han utvecklats över förväntan.

Han fick troligtvis sin blödning några timmar efter förlossning, läkaren såg att något värde varit dåligt då.

Alla kramar till er.

/Catrin

tack snälla för att ni delar med er.
önskar så att dagarna ska gå och att man kommer från IVA...