Svärmor säger att han "måste" krypa innan han går

När jag pluggade läste jag en kurs om motorik. Vad jag kan minnas är det viktigt att barn lär sig korsrörelser, dvs använda höger ben, vänster arm som vid krypning eller hoppsasteg. Fattas bitar i den motoriska utvecklingen kan annat bli lidande, t.ex läs och skriv. Det var nu ett tag sen, rönen kanske har ändrats, men för mig låter det rätt logiskt...

malinja skrev 2009-01-26 11:15:54 följande:

Men det finns alltså ingenting att läsa i den vetenskapliga litteraturen om detta. Det kan ju i och för sig vara sant ändå, men jag tycker det är hemskt att sprida sådant som sanningar som bara jagar upp stackars mammor och pappor.

malinja skrev 2009-01-26 11:15:54 följande:

Tror absolut att det är viktigt att kunna korsrörelser. Men om man går först och kryper sen kan ju inte ha någon betydelse.

Korsrörelser tror jag också är viktigt, MEN att koppla det till enbart krypning blir något märkligt . Små barn gör korsrörelser på en massa andra vis än genom krypning....däremot gör man det så klart när man kryper .

Men det finns alltså ingenting att läsa i den vetenskapliga litteraturen om detta. Det kan ju i och för sig vara sant ändå, men jag tycker det är hemskt att sprida sådant som sanningar som bara jagar upp stackars mammor och pappor.Jag mig på lärarseeminariet att det var viktigt för barnet att automatisera sina korsvisa rörelser. Men jag lärde mig inte att det måste ske genom just krypning, eller att krypandet måste komma före gåendet. Jag lärde mig att om barnet var motoriskt aktivt så brukade motoriken utvecklas normalt även om det inte kröp innan det gick. Jag lärde mig heller inte att alla barn som inte kryper får problem med koncentration och/eller läs- och skrivinlärning. Det som sas var just att om det uppstod problem med koncentration och läs- och skrivinlärning så fanns där många gånger en koppling till motoriken. Man kunde hjälpa barnet att automatisera sina korsvisa rörelser, och en bra övning var att krypa. Låter ju hemskt om man får lära sig detta utan att det finns stöd i någon forskning och litteratur?

Vår son lärde sig att gå vid 8 1/2 mån.Han har inte kryppigt.
Inte haft svårt i skolan tvärtom,Gick ut som kursetta.Och är ingenjör.Har haft jobb sedan skolan slutade.Och är en bra talare,håller föredrag ibland.
Vi svärmödrar har INTE alltid rätt.

Det är bra att barn lär sig krypa NÅGON gång, men inte behöver man göra det i rätt ordning inte. Det är både jag och sonen levande bevis för! Båda gick vi innan vi kröp och båda var vi tidiga med talet... om sonen visar sig ha dyslexi vet vi ju inte, men jag har snarast motsatsen

Gör allt i rätt ordning, låter ju hellöjligt. Själv så lärde jag inte mig krypa förräns efter jag hade lärt mig gå. Jag hade då inga problem eller var sen med att tala, så jag tycker inte du ska bry dig så hårt:D

Lycka till med familjen...

kvinna 86 skrev 2009-01-26 10:55:14 följande:

Jag struntar i vilket. Jag läste artikeln i ett skönlitterärt syfte och kollade varken källor lr liknande. Ointressant för mig men ville dela med mig. Dottern gick tidigt, kröp aldrig och talet lossnar senare än hos jämnåriga. Det var vad jag sa/skrev.

Precis! Det spelar ingen roll om de går innan de kryper men att träna upp korsrörelser har bara positiva fördelar!

Nu har jag inte läst hela tråden, men så här stod det om IAHP på Wikipedia:

Since 1960 the IAHP has published multiple studies professing to show the effectiveness of the program. These studies, upon review, have not stood up to scientific scrutiny and have not been reproduced by other sources.[26]

Det viktiga är att de lär sig krypa NÅN GÅNG! 

Vår son gick vid 8,5 månad och kröp första gängen vid 11 månader! 

han gjorde inget i "rätt ordning": gick, ålade framåt med hjälp av en arm, kröp :P

Det har jag också läst. Men det är oväsentligt om barnet lär sig krypa före eller efter att det lärt sig gå, men om man inte lär sig korsrörelsen nånsin så är nåt fel. Jag började gå vid 14 mån och jag kröp inte innan, vet inte när jag lärde mig heller, men det är inget fel på mig och jag kan krypa som vuxen.

Det gäller att skilja på äpplen och päron.

Så här är det, enligt vissa forskare: ett barn föds med ett antal reflexer som gradvis försvinner och tränas bort. Det är därför det sägs att det är bra att göra saker i "rätt ordning", barn lär sig att kontrollera sina muskler allt eftersom. Det finns en speciell reflex (symmetriska toniska nackreflexen) som omöjliggör krypning om den finns kvar och som dessutom kan leda till svårigheter i skolan. Det har dock ingenting med förståelsen att göra, utan handlar till exempel om förmågan att sitta stilla och koncentrera sig, och handmotoriska rörelser. 

Utebliven krypning behöver dock inte betyda att reflexerna finns kvar. Men om reflexerna finns kvar så uteblir krypningen. Och det går att träna.

Min son sprang omkring med lära gå vagn långt innan han började krypa, han kröp sent, vid 11 månader.      
     

Din svärmor har galet fel. När man kryper har nada med om man kan prata eller ej. Dottern började gå före hon kröp och hon babblar på som bara den. Är 22 månader nu och kan säga treordsmeningar utan problem. Hon började nog krypa när hon var 1,5 år tror jag. Gå var hon 13,5 månader när hon började. Innan hasade hon omkring på rumpan.

Min son kröp aldrig. Han ålade förvisso, men inga långa sträckor, det var han för otålig för. :)
Dock började han redan vid 6mån visa att han ville gå. Så under 3,5mån tid har vi nu gått med krökta ryggar. :)
Han fattade liksom aldrig hur han skulle göra för o krypa. Han var stark i benen men armarna tryckte han aldrig ifrån med. Vid ca 7-8mån började han gå längs med möbler. O vid samma tidpunkt började han sakta gå mellan oss, men då liksom kastade han sig sista biten in i famnen.
Sedan har det blivit bättre o bättre o igår lossnade det helt, han är nu 9,5mån. Nu går han, om än lite ostadigt, men han går! :)

Så alla barn kryper inte. Har vänner vars barn började gå direkt vid 8mån! :)

Gogglade lite om vad våran kära Anna Walgren säger  Herregud det är mitt fel att min unge är dum! 

 

Krypandets betydelse

Det händer numera att små barn inte kryper, innan de börjar stå och gå.

Att följa ett litet barns motoriska utveckling, via de sju stegen ovan, betyder att följa hela mänsklighetens utveckling. Från början var vi små fiskliknande varelser i havet. Via vårt uppkravlande på land, likt ödlor, blev vi något som liknade apor, innan vi till sist blev det vi är i dag, upprättgående människor på två ben.

Neurologiskt är det av allra största betydelse att utvecklingen får framskrida så som den är danad och i den ordning den är inprogrammerad i oss. Ty vart och ett av stegen bär med sig viktiga förutsättningar för nästa steg i den neurologiska utvecklingen.

Avgörande steg på den vägen är ålande/kravlande/krälande på mage och krypande på alla fyra.

Hjärnan behöver inte bara sensorisk stimulans i största allmänhet. Den behöver sensorisk stimulans av det slag som organiserar hjärnan. Sådana stimuli ernås genom krälande, krypande, gång och löpning - allt i till sist precist korsmönster. Det är dessa korsmönsterrörelser som koordinerar de två hjärnhalvorna, så att de kan verka i perfekt samspel med varandra. Och detta är oefterrättligt viktigt för människans utveckling. Det är inte för ingenting som Moder Natur låter de små barnen krypa och krypa allt vad tygen håller medan de är små. När de lär sig att gå, så går de och går och går - och detsamma sker när de lär sig springa. Barn sitter inte still i soffan, gudskelov, med händerna stilla i knät. De jobbar på sin neurologiska utveckling.

Barn mognar i olika takt. Det är inte omöjligt att mognaden kan relateras till antalet meter krypning.

Motorisk klumpighet betyder med största sannolikhet icke välkoordinerade hjärnhalvor.

Idag har åtskilliga barn stora läs- och skrivsvårigheter. Det är kanske inte så förvånande, eftersom förmågan att använda båda ögonen i samspel med varandra står och faller med koordinationen av de båda hjärnhalvorna. Frågar man en mamma till ett dyslektiskt barn om han eller hon kröp mycket som spädbarn, får man nästan alltid ett nekande svar.

På IAHP hjälper man barn med sådana mildare funktionshinder genom ett neurologiskt träningsprogram, som innebär över två kilometers krypande om dagen. Resultatet är slående. Hjärnan är bevisligen i stånd att backa bandet, gå tillbaka till start och bygga upp förlorad utveckling!

Vår föresats nu måste ju vara att undvika att barnen får sådana funktionshämningar. Vi måste ge dem förutsättningarna för deras naturliga utveckling. Vi kan inte fortsätta hålla nyfödda och späda barn hjälplösa på rygg, medan vi ignorerar och därmed förnekar den lagbundna utvecklingens nedärvda imperativ.

LÄGG BARNEN PÅ MAGE!

Ps ta det jag skrev med en stor nypa Ironi