Förändrad till det sämre efter att ha blivit mamma
Jag bara undrar om det finns någon här ute som liksom jag tappat bort er själva totalt efter att ni blev mammor?
Nu talar jag inte om de första månaderna eller det första året. Det har gått flera år sedan jag blev mamma och jag har ännu inte hittat tillbaka till den glada, sociala, positiva människa jag var tidigare.
Jag älskar mina barn över allt annat, tro inget annat.
Men jag saknar mig själv. Jag är numera en deprimerad människa som har höga krav på mig själv som mamma och dessa krav kan jag inte leva upp till. Nu är det så illa att jag inte ens skulle kunna leva upp till de allra enklaste krav.
Jag känner mig som om jag lever i en bubbla. ALL tid går åt till att grubbla, oroa sig, ta hand om barnen. De är mitt allt och jag har inte plats för något annat i mitt liv. Inget annat känns liksom viktigt längre. Jag önskar att jag kunde känna glädje inför något annat, för jag har gått in i väggen totalt nu och skulle behöva komma härifrån ett tag, men det går inte.
Jag känner mig så fast. Saknar friheten enormt, men samtidigt skulle jag aldrig kunna vara utan mina barn. Mina barn som jag knappt orkar ta hand om längre
Finns det något mer här som tycker det är svårt att vara mamma, alltså RIKTIGT tufft och svårt, och som har tappat bort er själva?
Det känns som om jag är den enda som har blivit såhär. Jag förstår att jag inte är den enda som tycker det är jobbigt att vara mamma, men det känns som att andra, trots att de är trötta och oroliga, ändå kan kombinera föräldraskapet med jobb, nöjen, vänner osv. Jag har ingen ork alls över till något annat än att vara mamma
