flytta tillbaka till Sverige eller inte?

Hej!
Jag har flyttat fram och tillbaka mellan USA någrs gånger. Den sista flytten tillbaka till Sverige gjorde jag med min man och vi stannade i Sverige i 4 år, sedan flyttade vi tillbaka till USA igen (då med 2 små barn).
Jag trivdes jättebra i Sverige, men min man hade jättesvårt att hitta jobb och blev därför bara deppigare och deppigare.
Visst är en flytt med familj ett jätteprojekt, men det är inte helt omöjligt att flytta tillbaka om det känns fel/inte funkar...

Hejsan!
Jag har bott i Norge med min sambo och dotter.
När jag var gravid med andra barnet flyttade vi tillbaka till Sverige.
Nu bodde ju vi otroligt mycket närmre Sverige än vad du gör, men det var en lång, mödosam väg att åka på dom norska vägarna, 12 timmars körning.
Jag trivdes ganska bra i Norge, men när jag själv fick barn längtade jag hem till min familj.
Nu har vi bott i Sverige i ett år och min sambo fick jobb och vänner på en gång.
Jag har kommit hem till min familj, och det betyder mycket.
Vi ångrar inte vårt val, även fast min sambo längtar efter sin familj ibland.
Lycka till med vad ni än väljer!

ja man har ju inte sa himla mycket i kapital och en flytt kostar ju en hel del sa en annan anledning till varfor jag inte tror att det blir till att flytta emellan om vi val flyttar till Sverige. En annan grej som jag tankte pa idag ar att det kanns sa definitivt och som om man lamnar australien eftersom vi inte kommer att ha en "bas" kvar i Perth. Har i Sverige har vi ju alltid haft en bas att atervanda till, hem till mina forlandrar och systrar, men i Australien har vi inte det pa samma satt. Min sambos foraldrar ar inte folk vi skulle bo med osv.

Sambon har eget foretag ocksa, sa vad som kommer handa med det vet vi inte sakert. Vi hoppas pa att han kan fortsatta med det men fran sverige eftersom det ar IT baserat och han har stora klienter i Australien. Men sen ska man losa skattefragan osv, och vet inte riktigt vad som maste goras pa den fronten.

Nagon som vet hur processen ser ut for min sambo att soka uppehallstillstand osv? Kan vi bara komma hit och han kan soka i Sverige eller maste han soka utomlands?

Vi sökte från det svenska konsulatet i LA (vi bor i San Diego, 2h söder om LA). Jag tror inte man kan bara åka iväg... Extra misstänksamt kan det nog bli om man reser utan returbiljett.

Men den processen, att få uppehållstillstånd, var väldigt smidig (jag jämför i och för sig med hur processen för att få ett Green Card går till).

Jag tror, endast baserat på det du berättat här, att ni ska tänka igenom ett flyttbeslut väldigt väldigt väl. Ni verkar ju ha det bra där ni är...

Och det är abolsut skillnad på att semestra och att bo i Sverige. När man är på semester pausar alla andra också sina liv och man träffas och umgås mycket och intensivt.
Men vardagen tar vid den också. Familjen är givetvis alltid där, men vännerna står inte och stampar där jag lämnade dem innan jag flyttade utomlands. De fyller sin kalendrar så bra utan mig och skaffar nytt umgäne och nya intressen.
Givetvis. Jag förväntar mig inte att tiden ska stå still när jag inte är där, men det är inte som att komma tillbaka och fortsätta där man avslutade.

Skyddsnätet är absolut en trygghet. Men det är inte alltid lätt ändå.
Vi flyttade till Sverige utan jobb som väntade. Dessutom var jag gravid och eftersom jag helt enkelt inte hann jobba ihop de obligatoriska 320 dagarna innan barnets födesle fick jag lägsta föräldrapenningen.
Min man pluggade på SFI, vilket tog upp 4h/dag. Det funkade inte rent ekonomiskt när jag var föräldraledig med lägsta fp. Han fick hoppa av SFI och börja jobba heltid. Vi hade det ganska knapert.

MEN... jag trivdes som sagt i Sverige... jättebra! Pengar är inte allt (även om det tär på en när man inte har någre).
Jag älskade min föräldraledighet och hela den gemenskapen man byggde upp med andra mammor och pappor. Jag trivdes ypperligt i det området vi bodde och barnen trivdes på dagis, osv osv.
Dessutom fick vi träffa Mormor och Morfar oftare än en gång om året...

Ja du, jag har inte flyttat tillbaka an sa jag kan inte tala av egen erfarenhet (vi bor pa Nya Zeeland och har inga egentliga planer pa att flytta till Sverige inom overskadlig framtid).

Daremot var det nagon som skrev valdigt bra om just det dar dilemmat i var lokala utlandssvenskblaska harommanaden. De hade bott i USA i manga ar och sa smaningom borjat langta efter det dar svenska och ville val att barnen skulle fa uppleva allt det dar som ar sa underbart med Sverige etc etc. Sa de flyttade tillbaka och myste och umgicks med slakt och vanner i nagon manad tills det blev host och de insag att vardagssverige inte alls var sadar idylliskt och trivsamt som de mindes. Framemot senhosten var de rejalt deprimerade och enda ljusglimten var typ julen och sedan var det jamngratt igen. Och till slut blev det antligen sommar - i tva manader och de blev andfadda bara av att forsoka ta vara pa den Harliga Svenska Sommaren. Summa summarum bestamde de sig for att flytta utomlands igen. Deras slutsats var att Sverige ar bast i fantasin.

Jag tanker pa den dar insandaren ibland nar jag langtar efter det dar riktigt svenska. Och sa satter jag pa en Astrid Lindgren-klassiker pa DVDn och myser i julhettan.

oj vad jag känner igen mig i zebrans historia!

jag har bott i Spanien i några år och haft det lite tufft under hösten, och fick helt plötsligt en extrem längtan att flytta tillbaka till Sverige. men nu har jag varit här i en månad, och det känns inte alls bra. visst är familjen här, men det är som Heddabigbum säger, de har ju sina egna liv som är fulltecknade även utan oss!

så för mig känns Sverige nu mer som en fantasi, som en myt som jag har hittat på själv när det varit tungt i Spanien. Sverige ÄR bra, utan tvekan, men inte helt säkert så mycket BÄTTRE än något annat.

känner också att jag inte vill utsätta min sambo för den psykiska påfrestning det skulle innebära för honom att flytta. han har redan kommit som invandrare till Spanien en gång för 10 år sen och kommer ihåg hur jobbigt det var, så han medger att det känns väldigt osäkert att våga flytta till Sverige. och jag känner nu att det inte är någon jättestor uppoffring för mig att bo i Spanien, så det får bli så för nu. visst saknar jag min familj här jättemycket, men det Sverige jag minns när jag längtar, det finns ju inte!

jag vet att det ar manga som romantiserar hemlandet och har kompisar bla som gjort det och stannade inte lange. Dock har vi i tva ar i rad nu bott i sverige i 3 manader at ggn och visst finns det perioder da familj tar tid att spendera med dig osv, men over en tre manaders period hamnar man tillbaka i en vanlig dagslunk, en dagslunk som vi ar nojda med och trivs med. Sa for varan del tror jag inte att den dar romantiseringen riktigt galler pa samma satt. Dock finns det mycket som irriterar mig med Sverige, men desto mer som irriterar mig med Australien.

Jag har nu bott nästan tre år i Sverige efter sammanlagt ett tiotal år utomlands, och jag har aldrig ångrat "hemflytten"... jag är jättenöjd!