Om rutiner och regler och att bli granne med bio-mamman

Usch, jag blir så less ibland...Trots att vi har varit en familj i 5 år nu, jag och min sambo -hans son på 7 år (vv) - mina tvillingpojkar 11 år (vh)så är vi injgen familj känns det som.
Det är en total avsaknad av rutiner och regler för hans son. Jag känner mig som den elaka häxan som hela tiden ska styra upp saker och komma med invändningar när jag tycker att det är alldeles galet.
Jag anser att det är hans pappas och min uppgift som vuxna att styra upp saker och ting, som att se till att mössa och vantar används när det är kallt ute, att barnen duschar och har rena kläder att ta på sig, gå igenom skolväskan och läsa kontaktbok, att tänderna borstas och naglar klipps och att barnen kommer i säng i passande tid för sin ålder.
Är det här konstigt av mig att vilja ha ordning och reda på dessa saker???
Jag tycker också att det är en självklarhet att man berättar för varandra att man ändrar i barnens vistelse hos oss, när det gäller dagar och tider osv.
Under alla dessa 5 år så har vi inte kommit NÅGONSTANS med det här?!
Pappan tar ingen som helst notis om vad sonen tar på sig (OM han tar på sig nåt) och ska ut och åka pulka exempelvis. I dag skulle han på kalas, och det var aldrig tal om att han skulle duscha och ta på sig nåt lite snyggare än mysbyxorna han hasat runt i hela veckan. Pappan lämnar över alla sådana beslut på 7-åringen. Inte hade han någon aning om det var något tema på kalaset, och pojken visste bara att det var nåt med "fiskar"...Till slut sa jag att pappan faktiskt får ringa mamman som hade inbjudningskortet och ta reda på om det är meningen att han ska vara utklädd eller så. Tänk er själva att komma bort på fest och så är du helt "fel" hur kul är det?!
Jag blir så jävla trött rent ut sagt på den här slappa attityden! Till saken hör också att mamman nu har blivit granne med oss ett par hundra meter bort. Föräldrarna har inte pratat något om med pojken om hur man ska göra nu exempelvis. Helt plötsligt i går kväll när han leker med sin kompis här hemma så ska han och kompisen gå hem till mamma och leka som den självklaraste saken i världen!
Jag sa att det måste vi bestämma med mamma först, och att det inte går just idag men kanske en annan dag. Jag försökte förklara att denna veckan bor du hemma hos pappa och mig, och allt är precis som det var innan mamma flyttade. Usch, jag kände mig hemsk och elak....
Jag var jätteledsen på kvällen, och det var då bägaren liksom rann över...Jag är så trött på att det inte finns några riktlinjer för pojken, och jag tycker att det är rent av elakt att inte ha regler och rutiner.
Det blir väldigt tydligt när vi är hela familjen och tillsammans med andra familjer.
Tillbaka till detta med att bo grannar, vad anser ni???
Ska barnen ha fria tyglar att gå lite hur som helst mellan föräldrarna även om man har haft varannan vecka i 5 år.
Jag tycker självklart att man ska få gå hem till den andra föräldern när man vill, men jag anser INTE att det är ok att ta med sig kompisar och leka hos den andra föräldern när man den veckan bor hos den andra!
Flummigt kanske, men jag känner mig bara överkörd och uppgiven...

nika

Äldre 1 Feb 18:05

#1

Jag är som du och vill ha ordning och reda och rutiner som man kan göra avsteg från när det är motiverat, inte lösa boliner som man styr upp vid tillfälle och annalkande katastrofer.

Jag tror inte det kommer att bli någon ändring så länge varken pappan eller mamman vill ha en ändring. Det enda du kan göra för att förbättra situationen för dig själv och dina barn är att åtminstone inte gå in och slita ut dig på att styra hemmalivet för andras barn på ett sätt som inte föräldrana står bakom.

Säg hur du skulle vilja lägga upp det och vad du kan bidra med och vad som bör ligga på andra. Om din man inte lyssnar på dig så får de som skapat "systemet" eller snarare bristen på ett sköta konsekvenserna av det. Det är föräldrana sak att se till att killen är ren, kommer i säng och att han har rätt grejer. Det är också deras uppgift att prata med honom om hur man ska bete sig i olika situatuiner, såsom nu när mamman och pappan bor så nära att han kan lätt kan springa emellan dem. det är inte din uppgift att styra upp sådant och jag förstår om du är trött och ledsen över att det är så rörigt. Pratade du och mannen något om hur ni tänkte hantera det här nära boendet till mamman innan det blev så?

tre barn o hund

Äldre 2 Feb 15:04

#2

Svar på #1

Vi har ju varit medvetna om flytten i över 1 år, eftersom mamman och hennes nya man har byggt nytt...hittade väl ingen tomt närmare *skratt*
Jag har ju så klart frågat flera gånger om hur vi ska göra om pojken vill springa emellan, men man får ju aldrig några svar?! Både han och mamman är väldigt "mañana" och tar dagen som den kommer, det är aldrig någon framförhållning med någonting...
Ibland blir jag så less så att jag rent av skiter i att tjata och hålla ordning, men då har det ju hänt mer än en gång att vi står utan överdragsbyxor hela helgen för att dom ligger kvar i skolan, vantar får man köpa nya hela tuiden för dom kommer ju aldrig med. Dessutom blir det konflikter med mina barn när 7-åringen (inte fyllt än så egentligen bara 6 år) gör saker som dom inte fått göra. Vi kan ta ett exempel när vi varje år åker till fjällen med en annan 3-barns familj. Det är då 3 killar som är 11-12 år och så 3 mindre barn 7-9 år.
Dom stora killarna ska sitta i gillestugan och titta på gamla rockyfilmer, när då min bonus också tar för givet att han ska sita där och titta säger den andra familjens stora kille - Nej, du är för liten du får inte se det här. Inte för att vara elak, utan det är naturligt för honom att det är så eftersom hans småsyskon inte får se det. Dessutom är det inte alltid ok för 11-12 åringar att behöva hänga med en 6-7 åring?!
Då blir min sambo skitarg och skäller ut killarna efter noter att han får minsann VISST sitta här med er o kolla, bla bla bla....Vi andra vuxna bara gapar som fågelholkar, och jag skäms, och dom stora killarna blir ledsna för att ha fått skäll, och den lilla killen är ledsen och vill inte göra något alls längre...
Sådant här händer hela tiden, som att han ska sitta uppe med oss vuxna, fast alla andra barn gått och lagt sig? När något av de andra barnen smyger upp för att gå på toa så sitter han där och äter chips och dricker cola????vad sänder det för signaler, helt sjukt enligt mig!!!!
Det här gör ju att jag inte bara kan bita ihop och inte lägga mig i eftersom det påverkar situationen för oss allihop.
Ja usch, listan skulle kunna göras lång på tokigheter....

nika

Äldre 2 Feb 21:56

#3

Svar på #2

Vilket dåligt omdöme din man visar. Både genom att låta sin son få som han vill i dessa lägen och att skälla ut de som har bättre omdöme. Konstigt att den andra familjen vill ha med honom och hans son öht när de går emot alla på det viset.

Jag tycker iaf att du gräver dig en allt djupare grop att ligga i när du hela tiden räddar upp situationen åt dem. Det gör ju att din man (och hans son) aldrig får ta konsekvenserna av de dåliga besluten och det som borde göras men inte görs. Orkar du låta allt rasa? Jag skulle försöka med det, men du och dina barn måste ju då leva i bakvattnet av din mans kaos. Tanken är att om det blir ohållbart så MÅSTE han ju göra något åt det, till skillnad från nu. Om ni t.ex. har planerat att vara ute en hel dag och grilla korv, åk utan din man och hans son om han inte har överdragsbyxor åt killen eller låt honom åka med i frysiga kläder men ta separata bilar och stanna kvar när de måste avvika för att han fryser. Om din man låter sin son sitta uppe med er vuxna och äta chips och dricka cola låt honom göra det men avvik själv med motiveringen att du inte kan rättfärdiga för dina barn att de måste vara i säng när han är uppe och att du inte vill att dina barn ska få sena vanor men att de gör som de vill. Du kommer i säng och får en tidig start med dina barn och gör något riktigt roligt som killen och din man som inte ens är vakna när ni ger er iväg verkligen hade velat följa med på. Du kan inte ändra på din man, men du kan få honom att själv vilja ändra på sig när han märker att nackdelarna med att göra som han gör överväger fördelarna. Just nu är det tvärtom.

tre barn o hund

Äldre 3 Feb 08:55

#4

Svar på #3

Du har såååå rätt, och jag har faktiskt själv funderat att göra precis så! Det tråkiga då är ju att det blir en så trist stämning, och jag vet inte vilket jag föredrar. Eftersom det på dessa 5 år inte blivit någon bättring så får jag nog inse att min sambo inte har några naturliga föräldra-egenskaper eller vad man ska säga...Han har ju självklart en MASSA andra bra egenskaper får jag väl tillägga *skratt*

När det gäller vårt umgänge med dessa nadra familjer så är det hans barndomsvänner :) Dom är fullt medvetna och vana med hans olater, kanske mest glada att dom börjat umgås igen eftersom de tappade kontakten totalt när han bodde ihop med pojkens mamma. På den tiden var dom uppe hela nätterna (även pojken) och sov till långt in på eftermiddagen. Dom gjorde aldrig någonting så till slut blev det ingen som hörde av sig till dom heller...
Nu har det ju blivit en dramatisk förändring, när vi är hemma så är det frukost när den serveras i annat fall får man vara utan. Middagarna ska ätas tillsammans vid matbordet och barnen har tider då dom lägger sig.
Det är när vid de tillfällen vi är bortresta tillsammans med andra som detta inte funkar. Då blir det ju att vi vuxna sitter uppe och pratar, men trots att vi har lagt våra barn så får han inte sin egen son i säng. Han tror att han ska fixa sånt själv?!
Herregud man får väl följa med och natta sitt eget barn, framför allt är det en trygghet för pojken när vi är så många att hans egen pappa åtminstone tar någon notis om honom. Jag känner mig ju bara dum när jag ska säga att han inte får vara uppe längre när hans pappa sitter bredvid och inte säger nåt...
Nåväl jag får försöka hitta en medelväg att gå så att det blir någon ändring!

Men tillbaka till det här med att bo grannar, finns det någon som har erfarenhet av det? (vi bor ju inte vägg i vägg, ett par hundra meter emellan) Hur gör man egentligen om barnen vill springa emellan föräldrarna från dag till dag?

nika

Äldre 3 Feb 21:53

#5

tre barn o hund skrev 2009-02-03 08:55:35 följande:

Svar på #3Du har såååå rätt, och jag har faktiskt själv funderat att göra precis så! Det tråkiga då är ju att det blir en så trist stämning, och jag vet inte vilket jag föredrar.

Genom att fortsätta låter du bara deras beteende cementeras utan att det innebär någon direkt olägenhet för dem. Genom att hoppa av tåget skapar du initialt en tråkig stämning, men det är bara att inbjuda din man till att förändra stämningen genom att t.ex. i de beskrivna situationerna hålla ordning på killens överdragsbyxor och införa sovrutiner och regler kring chips och cola. Inför att det är din man som "äger" problemet och att du bara väljer att avlägsna dig från det. Den som "äger" ett problem som ingen annan tar sig an har ju möjlighet att lösa det eller låta bli och leva med konsekvenserna.

Jag tror inte man kan vara arg om man försöker genomföra något sådant utan lugnt acceptera att den andre väljer att göra som den vill, men att då får den också acceptera att man väljer att gå undan. Om din man vill ha mer gemensamt kan du erbjuda honom hjälp med att visa honom hur HAN kan göra.

Det låter som han kommit en bra bit. Det bådar gott även om det är lång väg kvar.

När det gäller att springa emellan har jag erfarenhet av vv barn som "hälsade på" hos pappan på mammaveckan. Det var naturligt eftersom skolan och många kompisar fanns nära oss. De var alltid välkomna men vi var tydliga med att tala om att det inte var säkert att någon var hemma eller skulle förbli det om de kom. Vi hade ju våra planer som vi inte kunde/ville ändra i sista minuten. De ringde alltid på under mammaveckan och om de kom stannade de inte länge och hade aldrig med sig kompisar in. Det fungerade jättebra för alla ville ha det så. Det kändes liksom på dem att de tyckte det räckte så och att de ville ha sin bas hos sin mamma på mammaveckan liksom de ville ha sin bas hos sin pappa under pappaveckan. Givetvis ruckade vi på det när det fanns god anledning, men det var i så fall i förväg aviserat och överenskommet.

Jag tror detta fungerade för att föräldrarna var eniga och sampratade. Tveksamt om det kan fungera om alla drar åt olika håll. Om inte mamman och pappan kan styra upp det kan nog du inte du det heller, annat än genom att inte vara hemma och gå iväg precis som om barnet inte var där på mammans veckor - så att killen låser upp sin pappa isf dig.

Om rutiner och regler och att bli granne med bio-mamman

INNEHÅLL