Hur mkt ska man tjata på skolgången för en 17-åring??

men låt honom gå ett år på IV? killen är juh skoltrött så det skriker om det och då kan jag lovade dej att man inte bryr sig hur det går!

vad får han för belöningar och morötter för att klara skolan?

Tjat hjälper föga om "bara" ett gott betyg är belöningen...

Sporra honom att ta tag i skolan helt enkelt.  Fixar han goda betyg kanske han kan få en del av sitt körkort betalt? Eller någonting ditåt?

prata med honom , kanske har han själv ideer om hur han får skolan att fungera.

Spelar han datorspel? :)

Kanske flytta honom, byta skola, byta miljö?

När jag skolkat mej igenom hela 1a ring och började 2an med samma stil och min mamma hade försökt med ALLT, så erbjöd hon mej att hoppa av skolan och börja jobba ist.

Jag blev skitglad, fick lite hjälp med å skriva in mej på arbetsförmedlningen, en vecka senare fick jag ett jobb på en restaurang som jag sen jobbade på i 3 år.

Okej, inte värsta suveräna utbildningen å det som man kanske hade önskat för sitt barn, men jag mådde bra, började ta ansvar, flyttade hemifrån och betalade mina räkningar.

Min lillebror strulade oxå på samma sätt, han skulle nog mått bra av å bytt skola å flyttat till sin pappa som bodde i en annan kommun då, det var på tal men blev aldrig av.

Han spelar inte speciellt mycket datorspel, mera softa framför tv och umgås med kompisar/tjejer.

Jag va skoltrött. Pappa sa att jag fick visst mkt för ett G, lite mer för ett VG å ännu mer för ett MVG. Inga större summor, men tillräckligt!

Fixade upp mina betyg, enbart för pengarna. ;) Men nu i efterhand tycker jag det var värt det.
Sen fick jag hela studiebidraget själv, han sa att fixar du inte skolan är det ju du som förlorar pengarna.
Å åter igen, när det handlade om pengar blev jag lite mer skärpt å såg till å fixa närvaron. =p

Belöning är ju ett bra tips, ska fundera på vad vi kan attrahera honom med för att orka hela vägen

Ni ger honom ett schema men ger ni av er själva?
Sätt er ned MED honom och hjälp honom att göra uppgifterna.

När det gäller uppgifterna så är det sådana som han själv måste "tänka ut" och skriva, ex vem är jag, presentation av sig själv, bokrecentioner etc. Känns svårt, han är ju tonåring vill ha sin egen space, jag ser ju att han vill vara ifred.

Har själv funderat om det är fel program men han hävdar själv att det är helt rätt och att han SKA KLARA SKOLAN, men det händer tyvärr inte mycket. Lärarna sa till honom sista att bara han lämnar in uppgifterna så betyder det nästan G, förstå så nära målet han är.

Bra att ni har kontakt med skolan, kanske behövs det mer samarbete ändå.
Är han medveten om att han riskerar att få gå om årskursen om han inte klarar av betygen? Har ni satt er ner och gjort någon plan- när ska uppgifterna göras denna vecka? När ska de vara klara? Mål och delmål är ju väldigt bra om man kan arbeta in.

Hur upplever han samtalen med skolan? Känner han sig peppad och vill ta tag i uppgifterna efter samtalen eller bryr han sig inte?

Jag tror att en 17-åring kan behöva endel pepping och hjälp med att planera in skolarbetet- men du kan inte dra hela lasset själv on han inte vill. Det gäller nog för honom att ta en ordentlig ställning till alternativen.

1. Jobba undan, komma i fatt och klara av det här programmet. Finns säkert endel ni kan hjälpa honom med så att det underlättar.

2. Gå om denna årskurs och få godkända betyg. Endel skolor kan inte skicka elever vidare till nästa årskurs om man inte klarat grunderna (speciellt yrkesinriktade program).

3. Fundera på om det finns något annat program som verkar intressant- kanske är det inte rätt ändå när allt känns så jobbigt. Det är dax att göra ansökan till gymnasieskolorna nu, och det är bra att göra ett nytt val och börja om när det inte känns helt rätt.

Jag tycker du gör rätt som inte vill släppa hans skolarbete- tror att ungdommar behöver lite tjatiga föräldrar ibland.

vad VILL han göra?