Det finns en massa andra förklaringar till att det befruktade ägget inte fastnar. En del kvinnor har för tunn slemhinna, vilket gör det svårt för ägget att fastna. Slemhinnan bör vara minst 8 mm tjock, men gärna 10-12 mm. Slemhinnans tjocklek kan enkelt kontrolleras via VUL. Jag har själv problem med för tunn slemhinna. Stimulering med Pergotime för att få bättre ÄL var därför inte så lyckat för mig, för Pergotime leder ofta till att slemhinnan blir ännu tunnare. Vid komplett ivf-behandling var min slemhinna 9 mm, så det var ok, men embryot fäste ändå inte. Nu har jag gjort ett FET (återfört ett fruset embryo). Det första försöket avbröts pga för tunn slemhinna (endast 6 mm). Vid andra försöket fick jag dubbel hormondos och då växte slemhinnan till sig till de magiska 8 mm. Jag väntar nu på att se om embryot fäster denna gång. Annars kommer jag att prova akupunktur för att förbättra både slemhinnan och hormonbalansen i kroppen.
En annan anledning till att befruktade ägg inte fäster som diskuteras flitigt här på familjeliv är kroppens eget immunförsvar. Tydligen kan ett överaktivt immunförsvar leda till att ägget stöts bort. Det finns olika mediciner för att behandla detta, men få läkare (inga i Sverige, vad jag vet) är villiga att ta prover och behandla det. Läkemedel som jag vet har skrivits ut för immunologiska problem är Trombyl, Heparin och Cortison.
Dålig blodcirkulation kan också försvåra för det befruktade ägget att fästa. Mot detta kan man få blodförtunnande medel (t.ex. Trombyl), som ökar blodgenomströmningen i livmodern och därigenom både gör det lättare för ägget att fästa samt motverkar MF.
Tidiga MF behöver inte bero på något fel i embryots DNA. Det kan lika gärna bero på att förhållandena i livmodern inte är perfekta.
