• sofieann

    Blir jag nekad snitt kniper jag...

    Precis så känner jag fast jag bara är i v 12. Jag var på läkarundersökning i tisdags och vi pratade ganska länge om min förra förlossning och hon tyckte efter många övertalningsförsök inte att det var någon idé att vänta utan skulle skicka en remiss till aurora så snart som möjligt.

    Det som jag är rädd för är att alla (BM och läkare) säger att de inte kan se i min journal att jag hade någon onormal förlossning. Men JAG tyckte att det var så hemskt att jag aldrig vill göra om det. Jag har inte glömt hur det kändes och var ett tag helt säker på att det inte skulle bli några fler barn för mig. Dum som jag var underskattade jag hur svårt det verkar vara att få ett snitt om man inte har medicinska skäl. Det verkar inte spela någon roll att jag hade ont i flera månader efteråt och mådde jättedåligt, för har jag inte gått och pratat med någon om det så kan det ju inte ha varit så farligt.

    Kan man verkligen bli tvingad att föda vaginalt?

    Kan tillägga att jag tillhör Västra Götaland och födde i Göteborg förra gången.

  • Svar på tråden Blir jag nekad snitt kniper jag...
  • livetlilla

    Glömde kanske skriva att jag bor i gbg...

  • Dina81

    Mitt hjärta är hemma skrev 2009-02-13 22:01:18 följande:


    Hej!Jag vill absolut inte förringa din skräck eller öka den, men jag måste få säga att jag hoppas att du kan tänka om. Jag var döskraj för både snitt och vaginalt, helt panikslagen. Sedan gick jag Annas Profylax med Anna Wilsby och skräcken som jag känt för vaginal förlossning försvann nästan helt på två timmar. Overkligt.Dessvärre blev det snitt för mig ändå och det är det värsta jag någonsin varit med om. Kan inte tänka mig något värre. Snitt är något jag inte ens önskar min värste ovän. (Jo, möjligen just den värste.)Jag var hos kurator om min förlossningsskräck, det hjälpte ingenting. läste böcker, tränade mentalt, inget hjälpte utom profylaxkursen. Den var en mirakelkur för mig.Efter snittet kunde (och fick) jag inte lyfta min baby, jag kunde inte resa mig själv på flera veckor, efter sju veckor kunde jag börja gå i normal takt igen. Man blöder inte mindre vid snitt än vid vaginalt. Smärtan var så fruktansvärd och ändå gjorde läkarna inget fel, de var mycket kompetenta. För mig är det obegripligt att man kan önska sig snitt med alla komplikationer som det innebär.Det känns alltid elakt att säga till någon som är rädd att skärpa sig, och att skärpa dig är inte vad jag försöker säga, bara att jag hoppas du istället kan bli av med din skräck genom att jobba med det massor, hitta något sätt som fungerar för dig.Önskar dig lycka till oavsett på vilket sätt du får föda, men jag hoppas för din skull att du kan bli "omvänd"! Det gör nämligen ont i hela min själ när jag ser någon som vill ha snitt. Jag önskar ingen så illa ju.Hoppas du får som du önskar när tiden är inne och att det då känns bra med metoden du valt!
    Håller med övriga om att snitt kan faktiskt innebära inga komplikationer alls, och när jag läste ditt inlägg tom jag blev skrämd fast jag har två snitt bakom (ska ha en tredje till sommar) som var precis tvärtom. Jag känner inte igen mig i något av det du skrev och jag är nog inte själv. Dvs inga komplikationer, var på benen samma dag, hade inte ont, bar på min bebisen osv. Det finns risk med allt tom vaginal förlossning.
  • sofieann

    Mitt hjärta är hemma skrev 2009-02-13 22:01:18 följande:


    Hej!Jag vill absolut inte förringa din skräck eller öka den, men jag måste få säga att jag hoppas att du kan tänka om. Jag var döskraj för både snitt och vaginalt, helt panikslagen. Sedan gick jag Annas Profylax med Anna Wilsby och skräcken som jag känt för vaginal förlossning försvann nästan helt på två timmar. Overkligt.Dessvärre blev det snitt för mig ändå och det är det värsta jag någonsin varit med om. Kan inte tänka mig något värre. Snitt är något jag inte ens önskar min värste ovän. (Jo, möjligen just den värste.)Jag var hos kurator om min förlossningsskräck, det hjälpte ingenting. läste böcker, tränade mentalt, inget hjälpte utom profylaxkursen. Den var en mirakelkur för mig.Efter snittet kunde (och fick) jag inte lyfta min baby, jag kunde inte resa mig själv på flera veckor, efter sju veckor kunde jag börja gå i normal takt igen. Man blöder inte mindre vid snitt än vid vaginalt. Smärtan var så fruktansvärd och ändå gjorde läkarna inget fel, de var mycket kompetenta. För mig är det obegripligt att man kan önska sig snitt med alla komplikationer som det innebär.Det känns alltid elakt att säga till någon som är rädd att skärpa sig, och att skärpa dig är inte vad jag försöker säga, bara att jag hoppas du istället kan bli av med din skräck genom att jobba med det massor, hitta något sätt som fungerar för dig.Önskar dig lycka till oavsett på vilket sätt du får föda, men jag hoppas för din skull att du kan bli "omvänd"! Det gör nämligen ont i hela min själ när jag ser någon som vill ha snitt. Jag önskar ingen så illa ju.Hoppas du får som du önskar när tiden är inne och att det då känns bra med metoden du valt!
    Jag förstår vad du vill säga och jag uppskattar det, men för mig var den vaginala förlossningen något jag inte skulle önska min värsta fiende, och det värsta jag någonsin varit med om.
    Jag är absolut medveten om att det kan bli komplikationer vid ett snitt och att det inte alls är säkert att jag mår bättre efteråt. Men jag VET hur det känns att föda barn och även om det går lättare (=fortare) med andra barnet så är det inget någon kan garantera och med det inget alternativ.

    Dessutom så vill jag inte att det ska gå fortare då jag gick från att vara öppen 6 cm till att ha en bebis på 15 minuter. Och den smärtan och ångesten önskar jag ingen. Min EDA slutade dessutom att verka efter en timme, så den litar jag inte heller på längre.
  • sofieann
    livetlilla skrev 2009-02-14 10:37:08 följande:
    Hej!Vet inte om jag kan bidra med något vettigt i denna tråden, men gör ett försök...Jättebra att du fått iväg remiss till aurora ts! Det kan ta ett tag innan man får tid så ju tidigare förfrågan skickas desto bättre är det (tror jag)! Vid min förra grav (barnet är nu 14 månader och jag är idag i v 6 igen) fick jag inte komma till aurora förrän i v 28 kanske - anledningen var att "de flesta hinner ändra sig och känner sig inte så rädda när de gått längre in i graviditeten" - jag mådde tvärtom pissdåligt och hade jätteångest varje dag som bara blev värre. Fick ett jättebra bemötande hos aurorabm - jag grät och grät och sa inte mer än kanske tio ord (fick inte fram mer) - hon fattade direkt att vaginal förlossning inte var tänkbar för mig och lovade att jag skulle få ett snitt. Träffade en (idiot)läkare som efter mycket om och men beviljade snitt två veckor före bf - åh vilken underbar känsla det var! Hejdå ångest! Nu blev det visserligen aldrig något snitt ändå eftersom förlossningen startade tidigare och gick supersnabbt och alla läkare var upptagna med att rädda livet på andra mammor och barn - blev alltså ändå tvingad till en vagnial förlossning. Klippt och hade ont i 6 månader efteråt, kunde inte gå och sitta normalt på drygt en månad. Gick på samtal i flera månader och hade daglig ångest i ett år pga den hemska vaginala förlossningsupplevelsen.Nu tillbaka på ruta 1? Bråka om snitt igen??Vad jag tror att jag vill komma fram till är att du kan få snitt beviljat - du har skäl - du vet vad en vaginal förlossning är och du vill inte vara med om det igen - de bör inte säga nej. Och säger de nej så stå på dig!Som sagt, bidrog nog inte med så mycket vettigt, men hoppas att det går bra för dig!
    Du bidrog i alla fall med att öka mitt hopp till snitt, Göteborg verkar ju vara så svårt annars Så tack!
  • sofieann

    Uppdaterar lite.

    De ringde från auroramottagningen idag och jag ska få komma dit i slutet av mars, då kommer jag vara i v 17-18. Det känns skönt att få komma dit så tidigt, men vet inte riktigt vad jag ska vänta mig, hur funkar det, vad får man göra?

    Kan tillägga att hon startade samtalet med att fråga om jag hade gjort abort!!! Hon kunde väl ha frågat om jag fortfarande var gravid, eller på något smidigare sätt...

  • pricken745

    Vill också bara tillägga att jaghar precis blivit beviljad snitt och har vetat från graviditetens början att jag skulle bli det.
    Enligt min barnmorska kan man inte tvinga någon till vaginal förlossning enligt lagen.....om det inte finns ett skäl till att du inte skulle klara av ett kejsarsnitt pga hög risk för kompöikationer etc.

  • K C J
    sofieann skrev 2009-02-13 20:16:29 följande:
    Precis så känner jag fast jag bara är i v 12. Jag var på läkarundersökning i tisdags och vi pratade ganska länge om min förra förlossning och hon tyckte efter många övertalningsförsök inte att det var någon idé att vänta utan skulle skicka en remiss till aurora så snart som möjligt.Det som jag är rädd för är att alla (BM och läkare) säger att de inte kan se i min journal att jag hade någon onormal förlossning. Men JAG tyckte att det var så hemskt att jag aldrig vill göra om det. Jag har inte glömt hur det kändes och var ett tag helt säker på att det inte skulle bli några fler barn för mig. Dum som jag var underskattade jag hur svårt det verkar vara att få ett snitt om man inte har medicinska skäl. Det verkar inte spela någon roll att jag hade ont i flera månader efteråt och mådde jättedåligt, för har jag inte gått och pratat med någon om det så kan det ju inte ha varit så farligt.Kan man verkligen bli tvingad att föda vaginalt? Kan tillägga att jag tillhör Västra Götaland och födde i Göteborg förra gången.
    I grund och botten är du inte rädd för en vaginal förlossning om det inte vore för det som hände vid din första, dvs knäckt svanskota och stygnen? Har jag förstått dig rätt då? Gick förlossningen bra förutom detta?

    Jag hade en underbar förlossning men min svanskonsta fick sig också en smäll så jag hade rejält ont i början. Önskar så att du kunde bearbeta det som hände då och bli medveten om att det behöver inte hända igen. Skulle det inte kännas som en "seger" att kunna föda vaginalt och allt går bra? Då får den upplevelsen bli det minnet du bär med dig i framtiden. Vet så många som haft hemska 1:a förlossningar och sen är nr 2 jättebra. Då kan de liksom relatera till den i stället.

    Jag drabbades av en depression efter min dotter och detta har ju självklart varit ett hinder för mig att skaffa fler barn. Nu är jag gravid med nr 2 och det känns jättebra. Visst finns oron att tänk om det händer igen. Men jag känner mig så pass bra rustad nu och vet exakt vilken hjälp jag kan ta om det blir så. Men jag är så glad att den oerhört hemska upplevelsen inte hindrat mig från att bli mamma igen. Hoppas att du kan tänka om visualisera dig en bra förlossning. Tror helt klart att det går med rätt hjälp! Lycka till!
  • sofieann
    K C J skrev 2009-02-19 10:08:28 följande:
    I grund och botten är du inte rädd för en vaginal förlossning om det inte vore för det som hände vid din första, dvs knäckt svanskota och stygnen? Har jag förstått dig rätt då? Gick förlossningen bra förutom detta?Jag hade en underbar förlossning men min svanskonsta fick sig också en smäll så jag hade rejält ont i början. Önskar så att du kunde bearbeta det som hände då och bli medveten om att det behöver inte hända igen. Skulle det inte kännas som en "seger" att kunna föda vaginalt och allt går bra? Då får den upplevelsen bli det minnet du bär med dig i framtiden. Vet så många som haft hemska 1:a förlossningar och sen är nr 2 jättebra. Då kan de liksom relatera till den i stället. Jag drabbades av en depression efter min dotter och detta har ju självklart varit ett hinder för mig att skaffa fler barn. Nu är jag gravid med nr 2 och det känns jättebra. Visst finns oron att tänk om det händer igen. Men jag känner mig så pass bra rustad nu och vet exakt vilken hjälp jag kan ta om det blir så. Men jag är så glad att den oerhört hemska upplevelsen inte hindrat mig från att bli mamma igen. Hoppas att du kan tänka om visualisera dig en bra förlossning. Tror helt klart att det går med rätt hjälp! Lycka till!Jag tror du missade inlägg nr 33.
    Jag var alltså öppen 6 cm, och 15 minuter senare var sonen född. Jag tappade kontrollen totalt och var helt säker på att jag skulle dö. Den smärtan och hjälplösheten... Jag visste ju inte vad det var som hände. Min EDA verkade i lite mer än en timme, sen släppte den och jag fick förlita mig på enbart lustgasen, vilket inte var i närheten av tillräckligt. Det plus den knäckta svanskotan, som jag hade ont av i flera månader, och en del annat är anledningen till att jag vägrar föda vaginalt igen.
    Detta har jag tänkt på sen sonen föddes och är inget jag har kommit på nu när jag är gravid igen. Jag har därför ingen anledning att tro att jag skulle tänka om när det gäller snitt.

    Lika lite som jag kan veta säkert att det skulle hända igen, lika lite vet jag att det INTEskulle hända igen, om du förstår vad jag menar. det är jättebra att du har kommit över din förlossning coh vill föda vaginalt igen, men jag gör det inte.
  • K C J
    sofieann skrev 2009-02-19 12:38:17 följande:
    Jag tror du missade inlägg nr 33.Jag var alltså öppen 6 cm, och 15 minuter senare var sonen född. Jag tappade kontrollen totalt och var helt säker på att jag skulle dö. Den smärtan och hjälplösheten... Jag visste ju inte vad det var som hände. Min EDA verkade i lite mer än en timme, sen släppte den och jag fick förlita mig på enbart lustgasen, vilket inte var i närheten av tillräckligt. Det plus den knäckta svanskotan, som jag hade ont av i flera månader, och en del annat är anledningen till att jag vägrar föda vaginalt igen.Detta har jag tänkt på sen sonen föddes och är inget jag har kommit på nu när jag är gravid igen. Jag har därför ingen anledning att tro att jag skulle tänka om när det gäller snitt.Lika lite som jag kan veta säkert att det skulle hända igen, lika lite vet jag att det INTEskulle hända igen, om du förstår vad jag menar. det är jättebra att du har kommit över din förlossning coh vill föda vaginalt igen, men jag gör det inte.
    Ja, jag hade missat den informationen. Förstår att du hade det tufft och bär på jobbiga minnen. Du verkar vara 110% inställd på att stå på dig för ett snitt. Trots detta tycker jag att du ska pratat med någon om dina upplevelser från förlossning nr 1. Jag VET att det kommer att hjälpa dig! Jag har så svårt att se att man kan komma vidare utan att bearbeta sitt "gamla" bagage. Men det är jag det!
  • Baby Ru2
    Svar på #38
    sofieann skrev 2009-02-19 12:38:17 följande:
    det är jättebra att du har kommit över din förlossning coh vill föda vaginalt igen, men jag gör det inte.
    Det lär du nog göra om du nu inte blir beviljad snitt, eller?
  • sofieann
    Baby Ru2 skrev 2009-02-19 14:40:23 följande:
    Det lär du nog göra om du nu inte blir beviljad snitt, eller?
    Haha, ja det förstås... Annars var det väl mer en beskrivning för hur jag känner, att jag gör det bara inte...
  • Baby Ru2
    Svar på #41
    Jo jag förstår det
  • Calazirya

    Jag tror ( på det jag läst nu av dig) att snitt i Gbg kan bli svårt att få igenom, kan du tänka dig att vända dig till ex Varberg om du blir nekad ?

    Jag hoppas såklart att jag har fel, att du får den hjälp du vill ha i din hemkommun, men jag vet också av erfarenhet att i Gbg är dom hårda på att bevilja snitt.

    Jag har själv en "självklar" anledning till att få snitt, haft intyg med mig från ryggmärgskadeenheten och neuroskadeenheten m.m. Ingen läkare ( förutom förlossningsöverläkaren på Östra ) har tyckt att jag ska föda vaginalt.

    Men ändå var det inte så himla självklart, det krävdes en del intyg och diskussion med andra läkare som behandlat mig ..

    Summa summarum: Du ska inte känna ångest inför det jag skriver, men du kanske redan nu ska börja fundera på Varberg, prata med din BM om hon står bakom dig i detta m.m

    Lycka till :)

  • sofieann

    Calazirya skrev 2009-02-21 16:53:44 följande:


    Jag tror ( på det jag läst nu av dig) att snitt i Gbg kan bli svårt att få igenom, kan du tänka dig att vända dig till ex Varberg om du blir nekad ?Jag hoppas såklart att jag har fel, att du får den hjälp du vill ha i din hemkommun, men jag vet också av erfarenhet att i Gbg är dom hårda på att bevilja snitt.Jag har själv en "självklar" anledning till att få snitt, haft intyg med mig från ryggmärgskadeenheten och neuroskadeenheten m.m. Ingen läkare ( förutom förlossningsöverläkaren på Östra ) har tyckt att jag ska föda vaginalt.Men ändå var det inte så himla självklart, det krävdes en del intyg och diskussion med andra läkare som behandlat mig ..Summa summarum: Du ska inte känna ångest inför det jag skriver, men du kanske redan nu ska börja fundera på Varberg, prata med din BM om hon står bakom dig i detta m.mLycka till :)
    Jag har förstått att det är svårt att få snitt i Gbg, därför är jag glad över att få komma till aurora såpass tidigt. Jag har redan tänkt på Varberg som ett alternativ och har svårt att tro att min BM inte skulle hjälpa mig med det. Frågan är ju bara hur jag vet att jag inte kommer få snitt i Gbg? Jag får väl knappast ett snittsamtal efter bara ett besök hos aurora? Så även om det inte var din mening så får jag lite ångest
  • Calazirya
    Svar på #44
    Nej såklart inte, men om du efter x antal besök hos aurora fortfarande är fast besluten om att du vill beviljas ks så kan man skapa kontakt med Varberg och börja en dialog där också.

    Du är ju som sagt ute i mycket god tid och hinner med några samtal på aurora/östra och det är ju bara positivt.

    Att bidra till ångest var inte min mening, däremot vill jag vara ärlig och berätta om min erfarenhet av snitt/gbg, att man ska vara medveten om hur det ser ut och ställa in sig lite på hur det kan bli.
  • Nazza

    Jag va 19år när jag fick min första, stor som ett hus, gick upp 30kg (min normala vikt är 63-66kg)hade flera timmar förvärkar och det tog 22 min att krysta ut han. Ut kom det en 4440g pojke. Sprack och fick sy några stygn.
    När jag va 21år fick jag min andra, gick även där upp 30kg och stor som ett hus :( flera timmars förvärkar och ut kommer en pojke på 5460g.
    Eftersom jag va rädd för en förlossning så va jag på kontroll innan v 40 och frågade om de inte kunde sätta igång mig eftersom jag var så stor,(många trodde jag väntade tvillingar) men fick bara till svars att det bästa var att vänta tills det var dax och där inne såg det ut som en 4kgs bäbis.
    Mmm Tjena, gick 11 dgr över tiden och det var SÅ JOBBIGT.
    Han kom ut fortare än Nr1 tog bara 10 minuter att krysta och sprack inte nåt.

    Men däremot så kunde jag inte gå efter förlossningen, kändes som att mitt bäcken gått av på flera ställen och hade ont i flera år efteråt.

    Planerar idag på att skaffa en 3:e men är ju LIVRÄDD FÖR ATT FÖDA NORMALT.

Svar på tråden Blir jag nekad snitt kniper jag...