Tankar kring VAB

Startar en tråd för tankar och funderingar kring att vara hemma från arbetet för att vårda/ta hand om sjuka barn.
Har tre killar i åldrarna 19 mån, 5 år samt 9 år. I december började eländet och sedan har det fortgått likt spam på inboxen. Startade med vattkoppor på minstingen, han påminde om en vit flugsvamp. Sedan har det varit förkylningar med feber upphöjt i kvadrat. Vinterkräksjukan tror jag har graserat lika många gånger som antal matcher på stryktipset (mitt sätt att hålla räkningen). Närakuten har vi egen vipfil in till pågrund av x antal öroninflammationer. Nu har även frugan gått ned för räkning samtidigt som minstingen återigen har feber. Funderar allvarligt att sätta hela familjen i karantän i en stuga på Åland.
Man får vara tacksam att man bor och arbetar i sverige med tanke på vårt socialförsäkringssystem. Att man har en förstående arbetsgivare är så skönt.
Någon annan som också är halvvägs in i läkarstudiernapågrund av massor av VAB, vårdcentrals besök under hösten/vintern som har funderingar eller tankar att utbyta?