Vad tycker din tonåring är roligast/tråkigast i svenskundervisningen på högstadiet/gymnasiet?
Varför jag frågar är för att få lite inblick i hur mycket man som förälder till barn som vuxit från den naturliga "hämta-lämna kontakten" med skolan, engagerar sig i tonåringarnas teoretiska ämnen.
Tycker de det är kul och motiverande? Är man med och stöttar?
Tycker de det är trist och isf varför? Vet man det?
Ja, där ser man. Kanske säger det endel.
Ingen var intresserad av att diskutera sina tonåringars svenskintresse. Är vi som föräldrar så ointresserade att det smittar av sig på ungdomarna kanske?
Varför just svenska av alla ämnen?
Tråkigast - grammatik och dikter/poesi
Varför just svenska? Mina tonåringar är ganska trötta på skolan överlag och för sonen så är gymnastiken det roligaste ämnet.
Han har ett antal olika diagnoser så det är svårt för honom i skolan äverlag iom koncentrationssvårigheter.
För dottern är det hemkumskap och SO ämnena som är det roligaste i skolan.
Är man med o stöttar? Vilka man? Jag, skolan eller vad?
Jag är mycket engagerad i barnens skolgång o har trots sonens funktionshinder lotsat honom genom hela grundskolan utan ett enda IG. Lotsandet fortsätter genom hela gymnasietiden oxå. Även dottern stöttas o puttas av mig/oss, men hon är mer självgående.
Min fråga grundade sig i en diskussion jag hade med en mamma vars barn går i samma klass med min fjårtiz och hon menade att det inte var så viktigt att finnas tillhands längre nu när de var "så stora".
Jag blev jättearg. Och eftersom jag själv läser till svensklärare på gymnasiet började genast paraleller dras till debatten om elevers "dåliga kunskaper i ämnet" mm.
Jag vill ju tro att man (föräldrarna) intresserar sig och finns till för sina barn även då det kommer upp i skolåren och även vuxenlivet sedan.
TMD skrev 2009-03-01 20:36:00 följande: