• OoCarinoO

    Efterlyser solskenhistorier.. Hur lever ni erat liv nu? Barn? Boende?

    Jag är i den situationen där jag har träffat en sån aldeles underbar karl. Det har varit vi i snart 3 mån :)
    Jag har 5 barn, han har inga (är 27 år). Han jobbar som lastbilsförare och så är han kött bonde. Jag studerar/mammaledig.
    Mina barn är storm förtjusta i han, och han i dom. (tog ett tag innan dom fick träffa han, ville veta var vi stod ngn stanns innan). Han har verkat fatta om vad han har gett sig in på, och han gillar det. Stor bit för han att acceptera, men det har inte varit några svårigheter alls på den biten faktiskt, sen vet jag att det kan bli fnurror längs vägen (är skillsmässobarn jag med).
    Barnens far finns inte med alls i bilden.

    Vi pratar om att ev flytta ihop till hösten om allt flyter på :)
    Jag och barnen mår riktigt bra :) så här bra har vi inte mått på flera år.

    Jag undrar lite, hur har alla ni fått ihop det? När flyttade ni ihop? Hur har ni det nu?

    Jag är nyfiken, vill jue höra om andra som har gått igenom det här och så. Ni kanske har råd och tips att ge??

    Berätta gärna lite om er :) mvh carin!

  • Svar på tråden Efterlyser solskenhistorier.. Hur lever ni erat liv nu? Barn? Boende?
  • fryxan

    ni verkar redan ha dröm senariot framför er.
    kör på om känslorna håller o satsa på det.
    vad kan gå fel?
    kärleken är stark o ja så vet han ju redan om dina barn, ta för dig av lyckan.

  • Lillkillensmamma

    Håller helt med förra svaret!!
    Kan oxå tillägga att jag och min sambo blev tillsammans för 3 år sedan och vi flyttade ihop för 1 1/2 år sedan. Min son sedan tidigare har en otroligt fin relation till min sambo och nu ska vi få tillökning med ett gemensamt barn. Sonen är stolt att bli storebror.
    Njut av all kärlek omkring dig! Lycka till!

  • Fortunato

    Hej. När jag träffade min sambo för snart fyra år sedan hade jag tre barn, han hade inga. Vi pratade mycket om barnen innan han träffade dem första gången, ibland var det nästan som om jag försökte skrämma honom lite, hehe. När han sedan träffade barnen tog vi detta mycket försiktigt, vi umgicks som kompisar så att säga och gick på bio tillsammans med barnen, åt middag och sådant. Allt flöt på bra och vi flyttade ihop efter ungefär 6 månader och allt har fungerat bra sedan dess och kommer det någonsin att gå sämre/dåligt(vilket jag verkligen inte hoppas)för vår relation har detta inget med barnen att göra, garanterat! Visst har det funnits stunder då jag tyckt att han varit värsta nybörjaren , och visst har det funnits stunder då han har velat rymma hemmifrån. Det är ingen liten sak att ha barn med sig in i en relation inte heller att flytta in i en som redan "är", om du förstår vad jag menar. Men livet är ju sådär, lite upp, ner och hit och dit. Är han snäll mot dig, snäll mot barnen - go for it! Ha lite humor när det är jobbigt så kommer det säkert att lösa sig, min älsta son retades med sambon häromdagen och sa, "sist in, först ut" när de höll på och tjaffsade med varandra. Jag skrattade så jag höll på att trilla av stolen(sonen log när han sa det, det var ett skämt, och sambon förstod det och skrattade han med). Men det är lite så det är, på samma sätt som "den nya" mannen/"pappan" måste ta hänsyn till en ny stor familj med många individer måste ju även jag,(snart också du kanske)ta hänsyn till att det nog kan kännas lite utanför ibland för "den nya", det är nog inte lätt att bli en del av en familj som redan har en historia tillsammans. Men, han har ju en otrolig tur också, tänk att få tre(fem i ditt fall)på köpet så att säga. Det måste vara en enorm lycka!

    Kör hårt och Lycka till ...

Svar på tråden Efterlyser solskenhistorier.. Hur lever ni erat liv nu? Barn? Boende?