Mina fåniga funderingar kring oförklarlig barnlöshet....
Detta kommer bli ett svamligt inlägg, det känner jag redan nu ........
Jag har ju en tendens att fundera och fundera och fundera på varför saker och ting är som de är, tex nu när vi ska påbörja utredning till hösten och så...
Tänk om det inte visar sig att något är fel utan att vi får försöka ändå år ut och år in utan att nåt händer och utan att få hjälp.
Då har jag en liten fånig amatörteori (eller önsketänkande) om det här med oförklarlig barnlöshet:
Tänk om det är så att kroppen har vissa faser i livet då det är svårare eller lättare att bli gravid?
Ungefär som det påstås att håret har en tillväxtfas vart 7:e år då det växer mycket fortare och har bättre kvalité!!?!?!?
Det skulle ju förklara alla dessa "vi adopterade och året efter blev vi gravida på egen hand" eller "de försökte få barn i 3 år men när de separerade och träffade nya partners tog det sig för båda på direkten".
Alltså att om de hade "härdat ut" så kanske det hade tagit sig vid just den tidpunkten ändå, beroende på att kroppen då gick in i en fertil fas.....
Medans de som det tar sig för på direkten redan är inne i den fasen och aldrig märker av nåt annat....
Det händer ju också att många får till första barnet utan problem medan det dröjer flera år innan det tar sig med nummer två....
Hoppas ingen tar illa vid sig, detta vänder sig inte till dem som har fått diagnos på pco eller dåliga spermier eller dåliga ägg eller andra "konkreta" orsaker, utan till såna som är oförklarligt barnlösa.
Jag blir själv jätteirriterad när det kommer besserwissrar som påstår att barnlösheten beror på spänningar och att man vill för mycket och f*n och hans moster, så detta är absolut ingen knäpp på näsan till folk för jag är ju i samma situation själv!
Det är ju bara att inse att det TAR längre tid för vissa än för andra, men man kan ju inte låta bli att fundera på VARFÖR?
Finns det fler än jag som grubblar i liknande banor?