Ett plus? Är det möjligt?

Visst är det möjligt att du har testat positivt. I så fall GRATTIS. Det som kan vara är ju att ni har försökt sååå länge utan att det hänt något. Nu när ni har förberedd er på en tillvaro utan barn så har ni kanske slappnat av mer, och inte "stressat" efter ett +. Det ska ofta inte mer till.
Har hört om många som t.ex har adopterat för att dom inte kunde få barn själv. Sen ett år efter adoptionen har dom fått barn själv. Tror det måste vara stresset efter ett + som gör att det går åt skogen. Sen när man slappnar av och inte tänker så mycket på det så plötsligt händer det. Är nog en psykisk grej.
Lycka till!!!!!

b i t c h skrev 2009-04-02 17:44:10 följande:

Tack! Ja, men har ju hört om folk som blir gravida när de "slappnar av", men samtidigt har jag nog tänkt att det nog är lite av en myt. Men vem vet, kroppen är ju en otrolig maskin...

Det jag är mest rädd för nu är att allt bara är ett misstag/fel på testen. Och om det skulle vara så otroligt att jag faktiskt är gravid så finns det en tanke där att det inte kommer att hålla länge eller att det ska vara något fel. Jag vågar verkligen inte tro. I mitt huvud väntar jag fortfarande på att mensen ska komma och att vi ska påbörja IVF. Jag kan inte riktigt ta till mig att chansen finns att det kanske tagit sig ändå!

Jag förstår hur du tänker och känner. Klart man blir osäker när man är i en sån sits som ni. Hoppas att ni får + när du får hem CB också då

b i t c h skrev 2009-04-02 18:00:25 följande:

Tack snälla!

GRATTIS sommarsjäl - jätteroligt! Hoppas hoppas att det är ett rejält plus som varar i 9 månader!

Men du Bitch det där med att slappna av ÄR en myt...Hur skulle annars någon överhuvudtaget kunna bli gravid i krig, flyktingläger etc och andra hemska stressande situationer. Ganska bra preventivmedel annars - stressa lite så blir du inte gravid
Jag känner många som har adopterat och ingen av dem har blivit gravid efteråt, hur många känner du Bitch eller har du bara "hört talas om dem"?

Det kanske, kanske, kanske faktiskt ÄR sant! Nu har jag även plussat med CB och ingen mens ännu. Jag har så ont i brösten att det knappt går att komma emot och det värker lite i magen, sticker ibland. Jag börjar någonstans tänka att det faktiskt kanske har hänt - jag kanske är gravid. Samtidigt är jag så rädd, så rädd för att jag ska inbilla mig eller att något ska gå fel. Fast det kanske är alla blivande föräldrars rädsla...? Jag har i alla fall en bubblande glädje långt där inne som kryper fram ibland! Om jag skulle vara gravid är det verkligen ett mirakel!

mera: Tack så mycket!

Grattis till dig! Och lycka till.. :)

OJ GRATTIS! grattis grattis grattis!! kramar :D

Grattis sommarsjäl! Vet precis vilket panorama av känslor du går igenom, har precis upplevt samma sak själv.
Men visst är det fantastiskt!:)

Stora tack och varma kramar till er som gratulerat! Nu är det vänta och se som gäller...

en vanlig myt är att väldigt många par blir gravida på naturlig väg då de bestämt sig för att avsluta alla behandlingar och istället adoptera. enligt myten skulle den psykiska stressen minska så dramatiskt sedan paret beslutat sig för att sluta försöka skaffa egna biologiska barn och de lyckas uppnå en naturlig graviditet på grund av det. det är en myt; statistiken visar att det inte är så. detta står i den boken jag skriver om i min presentation.

Jag beställde med graviditetstest ifrån billiga tester & när jag testade första gången så visade det med ett svagt streck så jag åkte & köpte ett graviditetstest på apoteket istället. Det blev Clear Blue, testade igen & det blev ett fint tydligt plus. Kolla gärna in i mitt galleri där jag lagt ut bilder på båda testen!:)
Lycka till!

Jag känner mig lite larvig, men jag sitter och fäller glädjetårar för din skull ts!
Varmt grattis och lyckönskningar från mej!

Åh så härligt, stort GRATTIS. Underbart att höra när någon som försökt länge utan plus äntligen får det!
Kramar Mrs Anna P

Hopp och förtvivlan skrev 2009-04-12 18:32:52 följande:

Jag är beredd att hålla med dig. Att detta fantastiska hände oss just nu är troligen en slump. Jag tänker ändå över att människokroppen är en så komplicerad "maskin" och att vi ändå påverkas av så många saker. Förmodligen påverkas väl ändå inte den typen av barnlöshet som vi "lidit av" av att vi nu stod inför ivf. Just nu är jag bara så tacksam för att den lilla/lille där inne har velat stanna kvar!

Nu är det konstaterat av doktorn också att jag har en liten där inne! Jag är så glad!

Shea 1 skrev 2009-04-21 18:44:38 följande:

Tack snälla, jag blir så glad!

Mrs Anna P skrev 2009-04-21 18:52:22 följande:

Tack så jättemycket! Det är en omtumlande känsla med mycket lycka, men också en del oro. Att ha väntat så länge och sedan ställas in för ett positivt besked gör ju att man tvekar och oroar sig för att något ska gå fel och vad som i så fall ska hända då. Men jag tar nu en dag i taget och försöker glädja mig så mycket jag kan!

Men åh så roligt, då finns det hopp för oss alla!

Stoooooort grattis och lycka till!