jag håller med Thinner här, under min första förlossning tyckte jag att det här har ju kvinnor i alla tider gjort och nog ska jag klara av det här galant, läste inte på, förberedde mig inte mer än tog med lite godis i bbväskan. behöver jag påpeka att jag åkte på världens blåsning? för det första...jag hade läst att en förstföderska har en förlossning på 12-24 timmar, min son plockades ut med sugklocka efter 38 timmars värkarbete som då även startade från 2.5cm som jag varit öppen i fem veckor. för det andra...jag trodde att bebisen själv skulle fatta det här med amning och bara suga tag, det slutade med akutinläggning efter fem dagar då han inte fått i sig en droppe pga fel teknik och efter det blev det ingen mer amning då min självkänsla var körd i botten.
läs på, förbered er, men läs inte bara allt negativt utan håll ändå det positiva högst för det är det störst sannolikhet för att det ska inträffa. kom inte dit utan nån som helst koll för det skadar bara dig själv. lär dig andas avslappnat, träna på det dagligen (en stunds avslappning per dag låter väl egentligen bara som himmelriket, inte träning?
) och prata om alla funderingar du har. ingen fråga är för dum, men jag tycker du är dum om du går och funderar på något som ger dig ångest men som kanske tillochmed varit ett missförstånd i slutändan
håll sinnet öppet inför smärtlindring, är man förstagångsföderska så har du ingen aning om vad som är bra och vad som är dåligt så berätta för barnmorskan att du vill ha råd och stöd så ger dom det. sen behöver man självklart inte svälja allt de säger, men ta till dig av det som låter vettigt.
vad som än händer under förlossningen ska du ge dig själv positiv feedback för att du ändå gjort ditt bästa även om det blir tokigt i slutändan.