Stjärnfamiljen: för alla oss som inte lever i kärnfamiljen

Det låter jättefint och önskar jag kunde se det som en tillgång och som något kärleksfullt precis som du och många andra.

Men jag känner ofta att jag inte ens vill sätta ordet familj i samband med sambons barn sedan innan, gör det bara i nödfall men poängterar gärna att det är sambons familj ifall hans barn sedan innan är med och att jag är en del av den.
Men hans barn sedan innan kommer aldrig, aldrig någonsin bli en del av min och jag är verkligen ingen snobb utan har bara uppfattningen att man är familj med de man är släkt med och de man har som partner ifall man har gemensamma barn.

Men visst är det ett fint namn på det spektra som kan finnas i alla möjliga olika familjekonstellationer.

Själv har jag en kärnfamilj

Stjärnfamilj vilket perfekt ord

Mina bonusar är inte och kommer aldrig att bli mina barn MEN de är två personer som jag tycker otroligt mycke om och är jätte glad över att få ha i mitt liv.

Visst allting är inte positivt och kul jämt men så är det i alla relationer mellan människor.

Tror att många hänger upp sig på vilka roller man ska ha eller borde ha isf att bara se till personen och realtionen till den.

Många kramar till alla bio och bonusar stora som små

fast du, i adoptionsforumet är ju familjerna en kärnfamilj.

Förövrigt tycker jag det är en bra idé.

mja, nä, för det finns en biologisk mamma och pappa någonstans... så nä jag tycker inte att det 'bara' är en kärnfamilj.

Fast familjer där barnen är adopterade räknas faktiskt som kärnfamilj.

Sedan kan man tycka vad man vill om det

jaja, ja om det finns en överdommare som kan sitta och tala om vad som är vad så kanske mamma pappa adoptivbarn hör dit. och pappa pappa adoptivbarn också på sitt sätt. men det är ju bara bra, då kan de vara både kärn- och stjärnfamiljer samtidigt .

men - de adopterade vuxna jag känner (7 stk) har alla utom en haft en stor längtan efter att uppsöka sina biologiska föräldrar, och det att vara 'hämtad' någon annanstans ifrån har fyllt en hel del i deras identitet. det har också fyllt en hel del i föräldrarnas identitet att inte kunna få barn, och att önska sig ett barn så mycket att de rest långt för att hämta ett, förklarat för släkten osv osv.

poängen med 'stjärnfamiljen' är att det är det 'inre' kärleken, respekten osv som avgör om man är en familj, inte gamla dogmer om vad som 'räknas' som familj