Känner mig olycklig, rädd, ensam fast jag har det bra...(långt)

Jag vet inte vart jag ska börja eller hur jag ska formulera mig men jag mår fan inte bra...

Detta började sedan jag träffade min pojkvän sedan ca 1 år tillbaka. Vi är väldigt kära, älskar varandra, har det underbart när vi är tillsammans och allt det där positiva. Det negativa sedan jag träffade honom är att jag i princip plågar mig själv med olika tankar. Jag har för det första fått mycket sämre självkänsla sedan jag träffade honom. Jag känner mig ful, tjock, otillräcklig osv. trots att han inte är snål med komplimanger och visar ofta hur mycket han älskar mig.
Detta är mitt första riktiga förhållande och jag tycker fortfarande att det är för bra för att vara sant, något måste vara fel, det kommer inte hålla, jag fattar inte att han kan känna så som han gör för mig....

Killen har ett barn sedan tidigare och därmed en mamma till barnet, jag har inget emot henne och hon verkar vara en bra mamma och bra person men jag tänker på henne så ofta, jämför mig, jämför vad dom gjorde tillsammans, frågar honom saker om deras relation fast jag inte vill veta. Jag hittade en bild på dem för en tid sedan hemma hos honom från en utlandsresa, jag blev förstås ledsen (han vet också att jag är lite överkänslig på den fornten) och han kände sig så dum som hade glömt bort att den bilden fanns där och inte tagit bort den.
Jag kan inte släppa bilden, ser dom framför mig, hur dom stod och kramades och va lyckliga. Jag vet att hon inte betyder något för honom längre, att hon bara är barnets mamma och att dom inte ens var lyckliga tillsammans men trots det så plågar jag mig själv med att tänka på vad dom hade och att dom har ett barn tillsammans.
Jag jämför mig ständigt, dom flyttade i hop ganska tidigt, han vill inte flytta i hop ännu med mig (antagligen pga. att han har barn och vill ta det försiktigt). Tänker då att hon var mer speciell, betydde mer, att han var mer kär i henne, att jag bara är någon substitut för att han inte har henne.

Jag mår även dåligt när vi inte ses, som t.ex. i dag så skulle vi ses men han fick förhinder, det var av helt normala skäl han inte kunde ses och en "normal" person hade kanske tyckt att det var tråkigt men inte blivit ledsen/sur. Jag däremot får en klump i magen, får ångest, tänker på att behöva vara själv i kväll och vill bara att dagen ska ta slut. Fick veta detta på jobbet och kunde inte koncentrera mig på jobbet, satt och kände mig illamående.

När jag är själv känns allt skit, jag saknar honom så jag mår illa, tänker på exet, tänker på att jag är osjälvständig och inte har ett liv utan honom (fast jag har många vänner som jag umgås med ganska ofta).
Det är ungefär som att jag är besatt av honom och allt omkring.
Jag känner mig ensam fast jag inte är det och orkar inte gå runt och vara sur/ledsen mot honom hela tiden, han frågar mig om jag är olycklig men jag svarar att jag är lycklig med honom för jag är ju det med honom som person och jag älskar honom men vad är probemet? har jag blivit deprimerad sedan jag träffade honom, klump i magen hela tiden...jag orkar inte me det här längre.... nån som fattar?