Någon med endo som lyckats bli gravid? Behöver HOPP!

ingen

Hej
Såg ditt inlägg. FÖRLORA INTE HOPPET!
Vi började försöka skaffa barn 2005 i januari. Idag är jag gravid i 32:e veckan så visst kan saker lösa sig MEN...Det viktigaste är att tänka på att ni har varandra och er kärlek och inte låta detta "barnaförsökandet" ta över ert liv. Det finns så mycket annat än att stirra sig blind på barn.

Jag är jätteglad för att jag är gravid även om min kropp var ganska slut efter dessa fem års kaos. Det har varit ganska jobbigt tycker jag under graviditeten.

Jag gick igenom hormonbehandlingen förra året för att helt enkelt ta bort sjukdomen som jag hade som satt ganska mycket överallt i min livmoder. Efter sista försöket vips var jag gravid under en ägglossning. FAST jag har alltid trott att det skulle funka naturligt om vi bara fick lugn och ro och det har det inte varit dessa år.

Idag skall jag få en knort vilket jag är väldigt glad för men jag fick också ett familjehemsbarn placerat hos oss förra året, hon fyllde 14 nyligen och det känns som om hon är vår tös på något sätt ändå även om hon har sin mamma. Så jag har redan ett barn även om många människor säger att det inte räknas (tro mig vissa säger så...)

För mig har det inte varit BIOLOGISKA barn som är viktigt eller att någon skall kalla mig för MAMMA. Jo i början då vi startade var det det men så är det inte längre.
Längtan har varit att bli en familj, dela små saker ihop som att åka ut och fika i skogen, att få ta hand om någon annan och få känna att man får vara deras tröst och stöd när saker är jobbigt, och det har jag fått med "vår" tös och även min man.

Många frågar mig om jag vill ha syskon nu direkt bara för att det funkade men nej jag har två barn som jag skall värna om och kanske någon gång blir det ett nytt familjehemsbarn. Vi får se. Jag är otroligt tacksam över att bli välsignad med ett barn.

Stirra dig inte blind utan försök lev och ha roligt också. Glöm inte borta att "älska" utan att tänka på att blev det ett barn nu...sitt inte med termometern och ta "tempen" utan se framåt.

Önskar dig all lycka!

sol33, tack för ditt inlägg!

Jag undrar bara om du operarerades något mot din endo innan din hormonbehandling? Kram

Hej
Jag opererades 2006 i januari efter många påtryckningar på min läkare (började med det 2005)
Tog bort cysta och de hittade endo fast läkaren som opererade mig gjorde rapporten så dålig så min nästa läkare förstod inte hur mycekt jag hade (ringde en annan läkare en vecka efter operationen för jag var jätte missnöjd med operationsläkaren)
Började med synarela spray fast la av efter tre månader , mådde skit...
Efter mitt missfall 2008 januari i vecka 8 så blev jag jättedålig, fick skrapas en gång till fast var fortfarande dålig och inlagd, hade två cystor och mycket endo överallt. Opererade både med laparoskopi och hysteroskopi, dvs genom "där nere" med kamera och titthåll. Tog bort alla cystor.
En vecka efter fick jag jättestora vattenblåsor och blev kass igen så då blev det operation nr 4 på lika många veckor och sen gick jag på enanton sprut behandlingen i 7 månader.
Har inte haft ont sen dess förutom i graviditeten från och till. De spricker väl de gamla härdarna kan jag tänka mig.

Hej, är också mycket intresserad av de som faktiskt lyckas och hur de blev behandlade innan +. Så Pluttens mamma och sol 33 hur behandlades ni (mediciner ) innan ni fick +?

Jag har testat och det visar på att jag är gravid! Kan knappt tro det. Känner ingenting än.

Gravid på första IVF ET. Kan inte fatta.

Här är en som har endo men lyckades bli gravid genom IVF på första ET försöket. Fick dock göra en titthållsoperation innan vi började med IVF.
Men det finns hopp...är i vecka 7+3 nu & hoppas på det bästa!
Ett stort lycka till till er & en bamse kram!

Jag är verkligen ledsen Pluttens mamma. Trodde att det skulle gå vägen och att du skulle få behålla din plutt.

Tänkte att jag kanske kan bidra med en solskenshistoria. Min kompis har svår endo och diabetes, är 36år och hade helt lagt barnaskapade i träda då hon visste att det var omöjligt för hennes del. Hon och hennes man skyddade sig aldrig eftersom de aldrig tidigare gjort det pga hennes sjukdomar. Hon ansåg att det inte var någon idé att genomgå behandling utan bestämde sig för att leva med sorgen att leva utan egna barn. Men en vacker dag slutar hennes mens att komma, hon väntar en månad till men nada, köpte sticka bara för att bespara sig frågan då hon skulle till gyn. Hon genomgick hela graviditeten med stora cystor som delare rum med den lille. Allt slutade lyckligt, hon gick på fler kontroller under graviditeten men allt flöt på som det skulle. Så under sker :)

Kramar och lyckatill!

Så sorgligt! Jag känner med er! Jag har inga bra ord att säga...

Det jag kan berätta är att vi efter endast ett års försök gick på IVF då jag under detta år genom en akut titthålsoperation fick veta att jag har endometrios. Under denna tid fick jag testa att äta Pergotime, vilket väl jag förstått efteråt inte ska vara så bra för någon med endometrios. Jag fick dock sådana biverkningar att jag i samråd med gyn slutade med dem. Jag har inte någon ägglossningsstörning.

Jag fick inte någon särskild behandling inför IVF utan vanlig nedreglering och stimulering.

Vi fick ut 8 ägg varav 7 befruktades. Det här var våren 2006 och jag tror det endast var IVF Falun som då långtidsodlade rutinmässigt då man hade tillräckligt med ägg. Efter 5 dagar fanns i alla fall två blastocyster kvar. Båda två med lika god chans att bilda en graviditet, som IVF-läkaren uttryckte sig. Vi fick ett ägg och ett ägg frystes ner.

Det första ägget ligger nu i sin säng och sover, en tjej på dryga två år. Det andra ägget ligger i min mage och ska väl förhoppningsvis komma ut om ungefär 1 månad.

Så, jag hoppas detta var en bra historia att läsa för dem som behöver stimulans.

Ett stort lycka till inför framtiden.

tack för era svar..

Här är ännu en framgångssaga för er som behöver hopp.
Jag har endometrios och pco och jag fick diagnos efter många års problem med oregelbunden mens och enorma smärtor i magen. Kan idag tycka att jag sökte hjälp i många år, men inte togs på allvar eftersom jag var ganska ung.

Vi gifte oss -05 och bestämde då att vi skulle försöka få barn. Jag slutade med ppiller i dec samma år och blev naturligt gravid i januari 06. Det blev tyvärr ingen bebis utan skutade i mf i v 11. Sensommaren -06 pratade jag med min läkare som då körde igång oss på pergotime för att stimulera ägglossningen. Vi höll på i nästan ett år med två ägglossningar som resultat, så inge vidare lyckat.

Men i aug 07 så fick vi komma till reproduktionscentrum i Uppsala och påbörja IVF. Eftersom jag har pco så är det inte helt lätt med nedreglering och stimulering men det gick till slut och i dec 07 fick jag ett ägg tillbaka och två till frysen. Allt gick vägen på vårt första IVF försök och Ludvig föddes i augusti -08.

Jag önskar lycka till till er och alla andra som kämpar och hoppas hoppas att det går vägen för er.