Leva mitt liv "trots" tonåringar??

lev som vanligt, självklart.

Jag är mer hemma när jag har båda mina tonåringar men för den skulle är jag inte hemma jämt. Jag försöker prata med dem mer, fika ihop och fråga ut dem om "livet" så de känner att jag bryr mig. Om jag hade en pojkvän skulle jag nog umgås med honom men ej sova över dessa veckor.

Kan inte pojkvännen sova hos dig då?

skulle nog vara hemma mera de veckorna, men kanske inte varje dag...sova borta beror på hur mycket jag kunde lita på att tonåringarna klarade att vara själva. Men förmodligen skulle jag prioritera att sova hemma och låta pojkvännen sova hos er.
Även om tonåringar drar sig i från en, så tycker jag det är viktigt att ändå finnas där...äta tillsammans, ta hem fika, fråga om de vill se en film, gå ut och äta en kväll eller fika...
Att leva som du gör de andre veckorna skulle inte kännas rätt för mig.

Vad jag märker på mina tonåringar är att även om de inte "hänger på mig" så tycker de om att jag är hemma. Jag tar en promenad varje kväll och frågar varje gång om de vill följa. De vill nästan aldrig följa, men jag tror att de uppskattar att jag frågar. När jag diskar, läser eller vad jag nu gör så kommer de då och då fram och pratar lite. Jag hade inte sovit borta de veckorna (undantag om man måste, som kurs med jobbet). Jag har mina alla vardagar och en del helger, övriga helger är de hos sin pappa.

Att träffa vänner är väl helt OK fast dina ungdommar är hemma, men jag skulle nog inte sova borta de veckorna.

Tiden går så fort och den här fasen är också så viktig. Ungdommar är inte alltid sociala i den här åldern, men det hänger mycket på den vuxna att ändå skapa sociala stunder och en "vuxenrelation" med ungdommarna. Att laga mat tillsammans och äta ihop tycker jag är en jätteviktig stund på dagen. Där har man så bra tillfällen att prata om saker som hänt och vad man har på gång. Även om man själv har en vän hemma fungerar tonåringarna väldigt bra i konversationerna runt middagen.

Jag tror det är viktigt att finnas till hands och vara en del av deras liv de veckor de är hos dig, men självklart kan du träffa vänner ändå!

Tonåringar är inte så sociala, det är normalt. Jag tycker att man ska vara hemma då de plötsligt vill ha ens hjälp. Det är en trygghet att veta att man finns där bara, de skulle känna besvikelse om du började leva som om de inte fanns där. Du har ju andra hälften av tiden som du gör som du vill.