När vågade ni tro på det?
Nyfiken fråga: när vågade ni tro på att ni skulle ha barn?
***
Märker själv att gränsen skjuts. Först sade jag att om VUL-et i åttonde veckan visar att allt är bra, DÅ ska jag låta mig glädjas och vara lycklig över plusset. Och det visade ett litet tickande hjärta, allt var precis som det skulle, det var helt underbart och jag var så glad i några dagar. Sedan ville jag mest gråta igen för jag var så rädd och det kändes omöjligt att vara glad när jag inte vet om det lever.
Jag satte nästa gräns, de där tolv magiska veckorna, om vi klarar dem DÅ ska jag glädjas och vara lycklig. Nu är vi en dag ifrån det och jag vill fortfarande mest gråta, för hur kan jag vara glad om jag inte vet att bebisen lever. Jag VET att oddsen är rätt bra nu, men jag kan inte KÄNNA det.
Så nästa gräns är satt till att när/om jag får en bekräftelse på att allt är bra, DÅ ska jag glädjas och vara lycklig. Hoppas att jag kommer att kunna göra det. Vi fick två missfall under 2008, och det har verkligen skadat vår tilltro och fått graviditeten att framstå som förtvivlat skör.