Klarar inte att vara bonusmamma!

Nej det gjorde jag inte och inte nu heller. Men jag anser fortfarande att hon inte behövt behandla mig och min syster på det viset även om hon inte älskade oss. Hon förstörde ju en stor del av vår barndom på det sättet.

Ledsen att din barndom var hemsk. Men problemet var inte att din styvmor inte älskade er. Problemet var nog att hon hade problem med sig själv och behandlade er respektlöst och kränkande.

Ja pappans ansvar är ju att hans barn ska må bra och vara lyckliga. Det är dom han ska prioritera . Dom är barn så det är klart att dom gnäller och är jobbiga. Men vafan? Värre saker har hänt. Älskar du din kille får du acceptera det här eller gå vidare. Så svårt var det! Varsågod.

Vill pappan ha en relation får han banne mej ansvara för att hon inte ska behöva ha ångest av barnen, antingen han hjälper henne förstå hur han och hans barn funkar eller hjälper henne hitta ett sätt att leva med honom och hans barn eller vad hon nu kan behöva. Det är fan inte bara hon som måste anstränga sig.

Mitt råd är: lämna nu! Det kommer inte att bli bättre. Du säger att du inte känner dig som en del av familjen. Har du samma otur som jag kommer även gemensamma barn vara andra klassens familjemedlemmar.

Ingen kan någonsin komma upp i samma klass som de "stackars" skilsmässobarrnen. De måste till varje pris kompenseras varje vaken minut.

Jag stannade av ren envishet och förtvivlat hopp om att det skulle bli bättre. Det blev det aldrig.

Nu sitter jag här med en utflugen styvdotter som jag knappt tål att se, två biologiska söner som är bittra över hur deras far gjort skillnad på sina barn och en man som jag har tappat alla känslor för.

Varför inte följa ditt eget råd och lämna nu?! Du har två barn som garanterat mår bättre av att inte ha en bitter mamma och en frånvarande pappa i sitt eget hem!

Du har helt rätt och förberedelserna är i full gång. Jag tänker ge mig själv och mina underbara barn ett härligt liv. Min förhoppning (förmodligen förgäves) är att våra barn kommer att behandlas bättre av sin pappa och hans släkt nu när de också blir "stackars" skilsmässobarn.

Bra av dig. Låter som det inte är en dag för tidigt?! Ska ni ha varannan vecka?

Ja, det är verkligen på tiden att jag ger min envisa kamp att hålla ihop familjen. Egentligen har vi aldrig varit en hel familj, vi har bestått av två delar, min man och hans dotter och jag och våra gemensamma.

När det gäller barnens boende kommer vi att bo kvar i det samhälle där de vuxit upp och där även pappan bor. Barnen är ganska stora och har själva bestämt att de vill bo hos mig.

Jag hoppas att de ska kunna träffa sin pappa ibland i alla fall. Om inte så är vi som sagt en egen liten familj och de är vana vid att bara ha en förälder att vända sig till.

Hur har det gått?

Hej jag undrar som föregående pratare...
Hur har det gått för dig?

För min del tog det en väldigt lång stund innan jag fick träffa min killes barn. Min kille och hans ex bodde i samma hus, efter att de gjort slut 1,5 år tidigare, så vi träffades inte så ofta för han hade såna samvetskval gentemot hans ex och barnen.
Även om han inte hade känslor kvar för henne så var det ändå mamman till hans barn och han tyckte hon skulle bli behandlad med respekt. Vilket jag förstår, men som han sa, det är svårt när man är så kär.

Han har varannan vecka nu, fast de har ett annorlunda upplägg pga att barnen är små: 3 och 5 år. Men i princip varannan vecka.

Jag har själv inga barn och vill inte ha det heller.
Jag bor numer i hans hus även om jag inte adressändrat, hans barn vet att jag bor hemma hos mina föräldrar, men jag är ju som sagt i huset hela tiden.
Men nu börjar 5-åringen ställa frågor som: Bor du här? varför är hennes tandborste här? osv ;)
Han fattar... Och han är helt med på det att jag ska bo i deras hus, vilket är skönt.
Men till mitt problem:
Jag och pojkvännen hade ett väldigt seriöst snack igår.
Han ser och märker precis när jag inte mår bra eller när det är något liksom.
Igår blev han ledsen, över något annat från början, men vi segla in på ett annat spår.. Han älskar mig så otroligt och jag likaså med honom, och han är så rädd att jag ska lämna honom pga barnen.
Han är inte dum, han märker och ser ju hur jag är. Och hans farhågor är väl besannade.
Jag håller på att ev få en diagnos: ADHD. Och det yttrar sig hos mig på så sätt att jag tappar intresset väldigt fort. Jag kan vara 300% uppmärksam den ena minuten och uppe i barnen och leker och grejar medans den andra minuten så har mitt intresse svalnat.
Jag tycker det är väldigt jobbigt när den lilla, som inte tyr sig så mycket till mig (men tydligen så tyr hon sig vääääldigt mycket till mig för att vara henne, det är en historia i sig pga biomamman, den lilla har ett visst sätt pga mamman som uppfostrat henne, pappan fick till exempel inte hålla barnet under hennes 1´a levnadsår= satt sina spår)
hur som helst är hon väldigt pappig och så fort han går upp till övervåningen så skriker hon och gråter och ska med, när han alltså högst är borta 10 sek. Separationsångest-ja.
Jag försöker verkligen, jag anstränger mig för att vi ska ha det så bra som möjligt, men efter en stund så tycker jag det faller.
Och då även mitt intresse..... Jag vill ha glada barn som inte bråkar och skriker (i den bästa av världar) verkligen svårt detta...
För min del har det blivit en stor krock.
Och som killen säger, det är bara du som kan ta beslutet om dig och mig.
Där är jag nu.
Om det är såhär nu, som killen sa, hur ska det då bli sen...
Blir det bättre?
Ni förstår ju att detta ligger hos mig..... Dumma dumma mig. Oj har så mycket mer att säga egentligen....

Om jag vore du ts skulle jag faktiskt göreslå om han och du inte kunde få egentid någon helg ibland, där ni kan göra vuxensaker och bara umgås.. Man behöver faktiskt det för förhållandets skull. Det behöver inte röra sig om varannan helg men kanske en helg i månaden? Sen tycker jag att du ska ta och göra egna saker på helgerna, eller om pappan och barnen gör det så du får lite "barnfri tid" på helgerna

Jag är själv är biomamma och tycker du ska föreslå att du vill göra något nån helg bara du och mannen..