vill donera ägg men inte bli uppsökt sen

Hahhahahahhahaaaahahahahahahha!! Inte konstigt att du har sadan skev livssyn nar du ang nagot sa enkelt som detta valjer att se grat o maktloshet nar nagon skrattar o e glad!

Väljer o väljer, jag citerar bara vad som står i din pres. När ens situation blir på det sättet då blir man bitter, arg och snarstucken tillslut. Och det är det som lyser igenom men skratta du.

Ta fram lekspadarna och hinkarna och bege er till sandlådan! Vad ÄR detta för tråd?

TS.det enda alternativet för dig att donera ägg helt anonymt är utomlands.
Du har inga skyldigheter till barnet alls!
Du behöver inte ens träffa det.
det får bara reda på ditt namn vid 18 års ålder.

Men då är det ju inte anonymt Eller menar du sverige?

Sa du tycker det e fel att vara glad o att man har latt till skratt aven om man gar igenom svarigheter i livet, vilket hor till. Livet ar inte latt o kommer aldrig att bli men for det sa graver inte jag ner mig o blir bitter o elak samt klandrar andra manniskor for deras beslut osv, en del kanske agerar pa det viset, men det e inte riktigt min stil.

Du har ju hela tiden endast varit ute efter o provosera manga har i traden, o nar du marker att det inte funkar sa tror du att du ska komma undan med att skriva till mig om vad du last i min pres. Du ar mer an valkommen att lasa i min pres precis hur manga ggr du vill, o jag hoppas den kan hjalpa dig till att ocksa finna gladjen som finns i livet trots att dar finns mycket jobbigt.

For mig o min man e det faktiskt precis tvart om, vi fick panik i borjan for nu over 2 ar sedan vara svarigheter borjade. Nu, ar vi sa enormt tacksamma for vad livet har att ge vilket e enormt mycket! Bara man oppnar ogonen en aning sa marker man det ganska sa snabbt.

Sa det dar med att prata som du gor, e ett satt for dig att tackla din egen bitterhet o radsla genom att gang pa gang vilja o tro att du kan saga saker till mig om nat som star i min pres! Min pres e till for alla som vill lasa den, tycker det e underbart att sa mycket fina manniskor ar intresserade av att titta in till mig.

Att du vill stalla o styra o tala om vad alla andra ska kanna, ska tycka osv o att du marker att det inte lyckas eftersom det e vuxna manniskor du snackar med, da e det ju bra om du accepterar det o haller dig lugn anda o inte gar till attack hela tiden, du vinner mer pa att se saker o ting fran andra vinklar, tror du inte det..

Nu e jag sa jattefardig med dig gumman, o lamnar dig o traden, sa nu behover du inte skriva mer till mig efterom jag vare sig kommer att lasa eller ha kvar denna traden.
Onskar dig allt gott o hoppas du far ordning pa allt du behover fa ordning pa i ditt liv. Det finns ju en del o ta tag i. Hoppas du har manniskor runt om dig som bryr sig om dig o som du kan prata ut med sa du far utlopp for alla dina kannslor.

Nu ska jag bege mig ut pa en harlig skogspromenad mea alla mina hundar o min vackra man, o efter det ska jag ta med mina "Sister in law's" underbara, harliga ungar till den stora sandladan o poolen nara Mississippi River, sa visst blir det mycket lek med spann o spade alltid som Sleepingbeuty skrev.

Ha en skon sommar, det har vi!

Utomlands får barnet inte alls reda på donatorns namn i alla fall inte i Riga då är donatorn helt anonym.

Bette

Det är upp till om man ej vill bli uppsökt eller inte, det får man respektera, alla är olika.
Om man ej vill bli uppsökt då kan man göra i utomslands mot ersättning.
Om man vill bli uppsökt då gör man här i Sverige och Finland mot ersättning Nångon mer kan jag ej komma på.
Vissa barn mår bra, vissa barn mår inte bra.Det är omöjligt att säga . Det händer massor olika i livet.

Hej!
Jag har inte lästa alla svar på ditt inlägg.
Jag fick dock lust att svara på och berätta va jag själv känner inför din egen önskan om att inte bli uppsökt.
Fullt förståeligt! Inte alls konstigt! Du vill ju bara donera och hjälpa till. Jag jämför med att jag nu änteligen har donerat blod... inte 17 har jag behov av att veta vem jag donerar till och vem jag hjälper... för mig räcker det att vet ATT jag hjälper.
Jag skulle dock inte bli förskräckt om jag blev uppsökt.
Som "äggsökare" väljer jag att försöka få hjälp i Sverige. Jag tänker att mitt/vårt framtida barn troligen kan få en längtan att vilja söka upp sina biologiska rötter. Den möjligheten vill jag och min sambo inte försvåra.
Sen tycker vi att barnet får lov att respektera vilken reaktion som än uppstår vid ett ev uppsökande... Respekt för var och en är av stor betydelse ur allas perspektiv. Vi kan ju bara respektera en önskan, bemöta den med de behov och känlsor man själv har och ingen kan någonsin ta ansvar för vad och vilka känslor andra upplever. Ansvaret måste man själv ta och bära.
Va jag/vi menar är att vill en äggdonator bara donera ett ägg och inte sen "fördjupa" en kontakt är det HELT upp till äggdonatorn!
VARJE situtation är alltid UNIK!
INGEN kan dömma eller snarare ingen har rätt att fördömma om vad som är "rätt" eller "fel"... den som vet vad som rätt vet bara den enskilda individen och det är rätt för henne/honom.... alla andra får ta konskekvenserna och respektera samt acceptera det...
Jag gillar dock att vi i Sverige har en lagstiftning om att m ö j l i g h e t e n för barnet ska finnas ... att få känna till sin biologiska identitet... sen är det upp till individen att bestämma gränsen!!! Den måste respekteras - även om det kan innebära smärta. Smärta går över!

Tack för mig! Njut av sommaren! /K

Varför är äggdonatorns önskemål viktigare än barnets? Varför måste man respektera de vuxnas önskemål (donatorn, föräldrarnas) medan man kan strunta fullständigt i barnets önskemål? Jag kan bara inte begripa det. Du skriver att respekt är väldigt viktigt. Men respekt för barnet då? Är inte det viktigt?

Jag anser att om det känns så fel för äggdonatorn att bli uppsökt är hon inte lämplig som donator. Att donera ägg handlar inte bara om att tillfredställa de vuxnas önskan om att få ett barn, utan man är faktiskt med och skapar ett barn. Man måste ha förmågan att sätta barnets och inte sina egna önskemål i första rummet, annars ska man inte donera anser jag. Barnet har rätt att få veta sitt ursprung, men barnet måste förstås också respektera donatorns önskemål om hur mycket kontakt hon vill ha. Vi kan aldrig kräva en relation med någon, oavsett om vi är släkt eller inte. Men när man har frågat donatorbarn vad de vill så är det absolut vanligaste att de vill träffa donatorn för att de är nyfikna på vem det är, inte för att de vill ha nån relation.

Man kan ju inte jämföra att donera ägg med att donera blod! Det blod jag donerar hjälper en människa att bli frisk, kanske till och med räddar livet på honom/henne. Men det påverkar ju på intet sätt vem den människan är! Det enda mottagaren får av mig är hjälp med att transportera syre till kroppens vävnader. Att donera ägg är ju en _helt_ annan sak. Då står man ju för 50% av personens genuppsättning, vilket har stora konsekvenser för vem personen är, både utseendemässigt och till sättet.

Äggdonatorns önskemål är alltid viktigast! Det är donatorn som ställer upp och gör paret en tjänst (för att skaffa barn är faktiskt en egoistisk handling). Om donatorn inte önskar ha kontakt får barnet acceptera det. Jag har donerat 3 gånger och jag skulle bli ganska glad om barnen kontaktar mig men har ställt in mig på att jag inte ska bli besviken om de inte gör det. Det är olika vad man har för uppfattning om saken och det kan ju även ändras med tiden, om man är donator dröjer det ju 18 år innan ett ev. barn kan kontakta en.

Baptista jag tycker inte det är onormala tankar du har utan be att få prata kuratorn som finns för äggdonatorerna, det kan nog hjälpa dig att fundera igenom det och att bara få prata med någon som är bra på att lyssna och sedan kan du bestämma dig.

Bry dig inte om det snöstjärna skriver, hon är uppenbarligen inte äggdonator... Du får gärna kolla in i tråden för oss äggdonatorer om du vill prata mer med oss som har/ska donera ägg :)

Så tycker du, så tycker inte jag. Jag tycker att barnets önskemäl är viktigast, inte donatorns och inte föräldrarnas.

I Sverige är det ju inte möjligt att donera utan att barnet får veta vem man är om det så önskar. Sen kan man naturligtvis vägra att träffa barnet (som ju dock rent teoretiskt ändå kan ställa sig utanför dörren och ringa på eftersom det har rätt att få reda på identiteten och därmed spåra upp en), men om man har för avsikt att göra så tycker jag faktiskt inte man ska donera. Jag anser att man måste försöka sätta sig in i barnets situation och det kan naturligtvis bli en ganska jobbig upplevelse för barnet att bli avvisat, typ få en dörr slängd i ansiktet eller få höra att jag vill inte prata med dig och jag har inte för avsikt att svara på dina frågor, adjö, när det barnet ville var att få prata en stund med den som ändå bidragit med 50% av ens genetiska ursprung. Vad jag förstår på Baptista har hon dock för avsikt att inte bete sig så om barnet söker upp, och det är förstås bra. Krav på någon relation kan ju barnet dock inte ha. Där måste barnet respektera donatorns vilja. Jag anser att föräldrarna har ansvar för att ge barnet en realistisk bild av vad kontakt med donatorn innebär.

Fast HannaS86, jag vet inte om dina och mina åsikter egentligen skiljer sig så mycket. Jag tycker också att det bästa Baptista kan göra är att prata med exempelvis kuratorn om sina tankar och fundera vidare. Förhoppningsvis kommer hon fram till att det inte är så "farligt" att eventuellt bli uppsökt om 18 år och att det är en lika naturlig del i donationen som att genomgå den medicinska behandlingen eller lämna HIV-test. Kommer hon dock fram till att hon absolut inte vill bli uppsökt tycker jag ändå inte hon ska donera. Det måste ju vara jättejobbigt att gå omkring och oroa sig för att bli uppsökt, och det kan ju inte heller kännas så kul att avvisa det där barnet som söker upp en för ingen vill väl göra någon ledsen. Det verkar ju rätt konstigt att tänka "Jag gjorde föräldrarna glada och jag får känna mig duktig, det var det viktiga. De fick ett barn, jag struntar i om barnet blir ledset och känner sig sviket för att jag vägrar att träffa det. "

Barnets vilja är definitivt det viktigaste. Barnet är ju det som på alla sätt står i centrum. Javisst att få barn är en egoistisk handling, men det är egoistiskt att neka barnet att söka upp donatorn. Då ska man inte donera tycker jag.

Jag är tacksam mot den som donerat ägg till oss. Vill gärna tro att hon som gjorde det gjorde det för att hjälpa och göra oss otroligt lyckliga inte göra oss en tjänst På nåt sätt låter "att göra någon en tjänst" så fult tycker jag personligen.

Jag håller med dig.

Jag förstår precis hur du menar och håller med om det du skriver men samtidigt tycker jag ändå det är mer värt med en donator som inte vill ha kontakt med barnet än att det inte blir något barn alls.. om du förstår hur jag menar.. Barnet får ju ändå två föräldrar som älskar det väldigt mycket. Men jag håller verkligen med om att det inte skulle vara världens undergång att ett donationsbarn kontaktar en, så länge man berättar det för sina egna ev. barn som en naturlig del av deras uppväxt att man donerat ägg så tror jag inte det skulle vara så stort problem.

Mycket kan ju förändras under de 18 år det tar innan barnet ev. kontaktar en och motsatt vad du känner nu ts så kanske du blir glad vid en kontakt. Men som både jag o snöstjärna skriver är det nog bra om du pratar med en kurator först så du kan diskutera igenom det ordentligt med någon som kan ge dig lite nya synvinklar :)