Vanligt med obefruktade ägg?

Hej!

För oss var det samma sak: 16 ägg vid utplock och i stort sett ALLA omogna. Klart man blir förkrossad. Enligt min läkare är det ganska ovanligt just denna kombination många ägg men alla av dålig kvalitet. Vi fick tillbaka ett tre-celligt och ett två-celligt men minus.

Tyvärr har jag ingen solskenshistoria att dela med mig av men jag hoppas verkligen att vi lyckas snart.

Råkat ut för det 3 ggr. 5 IVF:er har resulterat i bara 2 ET. Extremt ovanligt enligt mina läkare och de stod som frågetecken nu senast. Dock sa ena läkaren att de haft en kvinna där som i likhet med mig inte gick till ET 3 ggr och hon fick barn till slut. Ibland krävs lite ändring av metod och mediciner för att det ska gå.

Det beror nog på anledningen till att de inte blev befruktade. Omogna ägg, äggkvaliteten allmänt, om spermierna inte tar sig in (om man gör ivf), om ägg och spermie inte smälter samman (om man gör icsi)...
Säger inte läkaren något om anledningen och era odds? Fråga annars, om ni inte har gjort det!

Vi fick 17 ägg första gången, vet ej om alla var mogna men flera var det åtminstone. Ivf, inget befruktat. Spermierna hängde i skalet men tog sig inte in i äggen. Läkaren sa att det var ovanligt att det blir så när man får många mogna ägg och spermaprovet är utan anmärkning.
Andra gången 9 ägg, 8 mogna. Icsi, 3 befruktade men de delade sig till "toppkvalitet" så vi fick 1 tillbaka och 2 till frysen. Varför bara 3 blev befruktade trots icsi kunde han inte svara på, "det bara blir så ibland, nästa gång hade det kanske blivit annorlunda" sa han.

Resultatet av det enda ET vi gjort är i alla fall den lilla 6 månaderskillen som just nu sitter och sprattlar i mitt knä och tycker att vi ska göra något roligare än att sitta vid datorn Jag skulle just fylla 31 då så jag var lite yngre än du men ändå inte purung. Visst är åldern en faktor, men den är ingen siffra utan individuellt hur mycket det påverkar och då syns det väl mest på äggkvaliteten och/eller slemhinnan.

Om du ska ge upp eller kämpa vidare kan bara du själv svara på... Så länge det finns både friska ägg och spermier så finns det en chans. En del ger aldrig upp kampen för ett biologiskt barn medan det för andra känns mer rätt att gå vidare till adoption eller ta beslutet att leva utan barn.
Lycka till, vilken väg du än kommer ta!

Ja, frågan är vad orsaken till att äggen inte blir befruktade. Min mans spermier är undersökta och godkända. Det man hittat på mig är ett FSH-värde som är "på gränsen" till högt=9,6. Men där har jag hört att gränsen är lite luddig. FSH-värdet ökar ju ju närmre man närmar sig klimakteriet, har jag förstått det hela rätt?

Vi har provat både ICSI och vanligt IVF. korta och långa metoden.
Vi ska på återbesök på kliniken och då får vi antagligen mer klarhet i vad som egentligen har hänt och vad som nästa steg blir, men frågan är om man orkar gå igenom ett misslyckat försök till.

Adoptera gör vi gärna, men när satsar man på det och släpper det här med biologiska barn?
Tankarna snurrar och det är mycket att bearbeta. Tack för era svar.
ni får gärna fortsätta rapportera om hur det är/var för er...

Ååååh, det där är ju jätteindividuellt förstås men vi hade ett par i vår omgivning som försökt med uppemot 9 ivf och de var helt "besatta" av att få biologiska barn. De slutade umgås med kompisar som fått barn och de isolerade sig, sjukskrev sig etc. Vi bestämde oss helt enkelt för att vi INTE ville bli som dem. Nu menar jag inte att jag är oförstående inför deras sorg och försök men för oss var det viktigt att vi sas inte tappade bort oss själva för mycket i hela den där reproduktionskarusellen. Lättare sagt än gjort givetvis.

Att ställa oss i adoptionskön var ett beslut som mognade fram. Likaså vårt beslut att försöka med ÄD. Det råd jag kan ge till er är att ni kan ställa er i adoptionskö redan nu, kötiderna är långa, det finns ju ingenting som säger att ni inte kan fortsätta försöka med ivf i alla fall.

Våra bekanta väntar sitt första barn just nu efter sitt 10 ivf- försök....

Vallmo75:
Hur går det för er? Har ni adopterat redan? Hur hanterar/handerade ni väntan?

Efter två och ett halvt år i adoptionskön med utsikterna att behöva vänta minst ett år till har vi nu beslutat oss för att pröva äggdonation utomlands.

När vi väl blir föräldrar finns det iaf ingen som kan säga att barnet inte var efterlängtat!!! Jösses vad vi fått jobba. Men vi har inte haft något val- vi vill ha barn, så enkelt är det.

Vid vårt första ivf så blev inget ägg befruktat alls. Trodde att allt var kört då!

Vid ivf nr 2 så använde man icsi och vi bytte från långa till korta metoden samt bytte från puregon till menopur.
Vi fick vid det ivf:et ut ett endaste ägg på nio äggblåsor. Åtta var tomma...
Trodde ju då att allt var kört igen och blev förbannad på sköterskan som sa att ett ägg kan räcka.

Men det hon sa stämde... Det endaste lilla ägg de fick ut befruktades med icsi och delade sig jättefint.
Nästam 3 veckor efter ET så plusade jag Idag är vårt lilla ägg en underbar pojke som blir 13 månader nu i veckan.

Men efter att han föddes för ett år sen har vi gjort 3 till ivf som misslyckats
Imorgon gör jag äggplock igen, vårt 6:e ivt totalt och jag vägrar ge upp om ett till barn.

Den här gången bytte vi från menopur till gonal-f för att se om det gör nån skillnad.