Jag är hetero och har en nyfiken fråga.
En del av mina kvinnliga heterovänner hävdar att de tänder på tjejer i bland men aldrig skulle kunna vara tillsammans med en kvinna. Är de bisexuella, lesbiska eller bara nyfikna?
Kan ni som är lesbiska tända på män men aldrig kunna vara tillsammans med en man?
Jag tror ärligt talat inte att det är så svartvitt som många tror.
I mina tonår var jag hetero men sedan har jag liksom gått över till tjejer. Ett tag var jag bi, men med tiden märkte jag att jag trivs bättre i ett lesbiskt förhållande än med en man, mycket på grund av de mönster man så lätt hamnar i som man-kvinna.
Jag tror att de som säger att de kan tända på en kvinna men aldrig skulle kunna vara ihop med en stoppas av konventionen och sina föreställningar om vem de är och vad som passar. Inte av att de inte skulle kunna bli kär i en kvinna.
Jag undrar jag med! Har två lesbiska vänner, som för inte så länge sedan hade 3 kant med en man??? En av dem har haft killar förr, men gick sedan helt över till killar, och båda har sagt att de äcklas av mannens kön (?) :P
Jag har levt och haft sex med män större delen av mitt liv. Varit attraherad och förälskad i män. När jag blev det i en kvinna första gången var det precis som i alla böcker och dikter!! Fantastiskt, svindlande allt, allt, allt som man "skulle " känna.
Jag har legat med...två män efter det och då kändes det fel. Inte äckligt eller nått, bara att jag var på fel plats helt enkelt.
Lever nu sen 4år med min flickvän och har med henne upplevt förälkelsens och kärlekens alla stadier som jag nu när jag ser tillbaka inte har gjort med en man. Även om jag då tillsammans med mannen trodde att det jag kände var "rätt"
Jag har hört många flator som säger att dom är bi angående sexet men inte med känslor men lika många som inte tycker så...
Jag vet inte vad jag är. Jag har varit med två tjejer, varav den senaste helt enkelt inte går att få ut ur mitt system. Hon sitter där, dag som natt, timme efter timme och har etsat sig fast. Tidigare har haft jag förhållanden med män och ett av dem resulterade i mina underbara barn. Just nu dock singel och allt jag tänker på är denna person som fastnat i mitt hjärta....
Jag har i förhållanden med män aldrig riktigt kunna tända och har nog sett mig själv som en torr typ. När jag sedan träffade denna person som jag nu inte kan sluta tänka på var det något helt annat, var det verkligen jag som kände såhär... jag kände mig nästan dum och pinsam inför mig själv.
Det var ju inte meningen att det skulle bli riktigt såhär.... Och nu känner jag mig som en tonåring som är olyckligt kär och inte har någon att prata med som skulle förstå.
Till #4#
Det spelar väl inte så stor roll vad du är..Kärlek är vackert och så länge man har förmågan att älska och at bli älskad, så spelar läggningen ingen roll.
hoppas att du finner det du söker och att du finner ro...
Lycka till.
Kram Skutt