Vanligare med yngre föräldrar?

Jo det förstår jag men jag tkr det är dumt att döma nån innan man vet hur den personen är och så.

Det är väl ändå inte ungt? Jag tycker att under 18 år är ungt, så ja såg mej aldrig själv som ung mamma direkt:)
Fick barn när jag var 18 och 21. Sambon var 20 och 23.

Då är det väl kanske det att ni inte bott ihop än.
Bara den biten kan vara tuffare än man trott. Srädbanr på det. Även om man kännt varann i några år.

Om ni separerar...ska du fortsätta plugga när barnet är något/några år? Har du tänkt på hur det blir med boende då?

Hoppas ni hinner få egen bostad innan du föder.

Dock så vet dom flesta inte om hur vi bor så det kan tyvärr inte vara det dom klagar på det är min ålder dom klagar på inget mer, dom tar för givet att man super varje helg och sånt.. Ja jag ska fortsätta plugga när mitt barn går på dagis jag hade inte direkt tänkt att hoppa av. Jag ska gå klart skolan fast att det är jobbigt:)

Jag tror också att folk stirrar sig lite blinda på siffrorna.. det många inte tänker på är att många faktiskt "mognar med uppgiften". det kan vara väldigt svårt att se i förväg vad det egentligen innebär och vad man ger sig in i, men när man väl hamnar där så lär man sig och löser det mesta fin fint. Men det är klart att det är bäst om man kan fixa skola och så innan. jag fixade det i efterhand dock, men jag kan tänkaz mig att alla kanske inte har en sådan pli på sig själv så att de går tillbaka och gör det. fast efter att ha varit hemma med en liten ett år kan det vara ganska skönt att gå tillbaka till skolan :)

Genomsnittsåldern i hela landet för förstföderskor är 29 och någon decimal och har såvitt jag vet ökat hela tiden. Trots det är ju knappast 22 särskilt ungt. Det är ju skönt att ni inte har mött några negativa reaktioner. Lycka till!

Jo jag vet.. fast första tanken blir ju dock så ändå.. för mig iaf men jag sa ju att det var min åsikt så..

och som increa skrev så är det en storskillnad att vara tillsammans med någon och att bo med någon.. alla människor är jobbiga att bo med.. mer eller mindre Kan inte tänka mig att det finns nån som inte störs sig på sin sambo nångång.. haha

Men vi bor ju tsm, även om det inte står på papper så bor vi ju tsm. Jag har iaf alla mina saker här och vi är sällan ifrån varann och det kan vara jobbigt ibland men jag tkr det är mer jobbigt när vi inte är med varann faktiskt och han tkr samma :)

Jag var 15 när min son föddes. Ensamstående och bodde hemma.
Idag är jag 23 år, han fyller 8 om 2½ vecka.
Jag är socionom, vi bor i bostadsrätt, körkort o bil mm.
Fortfarande ensamstående med sonen på heltid.

Min erfarenhet är att folk stirrar på siffrorna till en början. När de sedan lär känna (iaf oss ) så är inte åldern längre intressant. Då är man som vilken annan förälder som helst, 15 eller 45.

Tycker iof inte att Ts är speciellt ung - inget man reagerar på iaf.
Jag är 90a och gravid med nummer 2, har en dotter på drygt 1år och har aldrig stött på några negativa kommentarer från folk.

jag är -85:a och min make är -88:a.. vi väntar mitt första, hans andra barn.. Han var 17 när han fick sitt första barn.. Jag har precis flyttat från stockholm, där majoriteten av mammor är nånstans mellan 90 och döden för de vill ju skaffa karriär och så innan etc.. *säger med skämtsam röst* så jag tyckte jag var ung när jag blev gravid men när jag flyttade uppåt i landet och gick i den stora byn så såg jag väldigt många unga 14- uppåt.. min första tanke var "har de inge bättre för sig? Vad är deras föräldrar?" Och det ångrar jag bittert idag att jag tänkte... Men jag är inte van att se så unga tjejer som går med magen i vädret... Det är värsta babybomm här uppe ;D Så nej, jag tycker inte att du är ung.. du är ungefär i den åldern man brukar få barn gissar jag.. Ingenting förvånar mig längre.. ;)

Grattis till barnet och jag önskar er all lycka till