olika värderinar hos tonårsföräldrar

Bara att acceptera att man har olika syn på uppfostran.

Jag ger mina barn mycket frihet under ansvar. Men jag kräver en hel del av dem oxå. Däremot kan jag inte säga att nån annan gör fel i sitt sätt att uppfostra sina barn.

Jag instämmer med Majsan, också jag kör "frihet under ansvar" med en god potion ömsesidig respekt och öppen kommunikation. Alla är olika och för just vår familj och med den grundmurade kommunikation jag haft med mina barn har det flutit på bra. Givetvis har det varit några dippar här och där också men inget vi inte kunnat prata igenom efteråt, vilket förstärkt vårt förhållande. Mina äldsta "barn" är nu 24, 21, 18 och 16 år gamla och dom två äldsta har egna familjer, fast jobb, egna bostäder etc och dom två "mellanbarnen" (jag har 2 småttingar också) går gymnasiet. Med det sagt, barnen behöver inte alls spåra ur och bli värstingar och ligister bara för att dom har stor frihet och ansvar för sitt eget beteende.

ditt barn-ditt beslut

det är ju inte bara när det gäller tonåringar man har olika förhållningssätt, personligen upplever jag det där mer när det gäller småbarnen (har både små och stora). när de är små har man ju mer kontakt med andra barns föräldrar än när de är stora.

jag tillhör nog de föräldrar som ger tonåringar väldigt mycket frihet, flyttade själv hemifrån ungefär samtidigt som jag blev tonåring, vårt äldsta barn flyttade hemifrån när hon var 15 och näst äldsta har mer eller mindre flyttat också, hon är 16. för mig är det väldigt främmande att detaljstyra tonåringar på det sätt som jag anser att många föräldrar gör. en tonåring är som jag ser det nästan vuxen och kan och ska i stort sett kunna klara sig själv. som förälder ska jag fortfarande ha viss koll och ingripa om det verkligen behövs men det mesta ska vara klart när de är så stora.

men det är något jag sett fungerat väl med mina tonåringar, när mina yngre barn vuxit till sig kanske de är helt annorunda och inte alls kan hantera frihet/ansvar på samma sätt, kanske behöver de mer hjälp från mig...eller mindre, vi får se...

Ni är kloka alla tre. Vår dotter är också klok, samarbetsvillig och sköter skolan. Hon gör också som vi säger, oftast. Det är inte det. Det ligger hos mig. Här där vi bor, bor det också många ungdommar som lämnas i sina villor medan föräldrarna åker ut med båten elller ännu värre flyger utomlands. Men jag är ansvarig för mitt barn. Lämnar jag henne ens ett par dar så kan man faktiskt bli anmäld för försummelse. Eller om någon får reda på det... Jag bryr mig nog för mycket om vad andra tycker. Dessa föräldrar gör vad de vill och tycker.. Egoismens rike ni vet.

Får man enligt lag lämna dem alltså.? Hur länge?

Oavsett, tyckerjag att jag blir glad av att höra era åsiker och ståndpunkter. Jag hade mer diskussioner och samtal kring frågor när barnen var små. Som tonårsförälder är man ganska ensam, åtminstone jag.

Håller i princip med er andra .Jag tillhör ju dom som tror att frihet under ansvar leder till större självinsikt o mognad bätttre och snabbare.Har en son på snart 14 o tjej på snart 12.Vi har en väldigt öppen dialog med varann liksom med deras kompisar o deras föräldrar oxå.Så visst får dom sova över hos tjej ellr killkompisar osv.Men vi pratar öppet om det så inget hysch pysch o inga krusiduller

Sedan är ju tonåringar olika mogna och man kan inte kräva samma av alla. Jag skulle tex aldrig lämna min 17-åring ensam hemma en helg, jösses vi har redan gått på två nitar så vi väntar nog några år till. Bara att hålla sig hemma om helgerna några år till