Om ett barn leker vilt och har svårt att lyssna på tillsägelser så tänker du?

Personlighet och ålder och framförallt för att det är naturligt hos ett barn att inte lyssna alltid!

Barn kan bli väldigt uppslukade av både lek och känslor och kan i stunden ha mycket svårt att ta till sig instruktioner från vuxna. Sådant kommer och går under olika faser och är olika starkt hos olika barn.

Kan naturligtvis tappa tålamodet själv på mitt barn i sådana lägen men oftast inte. Man får stänga av omgivningen, ta sig lång tid och tala med och lugna sitt barn.

Så behöver man inte se allt som en strid där barnet vinner och man själv ger efter om man ändrar sig efter en stund på grund av att man kanske omvärderat ett behov eller barnets känsla för något. Man kan prata om varför man ändrade sig "ok, då, jag ser du kanske hemsk gärna vill/behöver detta, du kan faktiskt få det..."

Lägen där jag anser jag inte kan "ge mig" är kamratkontakter, barnet slåss, inte vill sitta fast i bilen.

De flesta sitautioner kan dock omvärderas och man kan kompromissa. Jga menar inte att man kan skrika till sig saker men lyssnar man på sitt ledsna eller arga barn i den stunden kanske ett annat behov kommer fram som man kan tillgodose.

Har själv en dotter som är lite vild, så jag röstade självklart på alt två

det beror på hur barnet agerar och hur föräldrarna bemöter barnet. oftast ser jag brister i hur föräldrarna är mot barnet.

Barn kommer ju alltid att testa gränser någon gång, det får man utgå ifrån.

Det som ger sånt beteende som hellokiller beskriver på lång sikt är ju vad föräldern gör då. Den som ger efter för tjat en gång kommer knappast att få det lättare att säga ifrån nästa gång.

För att slippa situationen psykbryt i mataffären så handlar vi oftast utan sonen, dvs en handlar och en har hand om barnet. MEN om han är med så inte en chans att jag köper tjat, skrik och vrål. Ett par gnäll/tjat bara så går vi ut meddetsamma, och då köps det inget roligt mer den dan.

Det funkar för oss i alla fall och det är jag tacksam för. Men sen vet jag att det finns ett fåtal barn som kan hetsa upp sig till den grad att hela dagens sociala samspel eller rentav ett par dagar är förstörda om man inte tar dem precis rätt.

Röstade på nr 2. Innan jag själv fick barn hade jag dock röstat på nr 1

Att det beror på att barnet leker och har så kul att det inte HINNER lyssna

Tja...
Något av åvanstående passar säkert in.
Men jag valde att förbruka min röst då jag väljer ett alternativ som inte fins med...

Vissa tycker säkert jag har fel nu men men...

Vild. Trots. Personlighet. Prövar gränserna mot föräldrarna...
Pest och pina jag vet!
Våran stora tjej har hålt på sedan hon var 1,5 år, och fyller nu snart 4 år.
Det är fruktansvärt jobbigt....
Våran mellersta tjej börjar komma in i de nu med, mer å mer...

Men oavset om de ritar på vägarna, gör en pol i köket på golvet, så älskar jag dem endå
Våra små under!

Jag har inte röstat, för inget alternativ stämde för jag anser att det beror på... som hellokillerN nämner om det som hände på ica, helt klart ouppfostrad pga slappa föräldrar som ger sig. Min son skulle aldrig få bete sig så där på affären och sen få godis, snacka om att veta hur man ska få sin vilja fram!

När vi är ute bland folk, typ affären, så är sonen oftast väldigt lugn av sig (är han trött eller hungrig kan han vara gnällig och ska vara uppe i famn och börjar tokgrina om nån skulle kolla på honom). Men om vi är hemma och vi har besök eller är hos folk vi känner kan han vara helt vild av sig! Han ska spela pajas och lyssnar inte på ett ord man säger. Då brukar jag ursäkta honom med att han inte är så här i vanliga fall och det känns just då som om man mest ursäktar en ouppfostrad unge. Ingen har sett hur han är när det är bara vi - han, mamma å pappa. Då är han toklugn och lyssnar på allt vi säger! Snacka om att ha flera personligheter

Att testa gränser gör alla barn i stort sätt hela tiden. Att stå fast för det man sagt som förälder skapar trygghet hos barnet och gör att barnet vet att man alltid kan lita på sina föräldrar. "Veka" föräldrar ger inga lyckliga och självsäkra barn. När de tvingat igen sin vilja eller genom kompensationer fått igenom sina krav är barnet inte alls så glad över detta som man som förälder tror. Studera ditt barns reaktioner efter ett tag så får du se. Uppmuntra positiva situationer som barn gör. Tala om hur stolt du är över ditt barn men tala också om att du skäms när ditt barn ställer till tråkiga situationer  i  t.ex.affären. Stå fast till det du sagt. Barn är som små barometrar som reagerar på minsta tveksamhet. Ge ditt barn den bästa gåvan du kan ge : 
1.  Massor av kärlek
2.  Uppmuntra positiva saker som barnet gör.
3.  Ställ  rimliga krav efter åldern Dock ej för låga.
4. Stå fast vid det du sagt.
5. Låt barnet ta ansvar för sina handlingar. Tala om varför man si eller så . DÅ FÅR DU ETT BARN MED SJÄLVTILLIT UTAN BLYGHET OCH ETT BARN SOM SKRATTAR OCH TRIVS MED SIG SJÄLV.                                                           

Inget av alternativen. Jag tänker att barnet är uppskruvat, speedat av socker eller lite övertrött. Nästa gång kan samma barn vara en lugn liten sak i mammas och pappas knä.