Vad söta ni är, blir ju alldeles tårögd (eller okej då, jag grinar). Tack!!
Har känt lite ända sedan början av tråden att jag att jag tränger mig på och liksom skapar en plats åt mig som inte riktigt finns (för det är inte helt enkelt att hitta vem jag och min roll egentligen är i allt det här). Fast jag har inte tänkt så mycket på det, trivts bra här med er, det är väl lite det att jag passar på att ickegravidkrisa nu när jag känner mig lite småtrasig.
Har lite barnsliga, knasiga, avundssjuka känslor av typen att hur jag mår inte spelar någon roll för jag är inte gravid, att jag inte är värd att vara rädd om, att. Ingen frågar hur jag mår, alla frågar hur S mår, BM bryr sig bara om hur S mår (och bryr sig väldigt mycket om hur hon mår, vilket ju är bra att hon tar blodtrycket på allvar).
(Ingen har egentligen frågat hur jag mår under processen, "alla" verkar tycka att det självklara är att S har tagit missfallen och allt hårdast -för det är hennes kropp - och jag har nog aldrig riktigt känt att jag har haft riktigt rätt till mina känslor och min förtvivlan).
Inte ens S bryr sig om hur jag mår, känns det som, det är inte sant, men det känns som att hon så gärna vill att det ska få vara lyckligt nu, att det jobbiga ska vara över att hon inte låtsas om det och hon är besviken på mig. Jag vill liksom bli omhändertagen och ombrydd och försöker få detta att gå ihop med den roll jag har som någon som ska finnas där stark och alltid stödjande.
Kanske jag skulle försöka prata med någon trots allt.
Har alla MVC en kurator? Är det långa köer? Hamnar det i någon journal så att man får med sig en labil-stämpel?