Separera eller inte?

Vi har varit ett par i 12 år, gifta i 4,5 år. Har en son på 6 år.

Jag skulle väl säga att de senaste 3 åren i alla fall har jag insett att vår relation inte är helt bra. Jag har tappat känslorna för min man. För 2 år sedan sade jag att jag ville separera men jag fick aldrig någon bostad. Vi gick i familjeterapi för vi ville ha hjälp med hur vi skulle hantera detta emot vår son på bästa sätt. Vi fick råden att inte prata med honom innan jag fått en bostad. Jag har hela tiden bott kvar och allt har fungerat jätte bra. Allt är lugnt och harmoniskt (förutom att vi inte har ett kärleksliv). Nu har jag plötsligt fått etbjudande om en bostad men vet nu egentligen inte vad jag vill.

Jag trivs hemma, allt fungerar och vi bråkar eller tvistar aldrig. Vi är vänner. Sonen värderar familjen högt och har gått från extremt blyg och tillbakadragen (utanför hemmet) till att våga ta för sig lite. I höst börjar han i skolan och startar därmed upp en ny fas i sitt liv, går från den barnomsorg han var trygg i till någonting nytt. Hur skulle han reagera om han mitt i detta även skulle få ett nytt hem? Hemma har han aldrig varit blyg och tillbakadragen, bara i situationer med människor han inte känner eller i miljöer han inte är van vid.

Jag vet inte vad jag borde göra. Skall en sådan sak som mina känslor (avsaknad av känslor) orsaka att min sons liv rivs upp? Att mitt och makens liv rivs upp? Vi trivs ju alla egentligen men jag saknar gnistan. Är det orsak nog?