• Anonym (tjattant.)

    Han glömmer allt det uppenbara.

    Min man och jag har hamnat i ett negativt mönster där han glömmer och jag tjatar.
    Det är otroligt elementära saker. När jag kom hem från jobbet idag, till exempel, hade han inte stängt påsen till brödet och glömt juicen framme. I den här värmen blir juicen lätt dålig när den står framme flera timmar varje dag, och brödet i påsen blir självklart torrt.
    Det händer så gott som varje dag, vilket gör det dyrt i längden.
    Han glömmer ofta packa upp sin väska så det börjar ofta mögla i hans matlåda.

    I badrummet har vi krokar till handduk och även en elektrisk handdukstorkare på väggen. När han duschat så stänger han inte av handdukstorkaren (drar mycket el) och hänger ofta upp handduken över dörren. Detta har lett till att dörren börjat svälla (det sker liksom varje dag). Ibland hamnar den blöta handduken i en hög på golvet eller på sängen. Detta innebär att det sällan finns en torr handduk till mig i badrummet när jag ska duscha eftersom han tar första bästa - och hans förra hänger ju kvar i lägenheten.

    Det är många liknande saker som påverkar mig i min vardag, och jag vet inte hur jag ska hantera det. Om han får ta sitt eget ansvar och ta konsekvenserna av vad han gör så betyder det att jag får leva med ingen frukost, blöta handdukar, räkningar från inkassom mögel i köket, samt ständigt ha icke undanplockad disk, påsar i köket som inte plockas undan och så vidare.
    Alternativet är att jag rensar upp efter honom (med eller utan kommentar) eller tjatar på honom tills han gör det själv. Ingen av dessa sakerna har någon inverkan.

    Så vad gör jag?

  • Svar på tråden Han glömmer allt det uppenbara.
  • Tommy parterapeuten

    Hej


    En viss tolerans är alltid nödvändig i en relation men allt har sin gräns. Det finns alltid några olika delar att fundera över. Är din sambo helt ointresserad att samverka med dig? Om det är så bör du fundera på om ni kan leva tillsammans. Finns det någon form av svårighet som också märks i andra sammanhang? Skulle det vara så, är detta någonting som du kan leva med? I en relation kan man vara ganska olika men för att båda ska vara nöjda behöver man ofta kompromissa kring hur man ska leva tillsammans.
    Lycka till
    Tommy
  • Anonym (tjattant.)

    En stor tolerans finns det. Till exempel så har vi avtalat att den som går sist upp ur sängen bäddar och drar upp persiennerna, och nu har det varit obäddat och nerdraget i över två veckor. Jag tycker det ser sorgligt ut, men kommenterar och tjatar inte så mycket om såna saker, utan inriktar energin och irritationen på sånt som påverka allmänstatus, hälsa och ekonomi.

    Min man är inte ointresserad av att samverka, men han glömmer som sagt lätt bort. Om jag ständigt påminner så behöver han ju aldrig lära sig, samtidigt som jag blir otroligt tjatig och då slutar han lyssna. Ingen av oss orkar, men båda vill ha varandra.

    Vi kompromissar massor, fast i ärlighetens namn är det jag som kompromissar bort än det ena och än det andra, biter ihop för att inte vara surkärring och lever ofta på helvetets rand för att inte göra honom mer irriterad. För när han blir irriterad stänger han av och då faller allt på mitt lott. Det här är inget jag kan lämna honom för nu, men i längden kommer jag sannerligen inte orka med om jag inte hittar ett sätt att hantera det hela. Han är en underbar och kärleksfull människa, men tyvärr tar slarvet och glömskan och egocentrismen överhanden ibland och då gråter mitt hjärta.

Svar på tråden Han glömmer allt det uppenbara.